Plats på scen för prekariatet

Foto: Johan Svenson.

Har du provanställning, svartjobb, vikariat, praktikjobb eller lever på bidrag? Under mer än en övergående period alltså. Det vill säga, är ditt uppehälle långvarigt osäkert eller tillfälligt? Då tillhör du prekariatet.

Det sociologiska begreppet, myntat på sextiotalet som en sammanslagning av prekär och proletariat, beskriver långtidsarbetslösa och andra som under längre tid står utanför den etablerade arbetsmarknaden och de sociala trygghetssystemen. Det aktualiserades bland annat av den brittiske ekonomen Guy Standings bok Prekariatet: den nya farliga klassen, 2013. Och av att prekariatet är en växande grupp människor i världen.

Många som arbetar inom scenkonsten svarar nog ja på frågorna ovan. Kanske inte oväntat att scenkonsten tar sig an ämnet alltså. Fram till slutet av april spelades Lucia Cajchanovas pjäs Experimentet på Teater Tribunalen, om ekonomi, arbetslinjen, nedmonteringen av välfärden, baserad på intervjuer med sjukskrivna, forskare och vårdpersonal.

Och just nu säger en annan frigrupp Välkommen till prekariatet på Fri Scen/Kulturhuset Stadsteatern (till den 15 maj). Jag gissar att verklighetssatiriska Teateretablissemanget (som exempelvis gjorde Världens lyckligaste kycklingar och Zoo/Kannibalsyndromet) drastiskt och modigt ger sig på ”den sköna, nya värld där flexibiliteten är religion och var och en sin egen lyckas smed.”

1. X
Unga Klara, till den 15 maj
När Farnaz Arbabi regisserar sin första uppsättning som konstnärlig ledare för Unga Klara är det en pjäs som sliter av plåstren på svensk historia och visar djupa sår av rasism. Det gör ont, och det är meningen. Drottning Kristina stormaktsdrömmer om slavkolonier, Selma Lagerlöf uttalar sig positivt om Statens institut för rasbiologi, och Carl von Linné presenterar ett rassystem baserat på hudfärg. De svenska kolonierna. Förtrycket av samerna. De finska krigsbarnen. Romernas situation. Islamofobi. Fördomar, hot och misshandel. Allt bildar en myllrande, obehaglig och fängslande historielektion.

2. People Respect Me Now
Lumor, Teater Galeasen, till den 5 maj
Titeln citerar något som 14-åriga Michael Carneal ska ha sagt efter att 1997 ha skjutit flera elever vid Heath High School i West Paducah i USA. Pjäsen handlar inte om just den händelsen men referensen, ihop med scenografin av lysrörsbelysta skolbänkar, blir en hotfull föraning. Paula Stenström Öhman har intervjuat människor som arbetar med manliga förövare, och länkat samman historier om övergrepp. Hennes grupp Lumors roliga, mörka och angelägna uppsättning från Turteatern flyttar nu in på Galeasen för ett antal extraföreställningar.

3. Den svenska apans 100 röda drömmar
Turteatern, den 20–23 maj
Förra våren såg vi en explosion av teater som baserade sig på serier, där de tecknade förlagornas politiska idéinnehåll fick ny form på scenen. Som i två tolkningar av Henrik Bromander, och bearbetningen av Liv Strömquist på Unga Dramaten. Men först i den vågen, och i ett helt eget slag, var Nils Polettis vansinniga översättning av Joakim Pirinens bildvärld på Turteatern, med fantastisk kostym av Lena Lindgren. Nu är uppsättningen utvald till Scenkonstbiennalen i Malmö och kan därför ses i några extraföreställningar på hemmaplan först.

4. Mats Ek & Norrdans – Á la carte
Dansens Hus, den 20–21 maj
Två verk av Mats Ek (varav en urpremiär) och ett av de israeliska koreograferna Yossi Berg och Oded Graf.

5. True Colors
Ung Scen/Öst, Stockholms dramatiska högskola, den 6–7 maj
Ung Scen/Öst i Linköping gör ungdomsteater med hög lägstanivå, värt att passa på när de gästspelar här med sin nya pjäs om klass, rasism och kärlek av Lidija Praizovic.