Joel i The Last of Us.

Tv-spel och fadersrollen

12:51 9 May 2018

Krigarguden Kratos har tagit steget tillbaka från jobbet och blir hemmafar på… låtsas. Ja, hur ser egentligen fäderna ut i tv-spelen?

Pappor i tv-spel – finns de ens? Ja, hur ser egentligen fäderna och fadersgestalterna ut i tv-spelen, år 2018? Med Sonys kritikerrosade God of War samt Segas Yakuza nyligen lanserade är det här nu kanske en rimlig frågeställning att försöka bena i.

Yakuzas Kazuma Kiryu är en hårdnackad brottsling med ett hjärta av guld. Han är antihjälten men också förebilden som driver ett barnhem för att betala tillbaka den karmaskuld som kommer från ett liv levt som Kungen av Kungsan (eller Tokyos innerstadsmotsvarighet).

I God of War har Spartakrigaren Kratos i 13 års tid spelat huvudrollen i spelserien. I sitt första äventyr fick vi se honom mörda sin egen familj (i ett ursinne skapat av Ares, krigsguden). Det användes sedan som bränsle för Kratos uppgörelse med hela Olympen – för att sedan själv bli krigsgud. Det var ett försök att skriva ett grekiskt drama bara genom att använda armbågarna. Som spel, underhållande. Som historia, stundtals smärtsamt machoskräp. I 2018-års God of War har Kratos flytt sitt ansvar som gud och tvingas mer eller mindre istället ta ansvar för sin son, Atreus, sedan modern avlidit. Fadern och sonens uppdrag blir att utföra moderns sista önskan och sprida hennes aska från ett berg.

Precis som fallet traditionellt varit med kvinnor i spel, används barn ofta som verktyg för att driva den (manlige) huvudkaraktären framåt i tv- och datorspel. Barnet mördas eller kidnappas – och det blir en katalysator för faderns ofta extremt aggressiva resa. Spelmediet målar ofta med väl breda penslar, och kanske är det därför det finns så få porträtteringar av en fader-son/dotter-relation som är trovärdig och intressant. Ärkeskurken Bowser har i alla tider kastat sin avkomma som kanonmat mot Mario. I 2010 års Heavy Rain hinner vi visserligen med lite vardaglig diskbänksrealism innan hans söner dör och blir kidnappade. Barnen finns där för att förstärka karaktärers egenskaper – onda eller goda. Och allra oftast för att signalera att den rena ilskan är berättigad när någon utsatts för det ofattbara. 

Men i God of War känns fader-son-relationen som något mer. Det är trasigt och obekvämt till en början. En tyst, butter och fortfarande (i tanken) frånvarande pappa som både vill skydda sitt barn från yttre fiender så väl som det han själv blivit. Atreus, sonen, får med sina frågor, påståenden och barnsliga försök till anknytande Kratos att framstå som en oändligt mycket mer tredimensionell person än vad han någonsin varit tidigare. Han blir mänskligare, och hans filmtrailermullrande röst känns ofta avig och felplacerad.

I samband med God of Wars lansering publicerade Cory Barlog, creative director, en video där han filmat sig själv när han först får se bemötandet hans spel får. Den historiskt positiva kritiken får honom att bryta ihop inför de miljoner som redan sett youtubeklippet. Barlog har i intervjuer gjort referenser till sin egen son, och hur deras relation blivit lidande av att Cory spenderat för mycket tid på sitt jobb. Det är tydligt att Sony vill visa att bakom allt våld finns ett hjärta. Det är nästan ironiskt att Kratos skulle bli redskapet för en sådan berättelse. 

Visst är berättelsen i God of War stundtals klumpigt gjord och visst sker allt fortfarande mot en fond bestående av tiotals timmar fyllda av brutalt våld. Beslutet att göra Kratos till en karaktär som känner – och lär sig känna – är faktiskt stort, även om året är 2018. Nu väntar vi bara på spelet som låter oss ta rollen som den icke-passiva modern. Kanske blir det 2019.

 

 

Fem andra tv-spelsfäder värda att nämnas

Octodad
En undercover-bläckfisk som tagit rollen som pappa i en vanlig människofamilj – märkligt? Visst,  men spelar inte många av oss en lite obekväm roll i den ganska onaturliga kärnfamiljen?

King of all cosmos
Prinsen i Katamari Damacy tvingas städa upp efter Kosmoskungens fylleslag. En skruvat orimlig fadersgestalt i ett historiskt charmigt spel.

Dream Daddy
Pappor är ju inte bara till för att ta hand om barn – dom är också extremt dateable. Eller det är åtminstone tesen som dejtingsimulatorn Dream Daddy försöker driva. 

Ethan Mars
Deckarhistorien Heavy Rain är som Seven, fast med skillnaden att det är inte bara ett utan två barn i lådan. Ethan deppar, duschar och skriker (ändå rätt förståeligt).

Joel
Mitt under apokalypsen i USA förlorar Joel, Last of Us huvudkaraktär, sin dotter. 20 år senare träffar han Ellie och fadershjärtat börjar så sakteliga tina upp.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2018.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!