Petter Wallenberg jobbar på att bli en legend

Sandra Nelson 13:21 25 Feb 2011

Grafisk designer, låtskrivare, producent, klubbarrangör, författare, chefredaktör, Stockholms-prisvinnare 2007 för Bögjävlar – Petter Wallenberg är en renässansman. I mars släpper Wallenberg, som han heter när han är producent, singeln Legendary tillsammans med Leila K och senare i år kommer albumet Legends.

Du har samlat Ari Up, Leila K, Efti och många andra legendariska kvinnor till skivan. Hur lyckades du få dem att spela med dig?
– Först letade jag upp dem. Alla på plattan är med av en anledning, att det finns en story. Att vi har klickat. I många liknande projekt är ett samarbete uttänkt på ett skrivbord. Jag har varken haft bolag eller budget – bara kommit som en dåre med en idé, en stor käft och en massa tålamod. Det har tagit fyra år.
Allt började när jag spelade in den första låten till plattan, med Octavia St. Laurent från Paris is Burning. Jag har alltid varit besatt av den dokumentären. Där pratar man hela tiden om legender. Om att vara legendarisk. Man kanske inte har så mycket, men man har sin legendariska status. Jag tog repliken ”I'm legendary – you are not” från Paris is Burning till första singeln med Leila K som gästartist. 
Hur är det med Leila K nuförtiden?
– Hon är fortfarande en legend. Hon har mer äkthet i sin lilltå än de flesta rappare eller punkare i hela världen, någonsin.
Ari Up dog i förtid förra året. Var ni nära?
– Ja. Det tog två år innan vi spelade in något. Hon bodde på Jamaica och vi höll kontakten. Sedan drog hon och The Slits ut på turné och vi lyckades pricka in att vara i London samtidigt. Hon hade ju gått från punklegend till dancehall queen och vi ville göra något otippat – plastig reggae, som Ace of Base. Sedan hängde vi och snackade och hon berättade om hur orolig hon var för sin sextonårige son, som just kommit ut som bög på Jamaika. Rädd att han skulle bli misshandlad eller dödad. Den kvällen skrev vi Sunshine Taboo, som i produktionen är en poppig plastreggae-låt men med en djup sorg i botten. Sedan stack hon tillbaka, flyttade sin son till Los Angeles och ringde och berättade att han var lycklig till slut och gick runt med en liten chiwawa i handväskan. Några veckor senare dog hon. Cancer. Hemligt in i det sista. Nu ter sig textraden ”living here in paradise, I want you to be free…” så ödesmättad. När vi skrev den betydde paradiset Jamaica. Nu låter det som livet efter detta...
Vad vill du med din musik?
– Få dig att skaka rumpa med tårarna i ögonen.
Är det tonårsdrömmar du förverkligar?
– Ja. Den här plattan är väggen i pojkrummet, täckt med idolaffischer. Legends är ett album som jag skrivit och producerat med mina kvinnliga idoler från då och nu, som gästartister. Rap- och punkstjärnor och allt där emellan. Mina legender. Bara kvinnor. Jag tänkte: ”Vilka i hela världen skulle jag vilja göra en platta med?” Sedan gick jag ut och gjorde det. 
Trots att du har gått din egen väg och bara verkar göra sådant som du gillar blir det succé varje gång. Hur kommer det sig att du ofta träffar så rätt?
– Man måste skita i det där med rätt och fel. Om jag presenterade idén om att göra en låt som heter Girls Like Us med den lesbiska gangsterrapparen JWL B från Yo Majesty, souldrottningen Victoria Wilson James (från Soul II Soul och The Shamen) och Efti från Midi, Maxi & Efti skulle de flesta skivbolag slänga på luren. Så jag gjorde det själv. Nu släpper jag den på mitt eget skivbolag, Mums Mums Records. Där är allt möjligt!
Var får du inspiration ifrån? Och orken?
– För mig är det viktigaste att få vara ohämmat kreativ. Alla åren i London, där jag levde ett sorts kaosigt punkliv, har satt sina spår. Orken finns där för att jag fortfarande är barnsligt entusiastisk över att göra sådant som jag brinner för. Och många gånger väljer jag bort det där med att tjäna pengar och ha det bekvämt för att få brinna. Det måste fortfarande vara som på fritids när man säger: ”Ska vi leka att vi hade en klubb? Ja – och en tidning och ett skivbolag!” 
Du har bott utomlands i många år. Vad saknar du mest i Stockholm?
– Ingenting. Jag älskar Stockholm. Jag har gått hela varvet runt med att växa upp här och sedan bo utomlands i tolv år och ”aaaaaaldrig vilja flytta hem igen” till att komma tillbaka och försonas. Jag säger som en av transorna i Paris is Burning: ”Alla vill göra sitt avtryck på världen. Men man behöver inte böja hela världen. Man behöver bara ta sig igenom den. Då har man gjort sitt avtryck.” Så när jag landar i samma gamla svinkalla Stockholm med sina vinterkräksjukor och söndagsstängda systembolag småler jag bara för mig själv och tänker: ”Honey, I'm home!”.

Legendary av Wallenberg featuring Leila K släpps på Mums Mums Records/Cosmos i mars. Albumet Legends kommer senare under året.
 

Stad: 
Kategori: 
5 Visa kommentarer (5)

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!