Långköraren Paradise Hotel läggs ner efter flera fall av misstänkta sexuella övergrepp. Tv-redaktören berättar om skandalserien som hyllades som progressiv på kultursidorna.
Tv-serien Unreal från 2015 handlade om produktionsteamet bakom Bachelor-kopian Everlasting där en ungkarl dejtar en flock kvinnor i jakten på den rätta. Everlasting utlovade ett romantiskt skimrande äventyr, men producenten visste vad tittarna egentligen var ute efter: sex och skandaler.
2015 framstod Unreal som en överdrivet cynisk skildring av en reality-tv-produktion. Men nu när det har uppdagats att Paradise Hotels 16:e säsong ställs in efter flera misstänkta övergrepp och våldtäkter framstår Unreals satir snarare tandlös.
Jag är gammal nog att minnas hur Expedition Robinson avfärdades som mobbing-tv i spalterna. Momentet där deltagarna röstade ut varandra var särskilt kontroversiellt. Men redan då ansåg den nya generationen av reality-tv-tittare att kritikerna var gaggiga och moraliserande.
När Paradise Hotel slog igenom ville alla stå på rätt sida av historien. Ingen ville framstå som en tråkig moralist. Programmet ansågs till och med progressivt. Kanske feministiskt rent av. ”Ett genuskontrakt under omförhandling”, skrev Jens Liljestrand i en artikel om programmet på Expressen Kultur 2014. Faktum är att Paradise Hotel mer än någon annan reality-tv-serie figurerade på kultursidorna.
Samma år skrev Björn Barr så här på Aftonbladet: “För de invigda verkar PH erbjuda en sorts andlig respit, en skrattspegel där vi tillåts betrakta samtiden med lite distans.” Han fortsatte med att jämföra tävlingsdeltagarna med litterära figurer som Madame Bovary och Candide.
Ingen vågade säga att kejsaren var naken. Inte ens när flera av deltagarna var det.
Realityserier har ofta anklagats för att vara exploaterande. Jag minns mailet som läckte ut från en av producenterna för Extreme makeover: Home edition för en massa år sedan. Programmet som går ut på att hjälpa utsatta familjer att renovera sina hem: oftast genom att riva deras gamla kåk och bygga ett vräkigt gods i stället. I mailet eftersökte producenten familjer med barn som var kroniskt sjuka, hade en exotisk sjukdom, blivit ihjälkörda av rattfyllerister eller åtminstone hade Downs syndrom.
Det är märkligt att just Paradise Hotel har lyckats leva så länge medan andra kränkande och uppenbart sexistiska tv-format har sållats bort. Lex Kungarna av Tylösand. Paradise Hotel har av något märklig anledning sammankopplats med något semi-woke. Som om upplägget var en parodi på rigida könsroller eller – just det – “en skrattspegel där vi tillåts betrakta samtiden med lite distans”.
Att det sker sexuella övergrepp och regelrätta våldtäkter i ett realityprogram som är utformat som ett nihilistiskt lek- och busland kanske inte borde överraska någon. Ändå tycks vi bli överraskade. Hur kunde det här ske, kanske du undrar. Du som tittar.
Jag kommer snarare att tänka på den där scenen i filmen Gladiator. Den där Russel Crowe efter att ha huggit av huvudet på sin motståndare i gladiatorarenan vänder sig mot den blodtörstiga publiken, och frågar: “Are you not entertained?”
Efter 16 säsonger av Paradise Hotel undrar jag det med.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2021.
