Jag är så trött på att vara alla till lags. Förbannat trött. Inser dock mer och mer att det verkar vara ett tillstånd som så när kan kallas folksjukdom. Och då menar jag inte bara som en betraktelse i någon Fredrik Lindströms-krönika om den svenska mentaliteten, utan faktiskt som något ytterst verkligt och påtagligt som verkligen påverkar oss. Därför är det så skönt med teatern. Den är fristad från allt det där. För att där är – en klyscha, jag vet – allt tillåtet och ingen jävel ber om ursäkt för sig själv. Det är fantastiskt skönt för oss sjuklingar att vistas där.
1 Lille Kung Mattias
Backa Teater, den 27 november–3 juni 2010
Det är ingen hemlighet att Backa Teater rider på en lika enorm som välförtjänt framgångsvåg sedan Mattias Andersson tog över rodret för två år sedan. Alla älskar dem. Och som ni vet, är undertecknad inget undantag. Varje gång jag tar färjan över älven till Lindholmen, fylls jag av en skön förväntan. Och det är väldigt sällsynt att jag åker tillbaka besviken. Därför vågar jag känna dito inför denna pjäs, baserad på Janusz Korczak bok med samma namn, bearbetad och regisserad av Hisingens Store Kung Mattias Andersson.
2 Helafton med Anna Vnuk och Lo Kauppi
(Undercover av och med Lo Kauppi och Hårdare, snabbare Anna Vnuk) Pustervik, den 27–28 november
Koreografen Anna Vnuk och skåde-spelaren Lo Kauppi åker land och rike runt med denna deras gemensamma föreställning i två akter. Dessa båda hyllade scenkonstnärer sägs leverera såväl vass, humoristisk omvärldsanalys av patriarkatet som blottande, privata krystvärkar och moderkakor. Vill se.
3 Sockerpiller
Teater Aftonstjärnan, den 17 oktober–12 december
Om jag tokvurmar för ovanstående institution på Lindholmen, så har jag tidigare varit desto hårdare mot den som har sin hemvist på Järntorget, nämligen Folkteatern. Men, det blåser nya vindar som ni alla vet. I väntan på nya lokaler lånar Folkan fantastiska Aftonstjärnan och spelar ett slags revy, ett skönt kollektivt verk baserat på texter från ensemblen själva och dramatiker som Mats Kjelbye och Lina Ekdahl. På premiären var det festligt värre, med flera av stadens politiska pampar i publiken. Och revyn? Jodå. Ensemblen spelar med värme om människans resa från spermie till åldring. Svajigt stundtals, javisst. Lättsamt. Jojo. Men också med ögonblick av träffande samtidsspaning och genuin närvaro. Regi: Lars-Eric Brossner.
4 En handelsresandes död
Borås Stadsteater, den 7 november–12 december.
Göran Stangertz, omsusad före detta chef på Helsingborgs Stadsteater, intar Borås med samma pjäs som han regisserade för nio år sedan i huvudstaden. Arthur Millers pjäs – belönad med det prestigefulla Pulitzerpriset – från sent 1940-tal behandlar en man, hans falnande karriär och hans ofrånkomliga livslögner. En helafton.
5 Club Bingo
Improverket i Teater Jaguars lokaler på Storgatan 3, den 22 och 29 november
Improverket är en göteborgsbaserad improvisationsteater som funnits sedan 2005. De verkar för att ge improvisationsteatern en plats – som något mer än teatersport – i teatervärlden. I november bjuder de in till Club Bingo, en bingokväll med oanade vinster i form av spontanscener eller sånger. Och vad har vi bakom lucka nummer sju? Sifferdramatik och förlustelse utlovas. Bingo är så mycket mer än en folkrörelse tydligen. Verkar riktigt kul tycker jag. För regin svarar Carin Nordberg.
