Nöjesguiden ♥ Fatima

Fatima.

I London växer hypen, men i Sverige har det varit ganska tyst kring Fatima. Tills nu. Med ett efterlängtat debutalbum och en Sverigespelning på gång är soulsångerskan på väg mot stjärnorna. Greta Thurfjell har pratat med henne om resandet, musiken och vad man skulle säga till Lauryn Hill om man fick chansen.

När Fatima ringer upp är klockan närmare kväll i Stockholm, men hennes röst är morgonhes. Hon har befunnit sig i New York i två månader för att jobba på detaljer kring debutalbumet Yellow Memories, men ska snart åka hem till London. I sju år har hon bott i staden hon lämnade Stockholm och Södermalm för, eftersom hon ”behövde se något nytt”.

– Det är nice att befinna sig i en annan stad. Just New York har så himla mycket att erbjuda, blandningen av människor från hela världen gör det väldigt inspirerande. Jag är lite emellan städer just nu.

Vill du berätta om albumet?

– De senaste två åren har jag arbetat på det, i London och Los Angeles. Jag har jobbat med producenter som Scoop DeVille på Los Angeles-sidan, Oh No och Computer Jay. Med Flako, Floating Points och Theo Parrish på London-sidan. Jag gör soulmusik, min röst är soulig, men det är inte som att hela skivan låter exakt likadan. Jag har lite live-instrument, lite piano och sång, och lite tunga hiphopbeats. Det är ganska blandat. Men allt går ändå ihop.

Bara utifrån vårt samtal blir det snabbt uppenbart att resandet är bland det mest centrala i Fatimas liv, vid sidan av musiken. Hon berättar om hur hon flyttade till London efter bara en weekendresa till staden.

Då hade du redan börjat med musik?

– Jag har alltid hållit på med musik. Jag började sjunga i skolkören på lågstadiet, skrev låtar och gjorde radioprogram, jag var så himla produktiv när jag var liten. Mixtapes på CD-skivor och kassettband över hela vardagsrummet, mamma blev tokig. Jag gick i gymnasiet på Rytmus i Stockholm, så jag höll på med musik, men inte på samma sätt som nu.

Nej, för när Fatima flyttade till London kom hennes musikskapande igång på riktigt. Hon uppträdde på otaliga open mic-kvällar, och kom på det sättet i kontakt med de som skulle komma att bli hennes skivbolagsbossar, producenterna Alexander Nut och Floating Points. När de två startade skivbolaget Eglo Records ihop frågade de om Fatima ville släppa sin musik där. Det blev EP:n Mind Travelin’, till att börja med, och nu Yellow Memories.

Har du någonsin längtan tillbaka till Stockholm, eller känner du dig hemma där du är nu?

– Jag älskar Stockholm, det är min hemstad, det finns inget som kan ändra på den känslan. Men det jag saknar mest är min familj och mina vänner. Alla som är från Stockholm vet ju vad som är vackert, men också vad som inte är så vackert. Men det kan vara som ett vykort.

Det är ett obestridligt faktum att delar av den svenska musikscenen just nu är i en väldigt politisk fas, att det blir allt vanligare att artister tar tydlig ställning, i eller utanför själva musiken. Jag undrar hur Fatima ser på det.

– Jag har inte skrivit några direkt politiska texter. Men det är mycket som händer, och jag respekterar och saluterar de som faktiskt skriver om det som händer. Musiken är väldigt kraftfull på det sättet. All rasism i Sverige gör mig väldigt ledsen, besviken och rädd. Att veta att det finns människor som bär runt på så mycket hat och rädsla att de vill skada oskyldiga människor. När jag var i Stockholm över jul var jag på Kärrtorpdemonstrationen. Det var så inspirerande att se så många samlas och markera mot alla negativa krafter. Det behövs eftersom folk annars kan tro att de negativa krafterna är i majoritet. Det är de inte.

Varför gör du musik?

– Du, det frågar jag mig själv! 

Fatima skrattar till, men blir allvarlig.

– Nej, det finns inget som påverkar en så starkt som musik, förutom kärlek. Kärleken till musik är det största, högsta. Det är bara, helt enkelt, att om jag inte fick hålla på med musik vet jag inte riktigt vad jag skulle göra.

Vad har du för planer för framtiden?

– En sak jag ser extra mycket fram emot i sommar är att jag ska vara förband åt Lauryn Hill på en festival i Kroatien. Jag växte upp med hennes musik, så chansen att få spela innan henne är väldigt speciell.

Har du tänkt ut vad du ska säga om du träffar henne?

– Jag har faktiskt redan träffat henne, en gång för jättelänge sedan. Jag körade med en kompis, Ninsun Poli, när Fugees gjorde sin reunion-show. Jag såg henne backstage efteråt, och sa typ ”I love your music!” Hon var stressad och svarade väl ”thank you”. Men jag var tvungen att säga något! Om jag träffade henne igen skulle jag säga att det är väldigt inspirerande hur hon trots negativitet i sitt liv fortfarande är här, stark och delar med sig av sin musik till världen. Det betyder mycket för många.

Kommer du att fortsätta vara interkontinental?

– Jag kommer definitivt vilja ha någon sorts bas någonstans, eller, om ekonomin tillåter, flera baser. Men sanningen är att jag alltid kommer att älska att resa runt. Jag tycker att det är meningen med livet, och jag tycker att fler borde få den chansen, eller ta den chansen.

Yellow Memories (Eglo Records) släpps den 5 maj. Den 10 maj spelar Fatima på Debaser Strand i Stockholm.