En bekant till mig postade nyligen ett blogginlägg på fezebuk, nåt riktigt "vasst" från Alex Schulmans blogg. Åh gud. Jag svarade genast uppfostrande och bittert; Ja, Alex Schulman är ju expert på att håna och göra narr av kvinnor, utan att egentligen ha något direkt innehåll i sin kritik. Just another day av kvinnohat. Som svar fick jag att ordet kvinnohat känns ju lite magstarkt i detta sammanhang.
Men vet ni vad. Ordet kvinnohat är inte alls magstarkt. Kvinnohatet är överallt, inte bara i våldtäkter och mord utan i vardagen. I härskarteknikerna, i blickar, i skitsnack och i strategier som får kvinnor att må dåligt och det funkar precis på samma sätt som rasism och homofobi.
Detta postade Alex Schulman:
Hej Alex. Här slår du verkligen huvudet på spiken. Du lyckas inte bara sexualisera Marie, utan dumförklara henne, dubbelbestraffa henne (en av härskarteknikerna) och ytterligare avsexualisera den manliga kroppen igen och igen. Mycket kan sägas om musikindustrin och kritik ska självklart riktas mot utseendefixeringen och de krav som ställs på kvinnor i de flesta industrier. Men det gör han inte, han hånar henne. Han hånar hennes yrke och det som är en del av hennes yrke, det som hon valt. Han stryker också under att han som man inom mediebranchen kan få se ut precis hur som helst, att utseendet för män inte spelar nån roll huruvida en blir framgångsrik eller inte. Inte hjärna heller.
hejdå
