Kommer du ihåg när David Hasselhoff hade en svensk talkshow våren 2014? Nej? Bra, det är rätt svar. Hasselhoff – en svensk talkshow förde den avdankade men på något vis alltid relevante åttiotalshunken till Sverige. Programmet gick enbart en säsong innan The Hoff hoppade skepp och gjorde en ny talkshow… i Finland… i en säsong…
Jag kom inte heller ihåg denna fascinerande parentes i svensk tv-historia förrän jag googlade snapsvisor. Det är ju trots allt snart påsk. I sökresultaten syntes en video med Edward Bloms bekanta ansikte. Han gästade Hasselhoffs program och fick i uppdrag att lära åttiotalsikonen det mest svenska vi har, snapsvisor. Med sig på gästsoffan hade Blom en sagolikt brokig skara bestående av Pernilla Wahlgren, Rebecca Stella och Mark Levengood. Fyra av de fem programdeltagarna enades i ton till visan Tänk om jag hade lilla nubben. Stella var den enda som satt tyst med ett leende på läpparna, Levengood nynnade men kunde uppenbarligen inte texten, Wahlgren sjöng såklart gärna och Hasselhoff mumlade några odefinierbara ord på svengelska. Det hela är en obekväm men underhållande katastrof, också ett levande porträtt av hur de flesta snapsvisor brukar gå.
Snaps, för den som inte vet, är egentligen bara ett annat ord för en liten klunk brännvin. Kidsen idag hade kallat det för en shot. I sin begynnelse ansågs nubben ha medicinska effekter. För att förhöja den läkande kraften tillades även medicinska örter. Smärre chockerande är det att alkoholens botande kraft var gravt överdriven, men det visade sig att brännvinet var ganska kul att dricka ändå. Spriten har en tendens att få även den tysta vid bordet att ansluta sig till snapsvisans gemenskap.
För det mesta samlas vi med en hutt i hand vid en högtid eller kräftfrosseri. Spritmuséet på Djurgården menar att många kulturer dricker för att sjunga, men att det bara är svenskar (och finlandssvenskar) som sjunger för att för att dricka. Runt andra halvan av 1800-talet blev snapsvisorna dåtidens fylledängor och fyllde de borgliga och akademiska salarna. I stugorna å andra sidan blev visorna inte ett stadigt inslag förrän spritransoneringen infördes i början av 1900-talet. Att samlas till tonen av en lättsam trudelutt gör vi än idag, Vin & Sprithistoriska Museet har en databas på över 12 000 visor som konstant uppdateras. Precis som den brokiga skaran i Hasselhoff – en svensk talkshow så är det nog en minoritet som faktiskt kan texten till varje snapsvisa under en högtidskväll, resten mumlar på något som i alkoholiserade öron säkert låter som högaktat artisteri.
Helan går sägs vara Sveriges kanske mest välkända musikstycke tillsammans med nationalsången. Ska vi vara helt ärliga så har nog en stor del svenskar sjungit snapsvisan fler gånger i sina liv än Du gamla, du fria. När Sverige vann VM-guld i Hockey i Moskva 1957 visade det sig att spelarna inte kunde texten till Sveriges nationalsång, i stället sjöng de den alkoholdrypande visan i kör. En passande händelse i Ryssland som är tämligen kända för sin alkoholkonsumtion.
När Berlinmuren föll 1989 spelade David Hasselhoff Looking For Freedom, en låt med lika stort symbolvärde för sämja som snapsvisan. Kanske är det dags att ringa tillbaka The Hoff till Europa, hälla upp ett glas akvavit, och be honom ta ton till en nubbe som han lärt sig av Edward Blom – skulle vi alla kunna enas igen då?
