Vart är ni på väg, Icona Pop?

Superduon släpper sin första fullängdare på tio år. Icona Pop satte i princip själva vinkeln på månadens omslagsintervju. 

Den 1 september släpper Icona Pop sin första skiva på över tio år, vilket också råkar vara den andra skivan någonsin i duons karriär. Det låter kanske lite för ett band som har gjort sig kända för att vara extremt hårt arbetande, men mycket har kommit emellan. Nu verkar de emellertid ha bestämt sig för att det var dags. 

När jag möter upp Icona Pop i studion nära Götgatan på Södermalm i Stockholm har de precis varit och spelat in en av uppföljarna till Trolls – filmserien där de gör rösterna till två färgglada småtroll. 

Ni satte egentligen vinkeln för den här intervjun helt själva, när ni släppte Where Do We Go From Here. Har ni lyckats svara på den frågan själva?
C: Det känns som att vi har en väldigt mycket tydligare bild av vad vi vill göra än vad vi hade innan pandemin absolut. Den ofrivilliga pausen det innebar gjorde också att vi har hunnit ta hand om oss själva på ett annat sätt, och inte minst lära känna varandra utanför Icona Pop. 
A: Nu har vi nästan en naiv känsla av att vi startade bandet typ igår. Samtidigt har vi mer kontroll än någonsin. 

 “Vi gjorde verkligen de hårdaste låtarna under de lugnaste perioderna”

Det har sannerligen hänt en hel del sedan förra skivan släpptes för tio år sedan. Icona Pop har flyttat till Los Angeles. Flyttat hem igen. Turnerat över hela världen och medverkat i Så mycket bättre, samt inte minst blivit föräldrar. 
C: Och det tror jag gjorde väldigt mycket med oss. Vi var typ höggravida i slutet på hela plattan och de hårdaste låtarna kom då. Vi hade varit nyktra aslänge och det hade inte varit fest på aslänge. Vi skulle bli mammor. Det var så mycket som hände.
A: Vi gjorde verkligen de hårdaste låtarna under de lugnaste perioderna. Jag tror också att i hela den här förändringsprocessen satte vi oss ner och pratade om allt som hade varit, det som är nu och vart vi vill.
C: Alla jobbiga samtal som man aldrig haft tid att ta. Typ, kommer du ihåg 2019 när det här hände? Det har jag också burit på, och den andra bara, va? Det kommer inte jag ihåg. Alltså, väldigt mycket sånt. 

Som av en händelse tycker jag att musiken låter vuxnare och mognare än tidigare. Har ni också blivit det?
C: Haha, vad roligt att du tycker det. För det har vi garanterat.
A: När man blir förälder så känner jag att man inte har tid för bullshit, och på så sätt var det som att vi började ta bättre beslut.
C: Det blev mycket bättre för hela teamet, för vi blev tydligare. 
A: Men jag blir jätteglad för att du säger att det låter vuxnare. Lite som att vi är vuxna. Även om man inte tror det, jag blev liksom leggad häromdagen när jag köpte snus. 

Det tog tio år mellan förra skivan och denna. Var det självklart att ni skulle göra ett album?
C: Absolut, och vi hade faktiskt nästan en hel skiva klar när pandemin slog till. Ett par av de låtarna gjorde vi om och tog med på denna, men några får vänta lite till. 
A: Vi har redan börjat på nästa platta. 

Så det kanske inte behöver ta tio år till nästa? 
C: Nej, den kommer att komma ut nästa år.  

Det är kul att ni har fått så blodat tand. Många som precis har släppt en platta brukar annars kunna vara rätt trötta på det. 
C: Ja men det känns som att vi är på en väldigt bra plats.
A: Jag tror att du och jag är synkade på ett sätt som vi inte har varit tidigare. 
C: Man har vissa tider i livet när man nästan på nytt väljer det man gör. När nånting händer, och man hamnar i ett vägskäl.

Sliding doors.
C: Ja, verkligen. Men det kändes liksom som att vi efter den här tiden verkligen till hundra procent stenhårt valde Icona Pop igen. Även om vi aldrig slutade. 
A: Och jag visste inte om det skulle kännas så efter barn. Vi pratade om det också, att vi kanske har olika känslor. Men gud, vad jag älskar det här. Och vad coolt att vi får göra det här.

Men ska vi prata lite mer om den aktuella skivan, Club Romantech?
A: Ja! Club Romantech blev typ vår sweet escape. 
C: Vår typ av klubb, vårt typ av rum. Vi ville bjuda in fansen till vår värld.
A: Då förändrades även vårt liveset, för det stämde inte överens med den musiken vi gjorde. Vi behövde verkligen ändra på allt.
C: Vilket var svinkul, men jag har nog aldrig varit så nervös som inför spelningen på Lollapalooza. Inte bara för att det var på hemmaplan, utan för att det var så mycket att tänka på.
A: Innan det sitter i kroppen är man nervös. Vi har inget band nu utan måste sätta igång allting själva, komma ihåg att dra ner vissa saker och kommunicera med varandra på ett annat sätt.
C: Några gig in sitter det där. Men de första är man nervös.

Behövde ni den utmaningen, istället för att "bara" sjunga och dansa?
C: Men jag tror faktiskt det. Under tiden vi inte har gjort det så har jag i vissa stunder känt mig lite uttråkad. Jag älskar att fronta, men ibland kan jag få perioder när jag blir lite blyg. Särskilt om Aino kör ett parti själv och jag inte riktigt har något att göra. 
A: Jag tycker också att det är fint att det inte behöver vara sånt fokus bara på oss utan att det blir lite mer som en fest. Det får också vara mörkt ibland.
C: Dessutom tar vi tillbaka kontrollen över våra liveset på det här viset. Det är skitkul att göra stora förbandsturnéer men samtidigt finns det en risk att man anpassar sig själv efter förutsättningarna. Även om man har sista ordet kan det vara farligt som artist.

Senast vi samtalade med duon var i samband med en omslagsintervju för Nöjesguiden 2016. Då bodde både Aino och Carro i Los Angeles och hade precis turnerat med såväl Katy Perry som One Direction. Ett par dagar innan intervjun hade de också gästat David Letterman. Ändå menade de att de fortfarande bara var i början av sin karriär. 

Hur ser en vanlig knegardag i Icona Pops liv ut? Ni lämnar ungarna på dagis, sätter på en kanna kaffe i studion och skriver en världshit. Eller hur funkar det?
A: Typ exakt så.
C: Jag kommer tio minuter innan och sätter på kaffet.
A: Sen checkar vi liksom in och stämmer av hur den andre mår. 

Så går ni hem klockan 16?
A: Ja! Det är jätteviktigt med rutiner och det har vi blivit mycket bättre på. 
C: Sen är det klart att man tar en nattmangling ibland och bara köttar.
A: Det är lite svårt att slå på och av kreativiteten så ibland måste det bli så.
C: Men sen kommer turné- eller albumperioder då det är fler intervjuer och kvällar som kläms in. Tiden äts upp väldigt fort. Så när vi väl kan ha en struktur så försöker vi vara väldigt hårda på det. 

Har ni några hobbys?
A: Det där är verkligen vår akilleshäl. Vi har typ inte det.
C: Jag planterar. 
A: Och jag spelar lite badminton, men det är väl typ det.
C: Vi älskar att basta båda två och nästa skiva har vi lovat oss själva spela in någonstans högt upp i norr. 

Typ Svalbard.
A: Exakt. Det ska vara mörkt typ 20 timmar om dygnet. Basta, bada isvak och käka framför brasan. 
C: Och skriva dygnet runt. 

Förra gången vi sågs pratade vi bland annat om vikten av att låta sig bli uttråkad. Det känns som att det finns större förutsättningar för det här än i USA?
A: Haha, absolut. Men det behöver inte vara på ett dåligt sätt. Det finns absolut bättre förutsättningar här inte minst på vintern, vi hade nästan glömt hur mörkt det blev innan vi flyttade hem.
C: Samtidigt är sommaren katastrof för arbetsmoralen. Det är fantastiskt med semester men en otroligt jobbigt tid när man själv jobbar och försöker få saker gjorda. 

Vi kommer att prata om ett klipp som florerade på Instagram i början av sommaren. Icona Pops dunderhit I Love It spelas på ett studentflak, varpå duon råkar gå förbi. De nyblivna studenterna på flaket blir givetvis alldeles ifrån sig av lycka. 

Är Sverige det land ni är störst i, eller hur ser topplistan ut idag?
C: Nej det är nog USA faktiskt, följt av Brasilien och Mexiko. Men det är ju så stora länder så självklart gäller det inte överallt där.
 

 “Barnmorskan som skulle kolla hur öppen jag var frågade från ingenstans om det inte var jag som var Aino från Icona Pop"

Hur är det att vara känd här hemma? 
A: Alltså generellt svinbra. Folk tror typ att jag har min pottfrilla fortfarande och vi får i stort sett vara ifred. Det är väl kanske när vi går runt tillsammans som folk känner igen oss. Ett undantag var häromdagen när jag var i lekparken med Idris, då ropade en kvinna efter mig att hon älskade mig. Det var såklart bara gulligt, jag behövde den peppen där och då. Ett mindre trevligt tillfälle var när jag skulle föda och blev igångsatt. Barnmorskan som skulle kolla hur öppen jag var frågade från ingenstans om "det inte var jag som var Aino från Icona Pop". 

Men gud. 
A: Ja, hon var bokstavligt talat i mig.
C: "Fem centimeter!"
A: I den situationen vill man verkligen inte vara känd. 

Ni har känt varandra i ett halvt liv, har ett framgångsrikt band tillsammans, barn i samma ålder och sitter i styrelsen för varandras bolag. Är det inte svårt ibland att veta vad som är vad?
C: Man skulle absolut kunna tro det. Men jag tror det som räddar oss är att vi inte var vänner innan Icona Pop, utan vi träffades liksom och lärde känna varandra under tiden. 
A: Men vi måste samtidigt jobba på det. Ibland bokar vi middagar och bestämmer att vi absolut inte får prata jobb under hela kvällen.
C: Det är jättesvårt för det här är liksom vår passion. Det är det här vårt liv handlar om.

Det här med drömmar kan revideras under tidens gång. Jag råkar veta att Carro närde en dröm redan under tidigt 2000-tal om att stå på scen. Då jobbade hon på en kaffebar men passade på att sjunga när tillfälle gavs.
C: Jag ville stå på scen och sjunga, det var min dröm. 

Sen åker du på turné med Katy Perry.
C: Och då sätter man upp nästa mål sedan. Jag tror att tappar man det, då är man kanske lite klar. Jag har alltid varit en megadrömmare och blir skitirriterad om någon säger att något inte går att göra. 

Men det måste ändå kännas skönt att ha något att falla tillbaka på. Kan du fortfarande göra en okej cappuccino?
C: Om jag kan.
A: Hon är otrolig. 

Skämt åsido, var ligger ribban nu karriärsmässigt? Känner ni att ni har något kvar att bevisa? 
C: Inte bevisa kanske, men vi har självklart drömmar kvar. Det är det som gör att man orkar med det här yrket. Jag skulle vilja spela på Glastonbury. Vi var bokade dit för längesedan men det var något strul med säkerheten på vår scen så allt ställdes in.
A: Det finns någon gammal bild på oss när vi sitter där på scenkanten och deppar.
C: Tagen precis när vi fått klart för oss att det inte blir någon spelning.
A: På tal om karriärsmål skulle jag också vilja få mer tid att producera, det var trots allt där vi började. 

På önskelistan över framtida samarbeten har det genom åren stått namn som David Bowie, Prince och Tina Turner. Tre idag tyvärr omöjliga sådana. 

Vilka finns kvar? 
A: Gud, sa vi dem. Det gjorde vi va?
C: Nu vill man ju verkligen inte jinxa någon.
A: Men självklart finns det toppnamn på listan. Absolut. 

Icona Pop tog sina första steg som duo under 2009 och skrev på fyra veckor ihop tillräckligt med material för sitt första uppträdande. Två år senare släpptes debutsingeln Manners, men året därpå hände något som kom att förändra Icona Pops liv för en lång tid framöver. 

Av alla era låtar så är det fortfarande en från 2012 som sticker ut rejält. Hur är er relation till I Love It idag? 
A: Den är otrolig. Folk sa till oss när vi släppte den att vi kommer att hata den om tio år men det känns som att det har hänt nånting den här turnérundan. Jag ser kids i publiken som typ föddes då som kan den låten.
C: Samtidigt står mammorna och papporna också där, som redan då tyckte vi var coola.

Hur påverkar det låtskrivandet att ha en sådan megahit i ryggen? 

C: I nuläget inte alls, men absolut under en period. Det var också då vi tappade bort oss själva lite. Vi trodde kanske också att vi bara kunde göra det också. Stå och hoppa och skrika. Typ samma line. Samtidigt kan det svåraste när man skriver musik just vara att skriva det mest simpla.
A: Det var som att alla i branschen gick och väntade på att vi skulle göra något liknande igen, och då var det ändå ingen som trodde på den när vi skulle släppa den. 
C: Vi vill göra skitbra låtar. Men vi vill inte göra en platta som låter som I Love It. Det representerar en del av vad vi gjorde då och vi är jättestolta över det. Men man vill hela tiden utmana sig själv.  Det här jobbet är hur kul som helst och det är så lyxigt att man får göra det man vill, men det är också ett jävla slit.
A: Ja, fan vad det är slitigt. Så om man inte känner den utmaningen som driver en framåt. Då skulle jag nog inte orka. För det är liksom för slitigt. Man får sällan ett break.

Under sommaren har Icona Pop avverkat de flesta större festivaler i Skandinavien såsom Lollapalooza, Malmöfestivalen och Hudikkalaset. Den sista slank med i uppräkningen då undertecknad själv var på plats, men är också talande för duon som kan få ett glänta på ett berg strax utanför centrala Hudiksvall att kännas som Madison Square Garden. Hur ser framtiden ut livemässigt? 
A: Det blir USA och Mexiko härnäst, och då har vi basen i Los Angeles. Drömmen är att vi ska ha lite tid att skriva ny musik också.
C: Sen ska vi faktiskt ha lite semester också. Två veckor i september är det tänkt. 

Tar ni ledigt från varandra då också?
A: Nej högst sannolikt ses vi i parken med en kaffe.
C: Jag känner faktiskt inget behov av att vara ifrån Aino heller, vilket kanske låter konstigt. Men från jobb absolut. Att få sakna det lite. Och bli uttråkad.

Club Romantech släpps den 1 september.