Twittertråden som blev en roman

Medveten och emotionellt svårtillgänglig. Alexandra Andersson författardebuterar med en satirisk skildring av Stockholmskillen anno 2019. 

2018 skrev journalisten Alexandra Andersson en novell om en 27-årig kille i Stockholm. Hon visste inte riktigt var och hur hon skulle kunna få den publicerad, så hon lade helt sonika upp den på Twitter. Tråden fick spinn. Den svala Hornstullsbons navigerande i vuxenlivet väckte både igenkänning och irritation. Två år senare började hon skriva på en fortsättning i bokform. 
– Min förläggare beskrev den ursprungliga novellen som ett lustmord på Stockholm. När jag skrev längre ville jag få med flera lager. Jag funderade på om det fanns mer i den här personen.

Kortromanen Stockholm följer den manliga huvudkaraktären med samma namn under ett år, cirka 2019. Årtalet är bra att ha med sig, för den som prickar målgruppen kan flera av referenserna, som det utbredda Gypsy Water-användandet och övervägandet att skaffa en silverring i örat, kännas bekanta. 
– Jag blev nästan nostalgisk av att läsa mitt första utkast när jag återvände till manuset tidigare i år. Det är en så specifik tid och det tänker man inte på när man är i det. Jag tyckte det var kul att experimentera och skruva upp tematiken med samtidsreferenser, säger hon. 

Stockholmkillens vardag fortskrider i vad som inte går att beskriva som annat än ett ångestmättat och sökande töcken. Han varvar arbete på halvfart med ett lågenergiskt tindersvajpande, middag hos föräldrarna i villan i Nacka och ett slentrianmässigt vardagssupande. Då och då träffar han någon av sina Tinder-matchningar, men det blir sällan en andra dejt. Han tänker mycket på sin tjejkompis men verkar inte förstå inte varför. 
– Å ena sidan är det här en satir, men samtidigt ville jag inte att det skulle bli för endimensionellt. Jag ville lyfta flera lager i den här personen. Han har något väldigt allmänmänskligt i sig. Stockholm är inte bara en person, han är många, säger Alexandra.

Vad kännetecknade en 27-årig kille i Stockholm vid den här tiden?
– Han vet om att han ska vara medveten. Han är medveten om att man ska vara medveten. Han är väldigt trendkänslig, men det innebär ju inte nödvändigtvis att han bottnar i det. Viljan att passa in och bli accepterad är kanske inte typisk enbart för den här tiden, men jag tänker att det i grund och botten finns en stark vilja att vara en ”medveten man”. 

Har det ändrats nu 2023?
– Det beror lite på ålder. Idag skulle ju den här killen vara 30+, och jag kan tänka mig att han nog känner att han har tappat greppet lite om hur man ska vara. Han kanske känner att han inte är lika mycket i fas med att vara cool. Är det Byredo-parfymen fortfarande eller är det något annat? Kanske har han har gått vidare lite och känner att andra saker är viktiga.

Du har bott i Malmö också, vad skulle du säga är skillnaden på Stockholmskillen och Malmökillen?
– Mycket handlar om den självbild och det ideal som en stad har. Jag tror att Malmös självbild är att vara mer aktivistiskt, man ska också vara mer avslappnad, jobb är inte lika viktigt som i Stockholm. Jag tror att Malmökillen tänker att han inte bryr sig om status. Det kanske han gör ändå, men självbilden är att han inte gör det. Karaktären Stockholm är ju en person som i viss mån är besatt av status och tänker att det är via det han kan känna mening och tillhörighet. I Stockholm tror jag det är mer inbyggt att definiera sig utifrån sitt jobb och yttre markörer. Med det sagt så behöver det inte vara en så stor skillnad på de här två killarna, utan det är nyanser.

Boken inkluderar även fotografier, porträtt av killar, alla anonymiserade med bortvänd blick. Kan du berätta om tanken med bilderna?
– Jag har samarbetat med en fotograf som heter Fanny Jansson. Redan när jag kom i kontakt med mitt förlag för ett år sedan pratade vi om att ha med bilder, dels för att det känns som ett kul format, men också för att hålla kvar den där koncentrerade känslan av en Twitter-tråd. Jag har generellt jobbat mycket med att skala av, det ska inte vara något överflöd av text, och då tycker jag att bildmediet fungerar som ett bra komplement. Stockholm har en ledsenhet inom sig som jag tycker att bilderna förstärker, en sårbarhet som jag ömmar för och som jag ville lyfta fram. 

Vad är din relation till Stockholmskillen?
– Jag ser Stockholm som både en stad och en 27-årig man. Vissa tänker nog att det här är en specifik person som jag vill hämnas på, men så är det inte. Det är klart att jag hämtat inspiration från egna upplevelser, jag är från Skåne och när jag flyttade till Stockholm som 20-åring kände jag ingen, det var en tid med mycket nya intryck. Jag kan känna igen mig i vissa saker han gör och viljan att vara en del av någonting, att vilja göra något meningsfullt men kanske inte veta hur man ska göra det på bästa sätt. 

Vi kan avskriva teorin om att det var en dålig tinderdejt du ville hämnas på? 
– Haha, ja, det var inte på det sättet. Men jag har absolut gått på tinderdejt med en "Stockholmskille". Själva karaktären kom till mig när jag var ute och reste ett par år efter att jag flyttat till Stockholm. Jag var ute och promenerade i Shanghai när han dök upp. Jag kanske behövde det fysiska avståndet för att kunna reflektera.

Du figurerar själv i boken, som journalisten Alexandra, 24, hur kommer det sig?
– Det kändes roligt! Jag driver ju med andra och då måste jag kunna driva med mig själv, den här unga, sökande tjejen som också bara vill knyta an. Det var kul att fundera på vad han tyckte och tänkte om mig. 

Hur hade man fått Stockholm på kroken?
– För att få 27-åriga Stockholm på kroken behöver han känna att han är i kontroll en bra bit in i relationen, han känner sig väldigt snabbt kvävd och vill inte känna sig sårbar för tidigt. Han står ju inte med båda fötterna på jorden så det krävs inte mycket för att han ska känna sig kvävd och lite hotad. Jag tror att man ska vara väldigt bekräftande men hålla sig lite på sin kant, låta honom närma sig långsamt. Absolut inte prata om för allvarliga saker för tidigt. Var en skön, glad och okomplicerad tjej, haha. 

Och ditt bästa dejtingtips?
– Nu känner jag att jag är på väg att säga något klyschigt, men det är också sant, för min egen del har jag tänkt mycket på att fortsätta vara som jag faktiskt är. Då sållar jag bort de jag ändå inte vill vara med eller kan ha en djupare relation med. Sänder man ut de signalerna kommer man, förhoppningsvis, förr eller senare att träffa någon som är villig och öppen att fördjupa relationen. Att ha tilltro till det, försöka att inte sluta sig själv och övertänka utan fortsätta vara öppen. Och kanske, inte ha Tinder? Jag vet inte, men jag tyckte det var skönt att inte ha det.

Vilken blir nästa människotyp du tar dig an i bokform?
– Ett skämt som jag fått höra mycket de senaste veckorna är "blir det Göteborg nu?". Mitt kommande projekt följer flera olika människor och är inte Stockholmsrelaterat på samma sätt. Mer än så kan jag inte säga just nu.

Stockholm finns ute nu via It-lit förlag.