Så går det, man lovar högt och vitt och brett om full närvaro och kort därefter tappar man det igen. Nu är det väl inte så att ni har bombat mig med ledsna mail om hur tråkigt internet blivit utan mig (gör gärna det dock, bjorn.werner@nojesguiden.se) men min lutheranska pliktkänsla tvingar ändå in mig här i ottan, trots att det är ruskigt bråda dagar nu för tiden. Tänkte nu göra nått så klassiskt bloggnarcisstiskt som att med bild och text berätta lite vad jag gjorde under en helg för några veckor sen. Ok? Nu kör vi!
Litauen
Niklas dansar "Svenska banker är bäst"-dansen kl 04.58 på morgonen
Fruktansvärt tidigt satte Niklas och jag oss på Ryan Air från Skavsta för att hälsa på vår nyfunna vän Lina. Lina, som under resans gång bland annat lärde oss att hennes efternamn betyder "lilla grynet" vilket i sig gjorde helgen till en succé, visade oss allt som var värt att se i den litauiska hufvudstaden, aka "the laid back pearl of the Baltics".
Vilnius består som vi fick lära oss av tre delar. Först en gamla stan-vacker gamla stan-del som kännetäcknas av att husen är 1) gamla 2) polska. Denna stad brändes även ner av svenska armén under tidigt 1700-tal vilket fyllde oss med stor nationalistisk yra och hybris över våra fornstora dagar. Finns det nått finare än att åsamka andra ond bråd död i en nations historia? Tror inte det va. Sen en andra del som består av omotiverade höghus byggda av svenska banker och storföretag, vilket återigen fyllde oss med nationell stolthet. Finns det nått finare än att konkurrera ut nationella bankväsenden i andra nationer med billiga lån som sen får landet att gå på knä i lågkonjunktur när de inte har råd att betala räntorna? Tror inte det. Sist med inte minst bestod Vilnius av en massa jämngrå hus från sovjettiden som fyllde oss med stor nationell stolthet. Finns det nått finare än miljonprogram?
Vi gjorde iaf massa saker. Mycket gick ut på mat och dryck, annat gick ut på att "se saker". Dag två var en sån dag. Då åkte vi bil till en stad dit Litauens enda kung ever lite random hade flyttat 100 turkar nån gång i forntiden som nu fortfarande bodde kvar där och enligt ryktet gjorde Litauens godaste piroger. Här ser ni Lina och Niklas visa upp sig i pirogfolkets traditionella kläder. Naturligtvis med en spännande och fyndig genustwist.
"Leker med könsroller"
Sen sket vi i hela skiten och köpte öl och trampade runt på en röd plastbåt och lyssnade på afrikansk mysrock istället.
Såhär fint var det
Såhär fint lät det
Dan efter det åkte vi ut till Lilla Grynets föräldrars stuga i en f.d kolchos. Där bodde också hennes lilla supersnälla mormor Extrem gästfrihet rådde. Det bjöds traditionell, supermastig litauisk mat som vi åt tills vi dog tusen dödars mätthet och sen åt vi lite till. Därefter skulle alla piska varandra med lövruskor och badade bastu halva natten tills det var dags att flyga hem. Innan det hanns det dock med en liten promenad i den vackra men lite bedagade landsbyggden kantad av övergivna hus vi försökte ta oss in i.
"Hallå, kommunismens spöke? Är det här inne du sitter och trycker?"
Vi hittade också en stor pöl med tjära. Det var kul. Slängde massa sten i den. Sen slängde vi en jättestor sten i den. Sen fick det vara nog.
Har förstås extremt mkt mer att säga om denna resa men trycker lite på det tills jag får betalt för det i ett "72 h Vilnius"-gig istället. Tjipp å hej!
