Inför kommande säsong drömmer jag på nytt om de stora berättelserna, hellre än experimenterande teater där något nytt utforskas enbart för konstformens skull. I fjol kunde man se produktion efter produktion vars huvudfokus kretsade kring utflippade teman som ”mjölk”, ”bli full på scen”, eller ”låta sin riktiga pappa spela en av rollerna”.
Och så vidare. Allt jag önskade var klassisk kärlek-och-sex-tematik, med skådespelare som bjöd på sprit istället för att dricka det själva samt att min egen pappa någon gång skulle vilja vara mitt premiärsällskap, istället för att sitta bänkad framför text-tv eller en fotbollsmatch.
Själva poängen med fjolårets föreställningar var inte berättelserna, utan snarare utforskandet av specifika detaljer. Vad som ofta faller bort när teatern vill bjuda in till det annorlunda, det innovativa och nydanande, är just den stora berättelsen. Kalla mig konventionell, men som publik söker jag efter ett nytt Angels in America eller Kristina från Duvemåla att bli kär i. Det finns teatergrupper och skådespelare i Malmö som menar att scenkonstformen teater är färdig i sin form, och andra som menar att den inte är det.
Hur som helst är innehållet naturligtvis inte färdigberättat. Nya storslagna storys, nya huvudfigurer, nya tematiker väntar därute, det är jag säker på. Föreställningar uppstår och dör och kvar i bänkraden vill jag sitta och gråtskratta åt allt annat än mjölk, för unga skådespelare som dricker sprit för nästan ingen lön alls, och framför allt inte gamla gubbar och deras döttrar. Här är föreställningarna jag hoppas på där de stora berättelserna bär hela vägen till gråtkanalerna:
1 Kung Oidipus
Hipp, Malmö Stadsteater, Kalendegatan 12, premiär den 24 september
Allt klassiskt, långt och svårläst gör hon modernt, underhållande och lättillgängligt. Malmö/Lundaprisvinnande Kajsa Giertz är tillbaka på Malmö Stadsteater med Sofokles gamla goda Kung Oidipus, i ny dramatisering av norrmannen Jon Fosse. Stor chans för stor berättelse i snyggt format: Jenny Nordberg gör kostym till staden Thebe där pesten härjar. Pesten är ett straff av gudarna sedan kungens mördare fortfarande går fri. Malmö Stadsteaters Hipp inleder säsongen med dansteater som handlar om att det är omöjligt att fly från sig själv, hur långt vi än reser.
2 Dessa jävla människor
MAF, scen 3, Spångatan 20, premiär den 7 september
Teater Papillon är en ung teatergrupp med unga medlemmar som troligen vill spela för en yngre publik. De har sedan tidigare spelat bland annat Patrick Marbers Closer, och de håller sig till liknande teman. Deras nya föreställning handlar om hur det är att leva i vår samtid, och gruppen själva utlovar att den ”berör nackdelarna och sanningarna med att vara åttiotalist och ha tusen möjligheter i en allt snabbare värld där man slits mellan vilja och vardag, ambition och armod.”
3 Les Misérables
Malmö Opera, Ö Rönneholmsv 20, premiär den 16 september
Här snackar vi stor berättelse. En tre timmar lång show á la Ronny Danielsson. Och Malmöpubliken har redan rusat till biljettkassorna – nu finns det möjlighet att se Dan Ekborg som Jean Valjean och Peter Harryson som Thénardier. Vi i showpubliken får följa ett gäng fattiga människors liv i ett Frankrikes bottenskikt. Berättelsen kretsar kring orättvisor, kyla och en Dan Ekborg som hjälper människor som fallit offer för fattigdom. Skynda till Operan!
