Efter Uppdrag Gransknings dokumentär om vänstervåld drar debatten igång igen. Om våld aldrig är okej, hur kan vänstervåld ändå vara okej? Det är väl inte rimligt. Det tycker inte Janne Josefsson, det tycker inte polisen och det tycker verkligen inte Hanne Kjöller.
Ärligt talat tror jag inte speciellt många är för våld. Inte jag heller, såklart. Och i de fall som Uppdrag Granskning drar fram är det uppenbart att våldet till viss del är missriktat. Men jag förstår inte heller varför SÄPO, polisen och borgerliga debattörer tycker de är så otroligt viktigt att förklara att båda grupper är lika goda kålsupare. Även om jag inte håller med dem har jag en större fråga: vad spelar det för roll? För även om det är så borde man ju dra nytta av att den ena gruppen bara finns för att krossa den andra. Om polisen hade kompetens nog att faktiskt slå ner hårt på alla våldsverkande nazistgrupperingar snabbt och effektivt istället för att vägra se skillnaderna i hur våldet riktas hade Showan i Malmö sluppit få knivar i ryggen och demonstrerande barnfamiljer i Kärrtorp sluppit bli attackerade på öppen gata. Kvar hade då varit ett gäng vänsterextremister utan anledning att vara bruka våld. Tar man bort vänsterextremisterna ur ekvationen kvarstår fortfarande däremot nazisterna.
Det är bara att välja.
