Välkommen till Tjackeborg

Björn Werner 12:45 26 Sep 2014

”Ett vanligt tecken på den amfetaminpåverkades goda humör är att personen ofta pratar ovanligt mycket, och är social på ett (i den nyktres synvinkel) lite "överdrivet" vis.”

Så står det på Wikipedia om drogen amfetamin under rubriken ”Effekter”. Alla vet att det lika gärna kunna användas för artikeln ”Göteborgare” under rubriken ”Allmänna karaktärsdrag”. Byt bara ut ”amfetaminpåverkad” mot ”göteborgare” och du har en helt vanlig vända på andra lång, ett besök på ICA Haga, en skjutjärnsjournalist på SVT, en folkkär musiker på Ullevi.

Alla vet det. Till och med vetenskapen. Tidigare i år publicerade EU en studie av mängden narkotika i olika städers avloppsvatten. Det har nämligen visat sig vara ett bra sätt att mäta folks narkotikakonsumtion. Vad som kommer in, ska ju också ut. Många fördomar bekräftades. I fancy pants London, Paris och Bern tar alla kokain. I liberala Holland röker alla på. Alla vet det!

Därför var det inte heller några konstigheter att Göteborgs avlopp visade sig innehålla den nästa högsta halten amfetamin i hela EU. Och att Göteborg, till skillnad från övriga städer, hade en jämn ström av drogen i vattnet oavsett om det var helg eller vardag. I europeiska städer festknarkas det, i Göteborg är man hög dygnet runt.

Alla vet det, men ändå pratar ingen om det. Det är synd tycker jag. Det förklarar så mycket av det som händer i Göteborg, vad folk gillar, vad folk gör. Så många märkliga beslut som fattas. Alla konstiga saker som händer. Allt beror på tjacket!

Som att vi behövde rösta ja eller nej till vägtullar som vi redan har. Som att vi har byggt ett konstigt hus vid hamnen som heter ”Läppstiftet”. Att det ska byggas ett till hus på Hisingen som ser ut som ett fantasytorn. Eventstaden Göteborg. Carl-Einar Heckner. GPs ledarskribenter. Att det finns en klubb som heter Yaki-Da men alla säger Yaki-Då. Och det konstigaste av allt – den som bestämde att Håkan Hellström skulle spela på Ullevi, och alla som betalade för att se honom, stå där på scenen, en liten kille som pratar om cock-books på bästa sändningstid, står där och rycker och skriker om amfetamin i baksätet och alla jublar. Allt detta beror på tjacket.

Det finns vissa som tycker att detta ska fortsätta smusslas med. Att vi ska skämmas över att vara the tjack-capital of Europe. Det är förstås ett stort feltänk. Finns inget fel med lite branding! Jamaica har sin marijuana, Göteborg har sitt speed.  

Det bästa vi kan göra är därför att byta ut vår landskapsblomma mot en påse med fem gram amfetamin. Det vore ett snyggt drag. Om någon säger att Göteborg inte är ett landskap och absolut inte har en blomma och att olagligt knark knappast kvalar in ens som växt, ja då är det bara att blänga på dem intensivt och så länge att det blir konstigt och sen, på ett lite ”överdrivet vis” säga:

”Ussäkta mig. Du har inte fem spänn?”

Denna krönika är också publicerad i Nöjesguiden #8 2014

0 Kommentera

Fler blogginlägg från Björn Werner