Filip & Fredrik långfilmsdebuterar med "Trevligt folk"

Idag, under Göteborgs filmfestival, har Filip Hammar och Fredrik Wikingssons länge omtalade dokumentärfilm Trevligt folk premiär. TV-duons första långfilm, som följer ett integrationsprojekt i Borlänge i form av ett somaliskt bandylag, är manusförfattad och regisserad av Karin af Klintberg och Anders Helgeson.

Vi pratade med alla fyra bakom filmen – om integration, Facebook-aktivism och hur allting började.

Filmen skapades på ert initiativ, Filip och Fredrik. Men hur gick ni från tanke till handling? Varför nöjde ni inte er med att till exempel skriva en Facebook-status om det?
Fredrik: – Kanske för att jag äcklas så av människor som nöjer sig med det? Sen är vi också suckers för det vi tror kan bli bra historier.

Och varför blev det just en film?
Filip: – Vi har inte aktivt sökt efter den här typen av berättelse, men har säkert tänkt att det vore kul att göra något på temat integration. När vi såg komponenterna med bandy, Somalia och Borlänge tyckte vi att det passade oss. Vår styrka ligger inte i att skriva debattartiklar på temat integration, utan vi är underhållare, och det här projektet hade alla de delar som fick en att tänka att det kunde bli något bra av det här.
Fredrik: – Det finns ingen del av oss som sitter här och är nöjd för att vi gör något om integration. Det är de i Borlänge som har försökt göra något för integrationen, vi har bara försökt skildra det, och i bästa fall kan vi inspirera andra till att göra något också.

Ni figurerade, oväntat nog, inte så mycket i filmen. Vad har er roll varit i det här?
Filip: – Det har handlat mycket om att få folk att känna sig trygga, att inte vara skeptiska till att vi är där. Vi var där för att skildra deras historia. Det har varit en lång process, och det tog ganska lång tid innan någon berättade för oss om kriget de flydde ifrån. Så det har varit vår viktigaste roll, att visa att de kunde lita på oss.
Fredrik: – Hade de inte gillat filmen hade vi inte kunnat visa den.

Vad är målet med filmen?
Filip: – Hela debatten i Sverige om integration är tråkig, ordet låter tråkigt. Det offentliga samtalet om integration är väldigt tråkigt och då börjar folk tröttna på det, vilket är farligt. I samma sekund som folk tröttnar på det kanske någon mörk kraft kommer och drar nytta av det. Målet med filmen har därför hela tiden varit att lyfta en positiv berättelse om integration.

Hur ställer ni er inför de eventuella debatter filmen kommer att skapa?
Fredrik: – Jag har hela tiden sagt att i bästa fall kommer några människor tycka att filmen är härlig och bra, men jag förstår också människor som säger: "Tror ni att det här är lösningen på några problem?". Två av killarna berättade för oss att de stått i biblioteket när någon gått fram och knackat dem på axeln. De båda hade direkt tänkt "Ska vi få spö nu?", men istället möttes de av frågan "Är ni med i bandylaget?", och så började de snacka med varandra. Det är en liten grej, men det är så det börjar.
Filip: – Det var någon som sa till mig att det hade varit bättre med en film om somalier som är med i bolagsstyrelser, och absolut hade det kanske hade varit bra, men det gör inte det här sämre.
Fredrik: – Det är ingen, varken de som gör projektet, och sannerligen inte vi, som säger att det här är knappen för att lösa integrationen i Sverige. Det finns säkert miljoner knappar, och det här kanske är en av dem.

Vad vill ni att folk ska känna efter att ha sett filmen?
Filip: – Folk får känna precis vad de vill. Känner man någonting så är det bra. När jag själv ser filmen är det blandade känslor, det är hoppfullt när det går bra för laget, medan en av killarnas historia med sin mamma är väldigt känslosam.
Fredrik: – Samtalen han har med sin mamma under filmens gång, exempelvis när han sitter på hotellrummet och ringer till henne i Somalia och blir ledsen. Sådant pågår ju.
Filip: – Den scenen är väldigt viktig, där ringar man in hur det ser ut för väldigt många invandrarungdomar i Sverige, det vill säga att familjerna har splittrats. Att behöva slitas mellan att tänka att "här har jag en framtid, här kan jag få ett bra liv" men veta att man har sin familj någon annanstans. Jag hoppas det blir en ögonöppnare, att han inte kom till Sverige för att det är kul. Han vill hellre vara med sin mamma, men han har ingen framtid i Somalia.

Filmen känns väldigt olik mycket annat ni gjort?
Filip: – Jag är glad att det känns så! Det hade varit tråkigt om du sagt att det var exakt som allt vi gjort tidigare.
Fredrik: – Vi hade väldigt många tankar om det i redigeringen, att vi inte ville att det skulle kännas som ett Filip och Fredrik-program, för då finns det ingen anledning att gå och se det på bio. Vi ville inte heller att det skulle kännas som TV, att vi skulle sitta och kolla in i kameran och skoja. Det känns som att produkten hade blivit lidande då.

I och med er offentliga roll, och det faktum att ni har en så bred publik, känner ni att ni har ett ansvar att visa viktiga saker?
Fredrik: – Vi är journalister från början, och vi är vana att visa andras berättelser. Sen har vi program som mest handlar om oss, men det vi tycker är intressantast är att berätta historier om folk. Det kan vara om ett par som bor på Ockerö vars förhållande krisar, eller denna film.
Filip: – Det är svårt, att man har ett ansvar att göra något för att man har en bred publik. Jag tycker inte att det kommer med något ansvar, man får göra precis som man vill, men det är väl klart att man blir jättelycklig om någon säger att den här filmen har betytt någonting. Det är inte fel att använda sin eventuella position till någonting positivt.

Vad gör bandylaget idag?
Filip: – De åker iväg till sitt andra VM i Sibiren nu på fredag! Och det är värt att poängtera är att det här inte är något jippo som startats av oss. Projektet fanns innan och projektet lever vidare. Det har fått ringar på vattnet och liknande projekt har nu startats på andra håll.


Filip och Fredrik agerar hejarklack.

Karin och Anders, kan ni förklara projektet för den som inte har sett filmen?
Anders: – Det var ett initiativ från Borlänge Bandy där man ville få svenskar och invandrare att mötas, och detta genom att spela bandy. Borlänge fick väldigt många invandrare på kort tid, framförallt somalier. Sedan blandade sig Patrik Andersson in i det hela som projektledare, och tog det till en ny nivå med att vilja ta laget till VM.

Och hur kom ni in i det hela?
Karin: – Det här skulle ha skett även utan oss. Filip och Fredrik läste om det i Aftonbladet, och dagen efter åkte vi upp till Borlänge och kollade om det fanns en historia där. Några dagar senare var vi med och filmade när de stod på inlines för första gången. Det hela gick jättefort.

Vad tror ni att de kritiska rösterna kommer att säga?
Karin: – Det finns nog massor att säga om man är kritisk. Vi visar iallafall inte hela Sverige, eller alla städer. Det här är ett projekt i en stad, men kanske kan det inspirera andra.

Och slutligen, varför måste man se er film?
Karin: – Jag tycker att det är en viktig bild av Sverige idag, och en positiv berättelse om integration.
Anders: – Den visar också att allt är möjligt. Det är inte en politisk historia, utan en mänsklig historia.
Karin: – Eller så kanske man kan få någon att rösta annorlunda eller bara tänka till. Då känner jag att vi har lyckats.
Anders: – Det var någon som sa: "Kan jag få en människa som kanske till och med är rädd nu när han går i Borlänge, om man kan övertala den människan att gå fram och hälsa på de här människorna, då är vi i mål."

Idag har "Filip och Fredrik presenterar Trevligt folk" biopremiär över landet.