Syskonkärlek, rädsla och mörk humor står på agendan för Unga Dramatens nypremiär av De livrädda. Marall Nasiri, tidigare känd som Dramatenskådespelare, gjorde sin regidebut med pjäsen som hennes lillasyster Talajeh Nasiri har skrivit.
Den hyllade pjäsen De livrädda är en samproduktion med Riksteatern, där den hade urpremiär 2021. Nu sätts den upp på nytt på Unga Dramaten och har nypremiär den 10 februari på Tornrummet. De livrädda är en pjäs för mellanstadiet och beskrivs av Dramaten som ”(…) en drastisk, humoristisk och skrämmande berättelse om syskonskap. Om att vara äldst och yngst. Om att minnas en händelse på helt olika sätt”.
I handlingens centrum står systrarna Nilo och Ara. De har båda svårt att sova och gör allt de kan för att hålla den andra vaken. Ingen av dem vill bli ensam kvar med de rädslor som väcks av nattens intåg.
– Den är till stor del baserad på våra egna upplevelser. Vi hade båda två väldigt svårt att sova som barn och störde varandras nattsömn. Systrarna i pjäsen har dessutom en erfarenhet av att deras familj har flytt, och det har vi också. Så det är väldigt mycket som är hämtat från våra egna liv, men sedan är det ett fiktivt lager över allting, berättar Talajeh.
Marall nickar instämmande och fyller i:
– Det handlar om vad som blir kvar efter att man har varit med om stora händelser som barn. Det kan vara en traumatisk skilsmässa, att man har haft föräldrar som behöver flytta hela tiden – eller som i vårt fall flykt och rädslan för en diktator. Vad gör man som barn av de här sakerna när vuxenvärlden bara fortsätter framåt? Då är leken det sunda sättet att bearbeta det man har varit med om.
Marall Nasiri är sedan tidigare väletablerad som skådespelare både inom film och på de stora teaterscenerna. Senast medverkade hon på Dramaten i Arne Lygres Tid för glädje. Med De livrädda lägger hon även till regissör på cv:t. Talajeh Nasiri är dramatiker och dramaturg och har tidigare bland annat skrivit Allt du önskar på Unga Klara och Änglaspel på Folkteatern i Gävleborg. Produktionen av De livrädda är deras första konstnärliga samarbete, och de hoppas på att det blir fler i framtiden.
– Det finns ingen som skulle kunna sätta upp den här pjäsen som Marall. Både när det kommer till att förstå den och att ställa den mot väggen. Hon förstår kontexten – världen som texten reser sig ur, säger Talajeh.
"Då är leken det sunda sättet att bearbeta det man har varit med om"
Vilket budskap vill ni ska nå fram till barnen som ser pjäsen?
Marall: När jag iscensatte De livrädda tänkte jag mycket på hur man skildrar en erfarenhet som inte är norm. Jag är uppväxt med en massa berättelser om barn med alkoholiserade föräldrar. Ungas erfarenhet av flykt och krig finns däremot inte i barnfiktionen. Alla barn är rädda för någonting, så jag hoppas att de barn som ser pjäsen kan koppla sina egna rädslor till det som ett barn med erfarenhet av flykt bär på.
Talajeh: Det här är något som flera av barnen i klassrummen har varit med om, men som man inte pratar om. Man pratar inte om sin familj och de rädslor som finns inom hemmets väggar med varandra i skolan. Det är svårt att berätta att man är rädd. Men vad gör man när man faktiskt är rädd, hur hanterar man det?
När De livrädda sätts upp på nytt på Unga Dramaten är det med nya skådespelare. Nu kommer Bianca Cruzeiro och Gloria Tapia synas i rollerna som systrarna. Marall menar att det till viss del kommer att transformera pjäsen.
– Föreställningen börjar och slutar med att de försöker iscensätta ett minne, men den ena minns inte något utan får det återberättat av den andra. Så det handlar mycket om minnet och vad som händer med det med tiden. De skådespelarna vi har nu är äldre än de som spelade på Riksteatern. Jag tycker att det ska bli väldigt spännande att se hur barnen kommer reagera på att Ara och Nilo som fyrtioåringar försöker minnas sin barndom, säger Marall.
Under turnén på Riksteatern 2021 möttes De Livrädda av lovsång och fina recensioner, något som systrarna gläds över men samtidigt ställer sig lite avvaktande inför.
– Självklart var det väldigt roligt att den togs emot så väl, framförallt av barnpubliken. Men jag kände inte att jag hann klart med det jag ville undersöka förra gången så det ska bli väldigt intressant att se hur den nya versionen landar hos barnen, förklarar Marall.
Talajeh bryter in och säger:
– För barnen har det varit som en fest. När Riksteatern spelade den sista föreställningen stod barnen upp och skrek helt hysteriskt, det var så mycket känslor! Det Marall ville – att man skulle sugas in i pjäsen och uppleva pirret och rädslan – hade verkligen lyckats.
Nu har De livrädda precis översatts till tyska och ska sättas upp i Tyskland.
– Det är väldigt intressant att det första språket den översätts till är tyska, där man har den kollektiva erfarenheten av Hitler. Det ska bli spännande att se hur det blir när de spelar den där, säger Marall fundersamt. Hon återkopplar sedan till sina förhoppningar inför nypremiären på Unga Dramaten:
– Jag hoppas att både barn och vuxna som av någon anledning vet vad det är att ha en diktator i sitt eget sovrum går och ser pjäsen. Jag tror att det är jätteviktigt för läkandet av svåra händelser att kunna spegla sina erfarenheter i andras berättelser om livet på det sättet som är möjligt genom fiktion.
De livrädda har nypremiär på Unga Dramaten den 10 februari.
