Ser jag ett till par metallic-leggings med tillhörande Beckmanspåse (oversizad luvtröja) och färglada sneakers i lack kommer jag snart att bli antroposof. Jag orkar inte mera crazymode nu. På allvar. Allra minst orkar jag se det ackompanjerat av tramsig fransk house som väluppfostrade modepojkar från välbärgade förorter gillar att stökdansa till. Jag och min bästa kompis satt på Fredsgatan en kväll och funderade kring det där. Han, med sin lätt autistiska koll på musik, kunde inte fatta att Justice verkade smälla högre än Black Devil Disco Club bland fashion-kidsen som snavade runt framför oss. När artister profiterar för mycket på mode blir det nästan alltid skräp. För några månader sedan visades i Sveriges Television en dokumentär om skivbolaget Ed Banger. Musikbyrån guidades runt i Paris och allt var super-fashion och ultra-chic, men kläderna var fula och musiken, tja, skräp. För det viktiga var inte musiken, utan hur roligt man kan ha det i ett par knasiga glasögon. Ed Banger är housens svar på det som Avril Lavigne, den gamla körsångerskan från Kanada, gör när hon sjunger om punkrock och sk8ter boys.
Min nya idol heter Royce, jag har hittat henne på Myspace (www.myspace.com/royce_losangeles). Jag hoppas verkligen att hon finns på riktigt för hon får tillvaron att verka lite bättre. Royce är en societetsdam på lite över sjuttio år från New York. Hon bor i ett ”shithole” i LA fyllt av hattar och skor från den tiden hon hade pengar, och det hon behöver just nu är en rikare man hon kan resa med.
Royce har arga svartmålade ögon som tittar fram under hennes stora hattar och hon menar vartenda ord när hon mellan vinklunkarna väser att allt är skit. GARBAGE!!! Hon dansar till Chopin, pratar om att Svansjön nog ändå är hennes favoritbalett och ber sin väninna att hålla käften för hon vet ändå ingenting om klassisk musik.
Jag tror att det är viktigt att bejaka sin inre Royce, sin inre grogghagga, sin inre cyniska och bittra high society-tant, för att kunna se det som inte är garbage i tillvaron.
Till exempel det här:
1. This is England
Jag kunde aldrig riktigt förklara för min mamma varför det var så viktigt att det stod Dr. Martens på mina kängor när jag var liten. I This is England verkar det så självklart. Och skinheadstilen är bland det snyggaste som finns.
2. Skinnkepsen
Jag älskar skinnkepsar. Minimarket har gjort en ärtgrön inför nästa vår, och den ser jag fram emot. Den var det bästa på hela modeveckan.
3. Mer smink!
Alexander McQueen gör en sminkkollektion för M.A.C. inspirerat av hans egna visningar. Pax för allt.
4. Sagalova
Sagalova gör de finaste små kjolarna och jag önskar att jag kunde gå ut i regnet i dag i hennes stora silverjacka, tillsammans med skyhöga klackar och en liten chihuahua.
5. Nikoline Liv Andersen
Alla är säkert jättetrötta på att höra om modeveckan vid det här laget men Nikoline Liv Andersens visning var bland det bästa jag har sett i Sverige. Päls, porr, skräck, spets, fantastiska klänningar och läskiga modeller. Influenserna från Galliano var tydliga och det var precis det jag behövde för att inte fastna i ett anti-mode koma.
/Olga Wirén
Stad:
Kategori:
