Zanyar Adami filmdebuterar.
När Zanyar Adami var fem år gammal skickade hans föräldrar honom alldeles ensam till Sverige. Nu har han gjort en film om sin familjs historia och vi vågar lova att detta är en av vårens måste-se.
Zanyars pappa har aldrig velat prata om vad det var som hände under hans tid som gerillakrigare i Kurdistan, men när Zanyar själv stod inför att bli pappa började han gräva bakåt och gjorde en resa tillsammans med pappan till Irak. Gerillasonen är resultatet. Vi får tag i Zanyar när han sitter med slutklippningen.
Hur var det att börja gräva i den här familjehistorien? Många skulle nog dra sig för att göra det.
– Det intressanta med dokumentärfilm är att de börjar leva sitt eget liv. Vi skulle göra en mer journalistisk film om manlighet men så blev min fru gravid och berättelsen blev allt mer personlig. Jag har tvivlat mycket på hur nära jag ska låta kameran komma mig och familjen men alltid landat i att vår historia kan hjälpa andra vidare och därför är värd att berättas.
Varför blev det just en film?
– Jag har alltid älskat film men inte riktigt tänkt att jag ska göra film själv. När jag träffade filmaren David Herdies, som jag regisserar tillsammans med, öppnades en väg in i filmskapandet.
Hur har det påverkat dig att du gjorde den här resan med din pappa?
– En stor blockering har släppt från hjärtat. Min kärlek till honom och hans till mig kan flöda fritt nu. Det är en enorm lättnad, jag är helt Dalai Lama-harmonisk numera…
Kan du förstå hans val lättare nu när du själv är pappa?
– Jag inser att hans val var grundat i kärlek och att jag skulle ha gjort samma sak själv. Jag skulle också skicka min son ensam till ett främmande land om jag trodde att han hade större chanser att överleva där.
Blir det fler filmer?
– Absolut. Jag är helt hooked for life känns det som. Har storslagna filmplaner; först ut blir en kort spelfilm med arbetsnamnet Krigsduvor.
Gerillasonen visas på SVT senare i år.
