På ufojakt i Mellansverige

Nöjesguidens Linn Koch-Emmery har besökt världens största ufoarkiv i hopp om att få svar på det oförklarliga.

I ett sömnigt bostadskvarter i utkanten av Norrköping ligger Archives for the Unexplained, AFU. Ingenting på utsidan avslöjar det faktum att det i flera av hyreshusens källare finns mer än en miljon böcker, tidskrifter, foton, filmer och bandinspelningar om ufon. Här finns också omkring 60 000 personliga berättelser, rapporter från människor som försökt sätta ord på mystiska fenomen de har sett på himlen i hopp om att hitta en förklaring.
– Det är allt från piloter till snabbköpskassörskor, unga som gamla. Folk ser allt möjligt. Det är ljusprickar, planeter, ballonger, thailändska rislyktor och flygplan. En del har sett föremål på nära håll, så nära att de kanske påverkats eller till och med skadats. säger Clas Svahn, journalist, ufolog och ordförande för AFU samt vice ordförande i UFO-Sverige.

Bakom merparten av de svenska rapporterna i hyllorna i Norrköping står Sveriges enda vetenskapligt inriktade ufoorganisation, UFO-Sverige. Föreningens syfte är att samla in rapporter och undersöka det mystiska och oidentifierade som människor ser på himlen. Clas Svahn är van vid att både gräva och svara på frågor, han har ägnat större delen av sitt liv till att nysta i det okända. Förutom sina dubbla ordförandeskap är han författare till 30 böcker på temat, redaktör för tidskriften UFO-Aktuellt, huvudperson i dokumentären Ghost Rockets och numer även inspirationskälla till den manliga huvudkaraktären i långfilmen Ufo Sweden. Just nu är han dock mest intresserad av att hitta en ny, större, lokal till arkivet.
– Vi har kollat på två stycken men den ena har inte bärighet nog att klara tyngden av vårt material.

Hur mycket material pratar vi?
– Det är fyra kilometer hyllor, 700 kvadratmeter totalt. Jag hämtade hem 2,2 ton material från England nyligen och det är en rätt normal last. Varje år hämtar vi mellan 1,5 och 3,5 ton material. För tillfället håller jag på med frakt och organisation av två arkiv i USA.

Så material från utländska arkiv kommer hit till Norrköping?
– Inget kommer av sig självt. Många gånger är det åratal av övertalningar innan jag kan visa för en person att vi kan ta hand om hans eller hennes arkiv på ett bra och säkert sätt.

Hur kom du in på det här med ufon?
– Det vet jag nästan inte själv. Som barn önskade jag mig hårda paket i julklapp, jag var en ung amatörastronom som var nyfiken på det som hände på himlen. När jag var 16 år startade jag en ufoförening i Mariestad där jag är uppvuxen. Vi knackade på hemma hos folk. Kom där med våra formulär, bandspelare och kameror. Vi ville förstå vad det var folk faktiskt hade sett. Det är fortfarande det som driver mig, vad är det egentligen som människor har sett?  

Det måste finnas ett stort mörkertal i er forskning, jag tänker att många kanske har sett något märkligt men inte har en susning om att det går att rapportera?
– Exakt så är det. Det finns ett stigma som gör att man inte vill rapportera för att det verkar lite konstigt, men många vet heller inte var de ska vända sig. Under ett par år knackade föreningen dörr i Småland, Skåne, Blekinge, Värmland och Östergötland. Vi pratade med 1 600 personer och utav dessa var det tio procent som sett någonting de inte förstod, men nästan ingen hade rapporterat in det de upplevt. I UFO-Sveriges arkiv finns ungefär 20 000 svenska rapporter. 1 600 personer är ett rätt bra urval statistiskt sett. Så en miljon svenskar har troligtvis sett något som de inte kunnat förklara vad det är. Det innebär att vi har en miljon rapporter kvar att samla in!

Jag kan ändå leva mig in i känslan av att känna sig lite galen om jag kontaktade en ufoförening efter att ha sett något konstigt på himlen. Vad säger folk när ni pratar med dem?
– De flesta är tacksamma över att få någon att prata med. Någon som dessutom vet något om ämnet. Men vi är en kritiskt granskande organisation, vi tror inte på saker bara för att folk säger det, vi försöker alltid ta fram oberoende fakta. Vårt mål är att försöka hitta förklaringar, inte att förstärka folks idéer. Personer som vänder sig till oss tror i regel att det de har sett något väldigt, väldigt konstigt. En del vill få hjälp och en del vill bara berätta vad de sett och vi lyssnar på alla och förutsätter att de talar sanning. Båda de sakerna är vi bra på att hantera. För att klara detta utbildar vi så kallade fältundersökare varje år.

Hur går utbildningen till? 
– På många sätt är det en kurs i kritisk granskning och intervjuteknik, men också om vad som är lätt att ta fel på på himlen, så kallade misstolkningsfenomen. Sen har vi övningar där vi spelar upp fejkade händelser och så får kursdeltagarna genomföra intervjuer, hantera formulär och ställa frågor. Det är folk i alla åldrar och allt från kriminalkommissarier till medier som går den här utbildningen.

Vad krävs egentligen för att något ska klassas som ett ufo?
– Vi har som regel att det måste finnas minst två vittnen för att något ska kunna få beteckningen ufo. Men ufo som begrepp betyder egentligen bara “oidentifierat flygande objekt”. Då vet vi faktiskt inte vad det är.

“Vårt mål är att hitta förklaringar,

inte att förstärka folks idéer”

Hur många fall får beteckningen ufo på låt säga ett år?
– I bästa fall ett par om året. Men det är inte alla år vi har ett ufofall i Sverige.

När var det senaste?
– Vi fick in ett förra året, i Vaxholm, där en mamma och hennes dotter hade sett något som vi inte kunde identifiera. Den observationen gjordes 2018 men rapporterades in först 2021. Men det ser ut att bli åtminstone ett ufofall också i år.

Finns det några platser där observationer verkar ske mer frekvent? 
– Nej, de sker slumpvis. Det rapporteras generellt mer från platser där vi har undersökare och grupper som folk kan vända sig till. Eller när massmedierna uppmärksammar något. Vi räknar med fler rapporter nu när filmen UFO Sweden kommer. Det är inte så att folk ser mer bara för att det visas en ufofilm på bio, men nu kommer många att bli medvetna om att det finns en förening att rapportera till. Så vi får säkert in många äldre observationer.

Hur många intervjuer med vittnen har du gjort genom åren?
– Säkert ett par tusen. Och då räknar jag inte alla de som ringer mig när de sett någon ljuspunkt på natten. Jag får minst fyra, fem samtal eller mejl i veckan från folk som sett något de inte förstår. Sen får föreningen UFO-Sverige ännu fler. Händer det något stort på himlen är det generellt många som hör av sig. Den 12 augusti i år hade vi något som kallas perseiderna, ett stjärnfallsregn, då var det många ute och kollade på himlen. Samtidigt genomfördes en amerikansk raketuppskjutning vilket inte lika många visste om. Under det första varvet runt jorden passerade raketen Sverige och många människor såg den när de kollade på stjärfallsregnet, de blev såklart förundrade.

Bedriver ni någonsin span på himlen? 
– Aldrig, det är meningslöst. Risken är att man står och ser saker som sedan inte är så lätta att kontrollera och förstärker varandras intryck. Saker kan bli konstigare än de är på det viset.

Hittar ni alltid en vetenskaplig förklaring? 
– Oftast kommer man fram till något efter ett tag. Men visst finns det fall som är oerhört märkliga. Jag har jobbat med ett fall i Småland sedan 80-talet där en man fick sa sig ha fått kontakt med rymdmänniskor. Han reste i deras skepp och fick stenar, apparater och annat av dem. Den biten är ju knepig, helt klart. Anledningen till att jag fortfarande är så intresserad av just det här fallet är för att det faktiskt finns ytterligare ett vittne. Mannen i fråga var på väg hem sent på kvällen i sin bil och såg en figur eller föremål som rörde sig i närheten av vägen. Plötsligt dyker föremålet upp hängandes över vägen framför honom. Han tvärnitar för att inte krocka och kör rakt in i en snövall vid sidan av vägen. Så här långt kan det ju avfärdas som hittepå.

…eller psykos, vanföreställningar, syrebrist?
– Precis. Men samtidigt ringer en annan person in till polisen i Tingsryd och rapporterar att de ser en bil som står vid vägkanten med ett stort föremål svävande i luften. Polisen åker dit och hittar mannen sittande i bilen. De fick bända loss mannens händer från ratten, han var så pass chockad. Vi har tyvärr inte lyckats hittat personen som ringde in, vi vet att han kallade sig Bengt Johansson. Mannen i bilen kan inte ha ringt själv, det fanns inga mobiltelefoner på den tiden och närmaste telefonkiosk låg långt därifrån. Senare berättade mannen att han blivit utsläpad ur bilen av varelser som befunnit sig i det svävande föremålet. Det här inträffade sedan flera gånger under mannens liv och han sa sig även ha blivit förd till en annan planet.

Har du själv varit med om en upplevelse som kategoriserats som ufo?
– Jag har sett en sak som inte gått att förklara. På nittiotalet var jag och min fru på väg hem från en fest när vi passerade två personer vid en busshållplats varav den ena stod och pekade mot himlen. Väl hemma gick vi ut och försökte se efter vad det var de tittade på. En minut senare dyker det upp tre lysande plustecken ur mörkret, ganska stora och helt rigida. Jag följde dem med blicken när de passerade grannens hus och sedan var de borta. Inom loppet av 30 sekunder var det hela över och vi gick in och satte oss i varsitt rum med varsitt rapportformulär. Än i dag vet vi inte vad det var vi såg. Jag höll tyst om det här länge och berättade det inte ens för de närmsta i föreningen. 

Det måste vara lätt att ifrågasätta sig själv?
– Jag gör det till och med nu! Och ändå har vi rapportformulären kvar och jag kan fråga min fru som var där. Det säger något om hur svårt det är att att berätta för andra om de här upplevelserna.

Hur har intresset och synen på ufon förändrats över tid? 
– Intresset har gått upp och ner, det stiger ofta i samband med mediernas uppmärksamhet. Tron på att det finns något okänt är mer stabil. Och då pratar vi om det okända i bred bemärkelse, tron på att det finns något större, utanför den här fysiska världen som vi inte känner till. Huruvida man tror att ufon är utomjordingar varierar. Men många är beredda att säga att det finns ett okänt fenomen, och det inte minst tack vare det som inträffat i USA de senaste åren.

2021 släpptes en tidigare hemlighetsstämplad amerikansk myndighetsrapport om ufon. I rapporten går att läsa om 144 olika oidentifierade objekt som utretts sedan 2004. Endast ett av föremålen har kunnat förklaras. I kölvattnet hölls sedan en debatt om ufo i den amerikanska kongressen och trots att fokuset låg på säkerhetspolitik, och inte utomjordingar, var det första gången på drygt 50 år som frågan om mystiska rymdfenomen togs upp offentligt. 

Vad tror du själv?
– Jag har aldrig trott på någonting. Jag är naturvetare i botten, jag vill veta och så har det alltid varit. Att tro är en sak, att veta är något helt annat, brukar jag säga. Men en sak vet jag: Det finns okända fenomen och föremål som förtjänar en betydligt bättre undersökning än vad som nu görs. Här tycker jag att svenska forskare borde vara mer nyfikna.

Om du aldrig kommer få veta någonting då, kommer du kunna släppa det? 
– Jag får svar på rätt mycket som jag undersöker men om jag aldrig får några svar skulle jag bli frustrerad. Får jag ingen förklaring har jag ändå fått betydande pusselbitar. 

Jag läste att det inte är helt ovanligt att piloter ser okända föremål när de är ute och flyger?
– I det amerikanska försvarets undersökning som vi pratade om tidigare var samtliga 144 rapporter pilotfall. Enligt en amerikansk pilot som jag pratat med möter de regelbundet främmande farkoster i luften. Ibland syns de på radar och ibland med blotta ögat. Det är små farkoster och de verkar strunta fullständigt i oss, ibland är de till och med nära att krocka med flygplanen. 

“Det händer väldigt mycket där uppe som folk inte har en susning om”

Tror du att det finns liv där ute?
– Det tror jag. Grundstenarna som bygger upp livet här finns överallt. Men om livet ser ut som här? Ingen aning. De flesta som säger att de mött utomjordingar har beskrivit deras utseende som två armar, två ben, ett ansikte med stora svarta ögon, ingen näsa nästan och tunn mun.

Det låter väl som på film? 
– Det är ju den populärkulturella bilden men den har viss relevans i verklighetens beskrivningar. Men det finns ju mängder av andra beskrivningar. 

Vad finns det för andra beskrivningar?
– Nästan alla beskriver ändå någon form av två armar och två ben. Det finns några få beskrivningar som sticker ut fullständigt, då har de bland annat beskrivits som robotvarelser eller i några fall som liknar folktrons väsen. Men vi verkar vara fast i den här humanoida beskrivningen. Det säger kanske något om sättet vi tolkar vår omvärld på. Men tolkningen kanske sker inuti oss.

Jag föredrar nog en plåtburk. Tanken på att de också sitter och dricker kaffe och har ångest känns svår att hantera.
– Jag håller med. Det är svårt att greppa, då får man bli religiös och tänka att det är gud som skapat alla likadana. 

Har du sett några fysiska bevis på utomjordiskt liv? 
– Mannen i bilen i Småland är död sedan några år tillbaka, men han fick med sig en del stenar som ska vara från hans resor till en annan planet. Jag har en av stenarna hemma och den ska analyseras på naturhistoriska, men jag är rätt säker att det inte kommer visa något. 

Du har träffat honom flera gånger, sa han något om varför han tror att det här hände just honom?
– Jag frågade honom det på slutet och då sa han att det gjort honom till en gladare människa. Då kände jag lite att.. 20 års möten och det var det här som blev resultatet? De har rest genom kosmos och plockat med sig folk för att göra de gladare. Det är nästan lite rörande. Men kanske visar detta att vi rör oss med ett absurt och komplext fenomen. Jag har läst hans anteckningar och jag har fortfarande kontakt med hans dotter, så sent som i dag faktiskt. Hon hade hittat ytterligare en sten som jag ska få. Den är klotrund, blankslipad och ryms i en handflata.

Hur ser framtiden ut för ufoforskningen?
– Jag hoppas att det som händer i USA leder någonstans. Det finns många forskare som är nyfikna på det här och det bedrivs seriös forskning på ämnet runt om i världen. Den franska motsvarigheten till NASA, CNES, har en ufogrupp som undersöker rapporter. Min förhoppning är att det ska bli mer accepterat i den akademiska världen. I dag kommer en del religionsforskare och historiker till oss på arkivet och skriver sedan avhandlingar utifrån det de hittar där. Vårt arbete används alltså och förhoppningen är att det ska användas ännu mer i framtiden. 

Vad vill du skicka med till den som läser den här texten och kanske ser något på himlen?
– Använd din kamera, även om det inte blir någon bild så har du en tidsstämpel om du knäpper ett kort. Sen, stå kvar och titta. Se färdigt på det som händer. Sen går du in och rapporterar det du sett på ufo.se, vi hjälper gärna till och hittar en förklaring på det du sett, för oftast är det så, att vi hittar en förklaring. Det händer väldigt mycket där uppe som folk inte har en susning om.

Filmen Ufo Sweden har premiär den 25 december.