Under första halvan av 1980-talet hade de muskulösa MTV-producenterna helt tagit över gitarrindie-genren och lagt mullrande maskinframställda pukor och svepande synthsjok på varenda bands modesta gitarrklinkande.
Givetvis bildades en motståndsrörelse av vänner av pop med 60-talsrötter, med företrädare för såväl Nuggets-skrammel som för jangly 12-strängad Byrds-pop, och innan motståndsrörelsen hunnit skikta sig i kvalitetsnivåer var vi beredda att acceptera allt som bara luktade lite unket garage eller källarskrubb.