Till häst genom Västerbotten är föreställningen som bygger på Olof Wretling och Sven Björklunds bok med samma namn. Idén var att, med inspiration från bröderna Grimm, resa genom sveriges berättargruva Västerbotten, tecka ned och föra vidare några av traktens skrönor och historier. Föreställningen sattes upp av teaterduon i samband med lanseringen av boken. Nu ska pjäsen turnera landet runt, och i helgen hade de nypremiär på Södra Teatern.
När jag sprungit upp och ned i trapporna på teatern och till slut blivit placerad på balkongen uppe till höger om scenen är det redan fullt i salongen. Lamporna släcks och en röst, som säger sig tillhöra en kvinna från Arbetsförmedlingen Kultur, hotar potentiella boktjuvar i publiken. Föga roligt, men det repar sig. Efter fem minuter på scenen har duon klädd i tajta jeans redan hunnit dansa vild hiphop, visat bildspel och sammanfattat vad boken som placerats ut på stolarna handlar om.
Nej, det är inte första gången Olof och Sven står på scen. Det är lyckat, för trots två skådespelare i rollerna som fler än tio karaktärer blir det inte sketchartat. Scenen är avskalad, vilket först kan väcka oro hos en stand up-hatare, men nervositeten släpper snabbt. Det används ingen rekvisita mer än en Powerpoint-presentation som visar Elin Berges stundvis mycket vackra och stundvis cyniska dokumentation av expeditionen.
Men som alltid med Klungan skrattar man med ledsen mun. De handplockar sina berättelser med omsorg, men de porträtterade karaktärerna som där och då delger oss historierna är förstås inte närvarande. Det ligger en ledsamhet i att de på scen så lustiga karaktärerna i verkligheten lever någon annanstans, och jag håller tummarna för att de har det enklare än sina uppskruvade dubbelgångare.
För er som sett dem förut varnar jag för att det lätt kan uppstå viss besvikelse över längden på föreställningen. Trots att det inte finns mycket att vara missnöjd över går jag inte mätt därifrån. Men det lyser igenom att duon är stolta över vad de har åstadkommit såhär långt. Du behöver inte vara på deras sida, de har sin egen rygg. De high fivear, skriker "I love you, man", och gottar sig i sin säregna genre.
Läs även: NG:s intervju med skådespelarna.
