Den 25-28 februari är det CinemAfrica Filmfestival i Stockholm. Festivalen gästas bland annat av sydafrikanska Sara Blecher, som öppnar festivalen med sin feministiska coming-of-age-film Ayanda. Vi har pratat med Sara Blecher om filmen, feministiskt filmskapande och Filip och Fredriks Trevligt folk.
Ayanda är filmen om en tjugoettårig ”afro hipster” i Johannesburg som försöker förstå sig själv och världen samtidigt som hon försöker hålla minnet av sin bortgångna pappa vid liv. På grund av detta kastas hon in i en värld av smutsiga overaller, könsstereotyper och vintagebilar.
När vi ringer upp Sara Blecher på Skype inleder vi med att fråga varför hon ville göra filmen från första början.
– För att vara ärlig ville jag göra en film som presenterade nya typer av förebilder för unga afrikanska kvinnor. Det finns en koppling mellan den framställning av kvinnor som generellt presenteras i film och tv och vilka val och möjligheter unga tjejer har. Jag har en dotter som precis fyllt tjugotvå, och jag minns hennes reaktion när vi såg filmen Juno. Hon såg att det fanns andra sätt att vara på än vad hon tidigare trott, och plötsligt blev hennes liv så mycket större. Jag ville ge det till andra afrikanska unga kvinnor.
Så Juno fick dig att göra den här filmen?
– Ja, eller mer än filmen var det min dotters reaktion på Juno.
Varför borde man se din film?
– Jag tror att det skulle bidra till ett nytt, annorlunda sätt för svenskar att se på Afrika. Många afrikanska filmer handlar om sjukdomar, fattigdom och lidande. Och ja, allt det där finns i Afrika, men här finns också liv. Normala människor som lever normala liv och handskas med normala problem. Särskilt unga människor. Världen har krympt, och med tillgången till internet och resor är avståndet och skillnaden mellan oss inte lika stort. Afrikanska ungdomar kan se vad som händer i Europa och USA, och de försöker hitta sätt att kombinera vad de ser hända i världen med sin afrikanska identitet. Det är vad jag vill visa med Ayanda.
Bild från filmen Ayanda.
Vilken är din feministiska favoritfilm?
– Om jag ska vara ärlig har jag inte feministiska favoritfilmer, jag har kvinnliga favoritregissörer. Jag älskar Mira Nair. Hennes film Salaam Bombay! fick mig att vilja bli filmskapare. Självklart älskar jag även Kathryn Bigelow och hennes film The Hurt Locker.
Vi frågar om hon tycker att det finns en koppling mellan kvinnliga regissörer och en mer jämställd framställning av kvinnor i film.
– Absolut, särskilt i Afrika. För att återgå till originalfrågan – representationen av afrikanska kvinnor i film är hemsk. De framställs ofta som till exempel den prostituerade, den fattiga golddiggern eller den bitchiga frun som är där hon är för att hon legat runt. Och jag tror att det här är vanligt förekommande i filmer som är skrivna av män. Om fler kvinnor skulle göra och skriva film skulle representationen av kvinnor bli mycket mer komplex och verklighetstrogen.
Hur känns det att du ska komma till Sverige?
– Jag är så exalterad! Jag har rest mycket, men aldrig varit i Sverige. Vi tycker väldigt gott om Sverige och svenskar här i Sydafrika på grund av er starka support för antiapartheid. Jag tycker att de svenskar som kommer hit till Sydafrika är väldigt upplysta och intresserade. Men jag såg nyligen en svensk film som heter Trevligt folk, om ett somaliskt bandylag som bor i Sverige. Jag älskade filmen, men den gav en helt annorlunda bild av svenskar än vad jag hade tidigare. De svenskar vi får träffa i Sydafrika är internationella och har koll på vad som händer i världen. Men de jag såg i Trevligt folk hade verkligen ingen koll, säger Sara och skrattar.
Vad vill du säga till Nöjesguidens läsare?
– Kom och se mina filmer Ayanda och Dis ek, Anna på CinemAfrica. Och kom fram och hälsa om ni ser mig!
Läs även: “CinemAfrica presenterar sitt program” och "Regissören av Pojkarna: Man måste slåss som ett jävla djur".
