Lika värda, men…

Sandra Nelson 11:04 3 Nov 2011


Illustration: Michelle Claesson Eismann

 

Vi frågade en sverigedemokrat och en professor i statsvetenskap om vad sverigedemokratisk jämställdhetspolitik innebär. Svaren vi fick skiljer sig minst sagt åt. Och skrapar man väldigt lätt på den familjetillvända politiken kommer en helt annan bild fram.


Jämställdhet på nyspråk

Ett vanligt mem från Sverigedemokraterna är att något har gått ”för långt”. Flyktingmottagningen har gått
”för långt” för att Sverige tar emot för många flyktingar. Även jämställdhetsarbetet har gått ”för långt”. Men vad betyder det när en sverigedemokrat menar att jämställdheten har passerat rimlighetens gräns?


När Kristdemokraterna bråkar om vårdnadsbidrag talar de utifrån sin kristna traditionella värdegrund. Men när sverigedemokrater motionerar för samma sak argumenterar de utifrån en helt annan världsbild. Vi ska titta närmare på Sverigedemokraternas politik i jämställdhetsfrågor för att se efter vad det är för tankar som deras åsikter om jämställdhet grundar sig i.

Det svenska jämställdhetsarbetet har haft som utgångspunkt att kvinnor ska ha samma möjligheter till självständighet som män politiskt, ekonomiskt och juridiskt. Vi är inte där än som alla vet. Gång på gång läser vi nya rapporter och undersökningar som visar på att patriarkala strukturer missgynnar kvinnor på olika sätt. Fortfarande står kvinnor för den största arbetsinsatsen vad gäller det obetalda arbetet i hemmen och med barnen. Kvinnors löner är lägre än mäns och kvinnodominerade yrkesområden har mycket sämre löneutveckling än mansdominerade. Det här är inga nyheter.
Vad Sverigedemokraterna gör är att lägga förslag efter förslag i riksdagen som utmanar den syn på jämställdhet som varit mer eller mindre konsensus i svensk politik sedan sjuttiotalet. De vill sänka abortgränserna. De vill ta bort de 60 dagar i föräldraförsäkringen som är vikta åt den ena föräldern (det som kallas för pappa-månader), de vill höja vårdnadsbidraget och förbjuda kvotering. Vårdnadsbidraget som Kristdemokraterna fick igenom trots många protester och har utnyttjats nästan bara av kvinnor vilket cementerar ojämställda förhållanden på arbetsmarknaden. Dessutom vill de, enligt sida 76 i deras skuggbudget, avveckla stödet till kvinnors organisering och riksdags-partiernas kvinnoorganisationer

Detta syftar till att nedmontera den jämställdhetspolitik som har bedrivits och man gör det utifrån en argumentation som påminner om Pär Ströms rasande ”jämställdism” på bloggen Genusnytt. Både Genusnytt och SD använder lönestatistik för att till exempel påstå att kvinnor och män inte alls har ojämställda löner. Att kvinnor och män arbetar lika mycket om man slår ihop obetalt och betalt arbete är inte heller ett problem, menar SD. Tråkigt för kvinnor att städning hemma inte ger pengar varken i fickan eller på pensionskontot. Och på det där sättet fortsätter det. Man vänder och vrider på statistik och bortser från såväl strukturer som väl belagda och dokumenterade faktum om att det är kvinnor som stannar hemma med barnen i högre grad, som städar och som arbetar för mindre pengar.

Det är väldigt lätt att som rabiat mediefeminist och kulturmarxist från Stockholm raljera över Sverigedemokraternas bakåtsträvande och verklighetsfrämmande politik i de här frågorna. Men frågan är varför deras politik ser ut på det här viset. Det handlar inte om aningslösa lantisar som på måfå plockar frågor som är lagom kontroversiella och påminner om den gamla onda tiden. Tvärtom. Synen på familjen är bärande i deras ideologi och grunden till den främlingsfientlighet som pyser fram. Det är ingen slump att motioner som läggs fram handlar om aborter, förbud mot kvotering och andra antifeministiska ämnen.

Problemet är att man använder uttryck som jämställdhet när det faktiskt är det motsatta man verkligen menar. Sverigedemokraterna vill inte alls ha jämställdhet i den mening de allra flesta i Sverige menar. Strävan att det ska finnas lika många kvinnor och män inom varje yrkesområde. Att både mammor och pappor ska ta hand om sina barn när de är små. Att både kvinnor och män ska känna sig fria att välja vad de vill göra med sina liv. Sverigedemokraterna ser inte problemet så som de flesta i Sverige gör. SD vill vrida klockan tillbaka till en tid då kvinnor inte hade makten över vare sig sina kroppar eller sin ekonomi. Och varför vill de göra det? Jo, för att den bärande idén i deras synsätt är ett essentialistiskt skillnadstänkande. Skillnader mellan könen, och vidare mellan etniska grupper och kulturer, är naturliga och riktiga och ska bevaras. Det är värt att tänka på när man läser deras lätt dammiga motioner om frivillig sambeskattning och nej till kvotering. Det handlar inte bara om kvinnoförakt, det handlar om hela ideologin som gör skillnad mellan folk och folk, man och kvinna och nation och nation.
                                                                                                                                                                                  



Intervju med Therese Borg
pressansvarig för SD-Kvinnor

Nöjesguiden kontaktade Therese Borg, kommun- och landstingsfullmäktigeledamot, styrelseledamot, politisk sekreterare och pressekreterare för SD Eskilstuna och SD Södermanland samt vice ordförande och pressansvarig för SD-Kvinnor. Vi ville ta reda på mer om den jäm-ställdhetspolitik som Sverigedemokraterna bedriver
och vad Sverigedemokraterna egentligen menar när
de säger att de är för jämställdhet.


Vilka är de viktigaste frågor SD-Kvinnor driver?
– Allt som hamnar inom våra tre fokusområden anser vi är viktigt att jobba med, inget är egentligen mer prioriterat än något annat. Men vi kan inte göra allt samtidigt utan har valt att fokusera på en fråga åt gången. Sedan vi startade i juni har vi bara hunnit med en enda större kampanj och den handlade om sänkta gränser för sen och fri abort. Just nu är vi igång och jobbar med några frågor inom jämställdhet, exempelvis kvotering och genuspedagogik, men det har ännu inte resulterat i någon större kampanj.

Ni vill ta bort de SGI-dagar i föräldraförsäkringen som är vikta åt den ena föräldern och åter låta det bli möjligt för den ena föräldern att ta ut alla dagar. Hur tänker ni om det, ska mammor vara hemma ännu längre och ta de ekonomiska konsekvenserna själva?
– Vi anser som sagt att det ska vara upp till varje familj att själv bestämma hur man bäst får ihop livspusslet. Om det i vissa fall betyder att antingen mannen eller kvinnan tar ut alla dagar och den andra föräldern inte tar ut några alls, får vi lita på att det var ett beslut som passade bäst för just den familjen. I frågan insinueras dock att vi skulle mena att just kvinnorna ska ta ut alla dagar, men det har vi aldrig förespråkat. Det kan lika gärna vara mannen som tar ut alla dagar. I det lägger vi ingen värdering, så länge barnet och föräldrarna känner sig nöjda med situationen.

Vem ska betala för alla hemmafruar? Alla som har arbetat deltid vet att det inte blir kul på ålderns höst. Kanske vill ni förändra möjligheterna även här?
– Vem har pratat om hemmafruar? Vi ser lika gärna hemmapappor. Återigen är det upp till varje familj att bestämma om båda eller bara den ena ska förvärvsarbeta, och vem som ska stanna hemma med barnen såväl under de första 1–1,5 åren som eventuellt senare. På sikt vill vi också som jag tidigare nämnt arbeta fram ett system som är rättvist och som fler kan ta del av. Med rättvist avser jag att man inte ska behöva drabbas ekonomiskt på lång sikt för att man väljer att ta hand om sina egna barn. Det ska alltså inte behöva resultera i en dålig pension. Överlag anser vi att omsorgen om de egna barnen måste värderas högre än idag, då all den kärlek och all den tid vi ger till våra barn är den viktigaste framtidsinvestering vi någonsin kan göra.

Varför tror du att ni är så få kvinnor i SD?
– Det är svårt att veta säkert. Dock tror jag att en bidragande orsak är den starka hotbild som drabbar många i vårt parti. Som kvinna är man extra utsatt, då hoten ofta antar en sexuell karaktär. Vetskapen om detta kan ha en avskräckande effekt. Ett annat skäl kan vara att vi inte lyckats nå ut med vårt budskap, och det är något som vi nu försöker råda bot på. SD har en kvinnovänlig politik, men den måste lyftas fram i högre utsträckning. Där ser vi i SD-Kvinnor att vi har en viktig funktion. I media har SD ofta anklagats för att vara ett ”kvinnofientligt” parti och det har säkerligen skrämt bort många kvinnor från att gå med i partiet. Vi i kvinnoförbundet ser det nu som en del av vår uppgift att slå hål på denna myt och visa hur osann den är.

Ni menar att det svenska jämställdhetsarbetet ”går över styr”. Hur menar ni då?
– Det vi menar är att man kommit att sträva efter likriktning istället för acceptans för olikheter. Det sker ett skuldbeläggande av de som uppför sig ”typiskt” manligt eller kvinnligt, det ges hela tiden signaler om att man måste uppföra sig omanligt och okvinnligt för att vara accepterad. Det gör inte att varken kvinnor eller män känner sig mer trygga med vilka de är och det gör sannerligen inte att våra barn och ungdomar växer upp till starka och trygga individer som har gott självförtroende och vågar satsa på det som känns rätt för dem. Ska vi få ett jämställt samhälle i vilket alla individer ges möjlighet att utvecklas utifrån sin fulla potential måste samhället sluta komma med pekpinnar om hur en man eller kvinna bör uppföra sig. Hur kan man fördöma att kvinnor förr förväntades ta hand om barn och hushåll, för att sedan byta ut denna förväntan mot en annan förväntan? Nämligen att kvinnor ska sluta ta hand om barn och hushåll och istället bli bilmekaniker och tekniker? I båda fallen sker ju ett fördömande av individen när denna gör det som är oönskat enligt den senaste normen.

SD är emot genuspedagogik och kvotering. Är det inte viktigt att fler kvinnor blir chefer till exempel?
–Vi i SD-Kvinnor ser gärna att fler kvinnor blir chefer om de vill bli det. Men vi är också övertygade om att de kvinnor som satsar på att bli chefer är tillräckligt kompetenta för att kunna bli det utan positiv särbehandling i form av kvotering. Det är en enkel fråga om kvinnosyn. Ser man ner på kvinnor och anser att de är svaga offer för strukturer så förespråkar man säkert positiv särbehandling. Vi i SD-Kvinnor däremot ser det som ett hån att kvinnor ska ges positiv särbehandling. Det ger en signal till hela samhället om att kvinnor inte kan själva, och förstärker istället för att försvaga de patriarkala strukturer som så länge motarbetats. Vi vet att kvinnor är minst lika kompetenta som män och allt vi behöver göra för att få fler kvinnor i chefspositioner är att stödja kvinnor i deras tro på sig själva. Då kommer de att ta sig dit av egen kraft.

Många menar ju att kvotering av män till vissa yrken har pågått så länge man kan minnas?
–Det har jag aldrig hört. Om du inte menar att vi haft en patriarkal struktur som med automatik premierat män framför kvinnor. För så har det ju varit. Men som det brukar sägas, två fel blir inte ett rätt. Om man tidigare diskriminerat kvinnor så blir ju inget rätt av att idag istället diskriminera män. Rätt blir det bara om all diskriminering upphör från och med nu. Och då måste vi säga nej till kvotering, eftersom detta i praktiken innebär att vissa får stå undan på grund av sådant som kön eller etnicitet.

Hur ska samhället bli jämställt om man inte fattar politiska beslut som främjar jämställdhet?
–Det är klart att vi måste fatta politiska beslut som främjar jämställdhet, något annat har det aldrig varit tal om från vår sida vilket du får det att låta som genom den fråga du ställer. Att arbeta politiskt för bland annat ett jämställt samhälle är ju det som är själva syftet med vårt arbete i SD-Kvinnor. Vi vill arbeta för politiska beslut som främjar en sann jämställdhet. Sen väljer vi inte alltid att gå samma väg som alla andra partier för att uppnå jämställdhet, men det måste väl ses som positivt att man kan föreslå olika vägar för att uppnå samma mål.
Jag försöker att få svar på vilka eventuella politiska åtgärder som Sverigedemokraterna kan tänkas föreslå för en ökad jämställdhet men Therese vill inte spekulera i det.

Kvinnor och män arbetar lika mycket om man slår ihop obetalt och betalt arbete. Men kvinnor gör ju mycket mer arbete hemma obetalt. Att mannen jobbar lika mycket är ju en liten tröst för kvinnor som sliter ut sig med tvätt, barn, matlagning och städning. Är inte det ett problem?
– Vilken lustig fråga. Klart att det är en liten tröst för kvinnor som sliter ut sig i hemmet att mannen jobbar lika mycket. Men vänd på det. För männen som sliter ut sig på jobbet är det säkert en lika klen tröst att kvinnan jobbar lika mycket. Problemet är att någon alls ska behöva slita ut sig. Det är det stora problemet. Och därmed hamnar vi i detta med att få ihop livspusslet. Där krävs en mångfald med alternativ för att det ska gå att lösa familjens situation på allra bästa sätt. Dessutom måste det vara upp till varje individ att ta ansvar för sin egen livssituation. Den man som vill förvärvsarbeta mindre för att istället sköta barn och hushåll i högre utsträckning får ta upp det med sin fru/sambo och diskutera sig fram till en lösning som passar båda. På samma sätt får den kvinna som vill lägga mindre tid på barn och hushåll och mer på förvärvsarbete ta upp det med sin man/sambo och diskutera sig fram till en lösning som passar båda. I de fall det inte går att finna en lösning får det vara upp till de berörda att avgöra om de ska fortsätta leva ihop och vara missnöjda med situationen, eller om de istället bör separera. Detta är val som vuxna och ansvarstagande människor bör kunna göra utan att staten ska lägga sig i. Är man missnöjd så måste man kunna säga ifrån.

”Övergrepp mot barns identitet” säger Hanna Wigh, ledamot i SD-kvinnor, om genuspedagogik. Övergrepp är ganska extremt uttryckt?
–Det tycker jag inte. Det extrema ligger i att bedriva en pedagogik som syftar till att ta bort barnens rätt till en trygg identitetsutveckling. När ord så som han och hon ersätts med hen, när barn uppmuntras att bete sig tvärt emot det typiskt kvinnliga och manliga istället för att möta acceptans för de individer de är, så är vi ute på farliga vägar. Detta är att experimentera med barnens identitets-utveckling, det är att sätta den normala socialiseringsprocessen ur spel, och vad som kan komma att bli följderna har vi ännu inte sett. Övergrepp anser jag är en passande beskrivning på en extrem form av pedagogik.

Ni vill både begränsa effekterna av könsrollerna och samtidigt behålla dem. Hur ska könsrollerna förändras tycker ni?
–Vi vill se en ökad acceptans för individuella olikheter, att ingen ska behöva känna sig intvingad i en stereotyp könsroll. Men för att åstadkomma det måste förändringen komma från de berörda individerna, inte som en doktrin uppifrån. Vi som är vuxna måste reflektera över hur vi bemöter varandra och våra barn, undvika att fördöma andra människor för att de avviker något från det som förväntas. Men vi ska inte tvinga fram förändrade könsroller genom att vända på dem, eller genom att försöka ta bort dem helt och hållet. Det ökar inte acceptansen för olikheter utan ersätter en begränsande stereotyp med en annan.

                                                                                                                                                                                  

Intervju med Mats Lindberg
Professor i statsvetenskap

Mats Lindberg är professor i statsvetenskap vid Örebro universitet. Han har bland annat skrivit om Sverigedemokraternas ideologi i artikeln En nytänkt och parlamentarisk nationalsocialism.

SD kallar sig värdekonservativa. Vad innebär det för deras kvinnosyn?
– De är gediget konservativa. Två bärande värden i deras ideologi är familjen och nationen. Familjen är oerhört viktig och de ägnar mycket utrymme åt att tala om den. I deras ideologi är kvinnan en viktig kulturbärare och uppfostrare, vilket mannen tydligen inte är. Därtill har de en uttrycklig biologistisk syn på kön. Det är naturligt att kvinnor och män är olika, väljer olika och så vidare. De är också skarpare än Kristdemokraterna i abortfrågan, verkar det som, aborter är onaturliga i deras tankevärld. De tycks inte en sekund fundera över hur en oönskad graviditet (oavsett orsaken) ensidigt drabbar kvinnan. De förstår alltså inte, verkar det som, varför abortfrågan är och har varit en så central kvinnofråga.

De värnar om kärnfamiljen och valfriheten. Men vilka får ta del av den här valfriheten?
– Familjen är den bärande strukturen i den här ideologin och det är den svenska heterosexuella kärnfamiljen man menar. De verkar bortse från att de flesta familjer i Sverige är singelfamiljer eller stjärnfamiljer, det vill säga nyhopflyttade från tidigare parbildningar med särkullsbarn. De menar att vårdnadsbidraget ska höjas, en gammal kristdemokratisk paroll, vilket i praktiken handlar om att kvinnor ska kunna vara hemma med barnen i stället för att vara ute i samhället och skapa sin egen självständighet och identitet.

Varför tror du att SD representeras av så få kvinnor i riksdagen, kommuner och landsting?
– Det är ett väldigt grabbigt parti ända från början. De kommer från BSS (Bevara Sverige Svenskt) som var en militant grabbklubb. Under partiets grundnings-period på åttiotalet var det ett ultranation-alistiskt, nazi-influerat parti, det bär på vad man kan kalla för en manlighetskultur. De har hela tiden varit för skillnader och menar att de är naturliga. Tanken att könen är olika av naturen och att könsskillnader ska bevaras är inte ett budskap som kvinnor lockas av. Det är ren och skär grabbjargong. Jag har aldrig hört politiskt engagerade kvinnor prata på det sättet.

SD menar att de är för jämställdhet, men vill ta bort många av de politiska åtgärder som försöker främja jämställdhetsarbetet. De är emot kvotering bland annat. Vad är det för slags jämställdhet de pratar om?
– I alla skrifter framhåller de att kvinnor och män visserligen är lika värda, men att de är olika. Skillnader är naturliga, det är alltså inget problem att samhället är könsuppdelat. Inte heller är det ett problem att kvinnor gör det mesta av hemarbetet. Från SD:s synpunkt är det ju naturligt och bör uppmuntras, exempelvis med höjt vårdnadsbidrag.

Therese Borg svarar inte riktigt på vilka politiska åtgärder som kan komma ifråga för en ökad jämställdhet. Tvärtom vill de ju ha bort kvotering och andra jämställdhetsåtgärder.
– De vill ju försvara skillnaden mellan könen, jämställdheten får inte gå ”för långt”. Det finns inget jämställdhetsproblem i det svenska samhället, tycks de anse. Bara för mycket jämställdhetspolitik.

Allt är ganska bra som det är?
– SD skriver i sina partiprogram politiska plattityder som att dagis är bra och att kvinnor som arbetar är bra. Det är helt politiskt ointressant att säga sådant eftersom alla partier i Sverige tycker det. Det som är intressant är vad de lägger till. De anser att jämställdhetsarbetet har gått för långt. De vill återvända till femtiotalet och ”återskapa folkhemmet” som det var då, när allt var bra i deras ögon.

SD vill begränsa könsrollernas makt över oss men vill behålla dem. Det låter luddigt?
– Det tänket ingår i att å ena sidan ska män och kvinnor vara lika mycket värda, men å andra sidan är de biologiskt olika och ska få vara olika. Därför är det fel med genuspedagogik som vill motverka de socialt förvärvade könen. Genuspedagogik och feministisk samhällssyn ser de som ett angrepp på deras biologiska könstänkande. De kritiserar i sitt nya program plötsligt samhällsforskaren Judith Butler och hennes teori om att kön är sociala konstruktioner. Det är den enda (!) nutida samhällsteoretiker som nämns i det nya partiprogrammet, så det där med genusvetenskap och jämställdhet verkar de vara väldigt irriterade på. Jag menar att pratet om Butler verkligen sticker ut och passar inte alls i partiprogrammets retorik som riktar sig till vanligt folk. Hur många läsare vet vem Judith Butler är?

Hur hänger denna värdekonservativa uppfattning ihop med de främlingsfientliga tankar som utgör kärnan i SD:s politik?
–Nu kommer SD snart med ett nytt principprogram [i november reds. anm.] som jag har läst. Det som präglar hela programmet är skillnader. Det är djup-gående skillnader mellan könen, det är djupgående skillnader mellan människor från olika nationer, det är djupgående skillnader mellan människor från olika kulturer. Världen består av skillnader. Det är ett skillnadstänk som härstammar från nationalromantiken och hela det gamla konservativa arvet. Skillnader hyllas och bevaras i den här traditionen. Man letar efter folksjälar och nationalkaraktärer i kritik mot liberalismens och socialismens universella människa. Idén om djupgående skillnader är grunden till varför SD är främlingsfientliga. Skillnadstänkandet är grunden till hur de förstår samhället. Eftersom ett gott samhälle bara ska ha en nation blir de motståndare till människor av andra nationer. Det står det rätt upp och ner i alla deras gamla liksom i deras nya partiprogram.

Skulle man kunna säga att SD inte bara är främlingsfientligt, utan även kvinnofientligt menar du?
– De skulle aldrig hålla med om det på en direkt fråga. Men de anser att jämställdheten har gått för långt, vill bevara traditionella könsroller och de propagerar för att naturliga biologiska skillnader ska spela roll för omsorgsfrågor och pedagogisk styrning av skolan. Vad ska man tro?

 

 


                                                                                                                                                                                  

 

Fakta

Av 19 SD-mandat är det tre kvinnliga riksdagsmän från partiet.

Ett urval sd-motioner från senaste motionsperioden:

motion 2011/12:So644
Sänkning av gränsen för fri abort

Motionen föreslår en sänkning av gränsen för fri abort till tolv fullgångna graviditetsveckor till skillnad från nuvarande 18 veckor.

motion 2011/12:Sf343
Jämställdhetsbonusen
Motionen vill ta bort den bonus som kan ge max 13 500 kr för de föräldrapar som delar helt lika på föräldrapenningen.

motion 2011/12:Sf347
Föräldraförsäkringen
Att nyanlända helt enkelt inte ska få lika många föräldrapenningsdagar som svenskar.
”En översyn och begränsning vad gäller tillgången till föräldraförsäkringen för nyanlända och invandrare som saknar koppling till arbetsmarknaden bör snarast ske.”

motion 2011/12:Sf331
Föräldradagars delning efter föräldrars önskan
Motionen föreslår att de 60 SGI-dagar (SGI-dagar är alltså de dagar i föräldraförsäkringen som ger 80 procent av inkomsten) som nu är vikta åt den ena föräldern tas bort så att det blir möjligt för den ena föräldern att ta ut alla föräldrapenning.

motion 2011/12:A378
En jämställd arbetsmarknad
Bland förslagen hittar vi bland annat ”en nationell handlingsplan för att eliminera heders-relaterat våld och förtryck”,
”att genuspedagogik inte får genomsyra förskolans, grund-skolans, gymnasieskolans och universitetens verksamhet”
och ”att förbjuda kvotering i offentlig verksamhet”.
 

Stad: 
Kategori: 
22 Visa kommentarer (22)

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!