Nöjesguidens Stockholmspris 2004

LÄSNING [B]Josefine Adolfsson[/B] [I]Kårnulf was here[/I] är en sårig uppväxtskildring. Barndomens smaskiga chokladkladdkaka sköljs ner med rohypnol, valium, stesolid och sobril. Tonåringar går ner sig i narkotikamissbruk som de finansierar genom prostitution, och på anstalter och psykavdelningar erbjuds bara tröstlösa förvaringsperioder som lösning på problemen. Den dokumentära romanen är ett vanskligt projekt, men i [I]Kårnulf[/I] blir den till en ram för ett gäng berättelser om vänner och möten. Det märks att utanförskapet är skildrat från insidan, och resultatet blir en uppdaterad version av socialrealism, komplett med en nattsvart nyans av egensinnig galghumor. [B]Varför valde du att skriva din bok som en dokumentärroman? [/B] -- Om man som journalist eller dokumentärmakare använder sig själv i berättelser, så gör man det på ett sätt så man själv framstår på ett fördelaktigt sätt. Man skildrar världen genom sina ögon, eller framhäver sitt eget tycke och smak. Men jag kände att om jag skulle ta mig rätten att skildra andra människors misär, så måste jag själv också våga berätta min egen historia. [B]Hur var det att släppa en så självutlämnande text? [/B] -- Det var ett test i konsten att bemöta frågor från journalister som har fel fokus i livet. [B]Vilka konstiga frågor har du fått då? [/B] -- "Varfor ar det kladdat i boken, jag vill ju kladda sjalv!", "har du någon gång prostituerat dig?", "varfor har du gjort en dokumentärroman och inte skrivit debattartiklar?" [B]Du har ju föreläst en del för folk inom vård och omsorgsbranschen.Tror du att boken lett till några verkliga förändringar? [/B] -- Jag vet att det är så. Men det som är lite ledsamt är att vissa inte verkar förstå att verklig förändring måste komma inifrån -- inifrån systemet, inifrån människor. [B]Jonas Inde och Martin Kellerman[/B] På pappret låter konceptet kanske förutsägbart: två medieprofiler i den svenska humorbranschen som gör en bok av sin roadtrip genom USA. Men även om genren är sliten, så är det helt nya sidor av sina personligheter som Jonas Inde och Martin Kellerman visar upp. [I]Too Fast for Love[/I] visar att den slitna reklamklyschan om den inre resan ändå har sina poänger. Det blir en manisk tripp mot mörkrets hjärta, där resan genom ett slitet Amerika bara är en fond för det inre dramat, där Jonas Inde delar med sig av sina erfarenheter av psykoser och skamcancer. [B]Tvekade du någon gång inför att skriva om när du försökte ta livet av dig? Du hamnade ju direkt på kvällstidningslöpen: "TV-stjärna hoppade från tredje våningen"? [/B] -- När de ringde så förstod jag det var dags för blaffan. Men jag träffade i alla fall den där journalisten, de hade ju skrivit vad jag än hade gjort. Men jag kallar det aldrig för ett självmordsförsök. Självmord är noga övervägda beslut. I mitt huvud trodde jag ju att jag skulle landa i paradiset. [B]Din största läsupplevelse i år? [/B] -- Biografin [I]Hellfire[/I] om Jerry Lee Lewis, för att den gav mig insikten om att låga drifter som hat och ursinne kan vara livräddande, och att det är därför han lever idag medan Elvis är död. [B]Hur ser ditt 2005 ut? [/B] -- Jag har varit i Storuman och spelat in en novellfilm som Lisa Munthe regisserar. Sedan håller jag på att knacka på nästa bok. Jag hoppas att jag kan skriva den på lika kort tid som den här. Jag ger det tre månader och sen ska det vara klart. [B]Vinnare:[/B] [B]Natalia Kazmierska[/B] -- Vass. Elak. Alltid underhållande. Kulturskribentåret 2004 har varit Natalias. Vare sig hon skriver om katolicismen, sjärtslickande Morrisseyfans eller hyllar Scooters nya platta så befinner sig Natalias formuleringskonst på en egen nivå. Alltid redo för en taskspark mot etablissemanget, och lika oförutsägbar och underhållande, vare sig hon sågar skoningslöst, eller hyllar utan reservationer. [B]När ska du sluta fred med Maria Schottenius? [/B] -- Jag var och käkade middag hemma hos henne härom månaden. Det var trevligt. Hon sa att hon tyckte att jag var lite rolig, så jag tror inte att vi är osams. Om hon gör något riktigt bra så kan jag till och med tänka mig att förlåta henne för allt dumt hon har gjort. [B]I en krönika i Journalisten står det att man får 763 träffar om man googlar ditt namn tillsammans med uttrycket gubbigt. Har du använt gubbigt på sistone? [/B] -- Att googla sig fram till olika fakta är kanske det mest bakåtsträvande som finns. Om man skulle få många träffar på mitt namn tillsammans med nazism så skulle det ju inte betyda att jag är nazist. Jag har ändå en ganska bra relation till gubbighet. Jag gillar inte gubbar som genre, men jag gillar saker som är gubbiga som wienerbröd, bitterhet och surt kaffe till exempel. [B]Vad har varit årets läsupplevelse för dig? [/B] -- Per Hagmans [I]Att komma hem ska vara som en schlager[/I]. Jag tyckte att det var en bra bok, som stack ut jämfört med de andra svenska. Sen gillade jag Jonas Indes bok också. Och sen gillar jag Carl Reinholdtzon Belfrage som skriver i Nöjesguiden. Han är så jävla rolig. MUSIK [B]Vinnare:[/B] [B]Jari Haapalainen[/B] När Bear Quartet sänker tempot drar Jari upp sitt. Egentligen borde vi bara behöva nämna duon Heikki, men i år har allas favorit-norrlänning-i-stan skänkt ljudmässig harmoni åt såväl Norrlandskompisar som Laakso som åt huvudstadens Vega och Stella Rocket. Med förra årets Concretes-produktion och årets Ed Harcourt tar Jari snart över världen. Jari Haapalainen [B]Hektiskt år? [/B] -- Väldigt. Men nästa år blir än mer hektiskt. Fan vad det kommer att komma grymma skivor 2005... [B]Vilket är roligast, att producera en internationellt etablerad artist eller att producera en artist så att den blir internationellt etablerad? [/B] -- Allt är roligt. Jag rangordnar inte saker, jag gör bara sånt jag är intresserad av och gillar. Det där med internationellt, i vilket avseende det än är, skiter jag i. Bara man blir berörd på nåt sätt. Jag tycker det är kul att spela in demos också... [B]Handen på hjärtat, är du verkligen stockholmare? [/B] -- Verkligen inte. Inte heller norrlänning, luleåbo, svensk, finsk eller vad det nu skulle kunna vara. Jag känner inte att jag direkt hör hemma någonstans. Däremot har jag ju haft handen i dom där kakburkarna... eller fingret i dom där råttfällorna... [B]Pluxemburg[/B] Det bästa vi vet är att bli överraskade. Som när en bombastisk soulrockchock vid namn Fibes, Oh Fibes kommer som en kryssningsmissil av kärlek från ingenstans och borrar sig in i våra bröst. Eller som när en världskänd technominimalist slänger Deleuze-böckerna ut genom fönstret och drar igång ett glittrande maskineri av ogenerad poptechno med melodihullingar som håller oss sprattlande tills solen står i zenit. Sådana överraskningar har i år varit märkta med Pluxemburgs sigill. Jonas Sevenius, Pluxemburg [B]Ni brassade på med livsbejakande soulrock och svängig semestertechno av Andreas Tilliander i år. Men det var helt annan musik som fick dig att starta skivbolag. Vad hände egentligen med din kärlek till postrock och lo-fi? [/B] -- Den finns där fortfarande, men jag har svårt att tro att vi ska släppa sådant nu. Vi har väl utvecklats som bolag med releaserna och faktiskt blivit folkligare. Vi har blivit mer inne på musik som svänger. [B]Vad händer i Pluxemburg nästa år? [/B] -- Nytt album med Jeans Team, kanske i februari. Det blir en ny Fibes-ep i vår och en ny sjua med Andreas Tilliander. Vi kommer inte att signa några nya artister om vi inte börjar tjäna några pengar. [B]Jaha, men när kommer en ny Pluxus-skiva? [/B] -- Jag träffade Adam Kammerland igår och han lovade 2005. [B]Hur är det med disciplinen? [/B] -- Pluxemburg är väldigt ambitiöst, men inte så disciplinerat. [B]Marit Bergman[/B] 2004 kan ha varit Marit Bergmans största år i livet. Hon hade landets mest hängivna fans, sitt starkaste skivsläpp nånsin i butikerna och blev kallad för sommarens drottning av Per Bjurman så många gånger att både vi och hon måste ha tappat räkningen. Hennes uppstudsiga pop hade mognat betänkligt på andra soloalbumet [I]Baby Dry Your Eye[/I], produktionen kändes lyxig men ändå indie, låtarna strama i sin form men ändå alldeles spralliga och kära i sin känsla. Marit Bergman hade gått från arg och stökig poprocker till fullfjädrat proffs utan att förlora närheten till sina fans som följde henne vart hon än gick. [B]Vilken var årets bästa spelning och varför? [/B] -- Kathryn Williams på Lydmar eller Mary på Hultsfred. För min egen del -- stödfesten för Copacabana (jag var förkylningshög). [B]Vad var det roligaste som hände dig i år? [/B] -- Att jag fick träffa Mary J Blige. För att jag älskar henne. [B]Hur ser nästa år ut? [/B] -- Ingen aning, men jag tror att jag satsar på låtskrivande och inredning. KLUBB [B]Halv Trappa Plus Gård[/B] Erik Videgards skötebarn Halv Trappa har inte bara kvalificerat sig som en av årets smarrigaste krogar utan de har aven bjudit pa högkvalitativt svirande i form av otaliga klubbar som bjudit på allt från disco, electro till hiphop och house. Bomben-killarna Henrik Augustin, Linus Larsson, Micke Moreira och Peter Viberg har hållit i bokningarna, bjudit in bland andra Kilotin, Smet och Let's Get Worse, byggt dj-bås inne, läktare på gården och gjort Halv Trappa Plus Gård till ett av få sköna tillhåll kring Stureplan -- framförallt när det gäller musiken. [B]Vilken klubbkväll minns ni mest från i år? [/B] -- Det måste varit Fibes, Oh Fibes! releasefest i våras -- det var första gången vi använde en scen ute på gården med nya trappan och Fibes var saliga över den grymma responsen. Vi med. [B]Årets dubbelbokning? [/B] -- Det var en rätt jobbig grej precis när vi tog över då det var några dj:s inbokade som vi inte kände till. Alla tog det helt lugnt att bli avbokade, men det var en som vi inte fick tag i förrän rätt sent och han blev riktigt hotfull och sa både det ena och det andra, det kändes väldigt konstigt. [B]Kan ni nämna tre låtar som alla känts som årets Halvtrappa-låt? [/B] -- Black Strobe [I]Italian Fireflies[/I], Terror Squad [I]Lean Back[/I] (Lil' Jon remix) och allt med M.I.A. Sen har ju Andres Lokkos northernsamling självklart gått varm i cd-växlaren. [B]Vinnare:[/B] [B]Riche, Lilla baren[/B] Barklubben har aldrig känts så fullkomlig som när den huserat på Riche Lilla bar under 2004. Här har Lisa Milberg spelat ballader och midtempo på tisdagar, Magnus Carlson och Robert Plasczyk spelat klassisk brittisk indie för fotbollskillar på torsdagar och Per Hagman upplyst folk om euro på fredagarna. Men det är bara toppen av Richeberget, de exklusiva liveseten med Ed Harcourt och The Magic Numbers kommer vi minnas extra länge. Men inget av detta hade fungerat utan killarna i baren. Som Ben Loveless, Sebbe, Anders eller... [B]Calle Carboni, vem var årets dj på Riche? [/B] -- Hela sommaren var ett pärlband av lysande kvällar, flera lyckade kombinationer av dj-par. För oss har Lisa Milberg varit den starkast lysande, men även Luciano Leiva och Marcus Törncrantz har varit två stjärnor. [B]Vilken var årets drink? [/B] -- Årets drink var Negroni, den i särklass vackraste drinken, som dessutom smakmässigt är en lysande kombination av bitterhet och sötma. [B]Hur ska ni göra för att knäcka Stefan Lindström och gubb-Riche även nästa år? [/B] -- Bästa sättet att knäcka Stefan är nog att lyssna på hans råd, han är ett av de element som hjälpt till att skapa vår miljö. Lilla baren är ett komplement till Stefan och co, men vi har några äss i ärmen. [B]Lysy Pingwin[/B] Klubbar är alternativa universum med egna naturlagar och sociala konventioner. Denna tes bevisas på bästa sätt i Lysy Pingwins underjordiska rike. Här vänder klubbarna Blond, Musiksällskapet Ugglan, Vardagsrum och Southside Soul varje vecka upp-och-ned på allt vi trodde vi visste om uteliv: Pingisbord istället för dansgolv. Frijazz som alternativ till dunka-dunka. Obegränsat soft atmosfär och en närmast overklig lista på artister som gästat. Vi nyper oss i armen och konstaterar att framtidens fritidsgård är här. Connny C Lindström, Lysy Pingwin [B]Berätta nu, varför var pingisbord viktigare än dansgolv i år? [/B] -- Det där har väl egentligen funnits förut, bowlingdisco och så. Pingisen är en klubb i klubben, Dr Pong. Eller Johan Ruterhagen som han heter. Han sätter igång spelet. Och Musiksällskapet Ugglans musik går egentligen inte att dansa till, så det kan behövas ett pingisbord. [B]Årets rundpingisfantom? [/B] -- Magnus Granberg. Vi kallar honom för Hammaren. Han dominerar på Vardagsrum. Han är gitarrist och sångare i Häpna-bandet Sheriff. Och han stod med 500 skolelever och väntade på J-O:s autograf tidigare i år. [B]Årets bästa kväll i Pingwinkällaren? [/B] -- Det var nog vår första Ugglan-kväll. Den var magisk. Gaffaman spelade och Eric Malmberg också, till bilder av gymnaster från Kina början av 80-talet. Det var en 60-70 buddhister där. Laman stod längst fram och hoppade. Men sen var det väldigt bra när Hans Appelqvist gjorde sin [I]Bremort[/I] rakt av också. TV/RADIO [B]Canal +[/B] Hösten 2003 gick Canal+ från att vara en del av multinationella Vivendi till att bli en fristående nordisk kanal. Och under 2004 har kanalen bara fortsatt att imponera. Serier som [I]Taken[/I], [I]Curb Your Enthusiasm[/I], [I]The Shield[/I], [I]Six Feet Under[/I] och [I]Carnivale[/I] har gjort kanalen till ett alternativ till dvd-boxen. Lägg till det den satiriska talkshowen [I]The Daily Show[/I] som man sänder med en enda dags fördröjning, och en satsning på ett eget filmmagasin, [I]Go C[/I]. Nämnde vi fotbollen och Arne Hegerfors? Och att kanalen är en av Sveriges få dokusåpafria zoner? Canal+ utbud är väl värda titeln svenska mästare i television tycker vi. [B]Taina Malén, du är marknadschef på Canal+, har ni inte ett ganska enkelt jobb egentligen ni köper bara in allt som HBO gör och så är ni hemma? [/B] -- Nej, vi köper inte in allt från HBO, och mycket av vårt övriga utbud kommer från annat håll. [I]South Park[/I] och [I]Daily Show[/I] kommer från Comedy Central. [I]Taken[/I], [I]Monk[/I] och [I]Shield[/I] kommer också från andra distributörer. Vi handplockar våra serier, och går ofta in i ett mycket tidigt skede i de lokala filmproduktioner vi är intresserade av. Sen har vi en annan flexibilitet nu när vi är nordiska och ett fristående bolag. Vi har kunnat involvera oss i fler nordiska filmproduktioner, som till exempel de kommande Wallanderfilmerna. [B]Vilka förändringar kan vi vänta oss under 2005? [/B] -- Just nu går den mesta energin åt till att göra även de andra nordiska marknaderna lika lokala som i Sverige, bland annat har vi börjat köra studioprogram i samband med våra sportsändningar som leds av norska och finska versioner av Arne Hegerfors. [B]Årets tv-ögonblick 2004? [/B] -- Zlatans första mål i Serie A, Juventus-Brescia i 69:onde minuten. Och när Sverige mötte Holland i EM. [B]Babak Najafi [/B] När några slackers till invandrarkillar dricker en giftgrön dryck förvandlas de till blonda, ambitiösa svenskar med lammullströjor. De blir också trista och ganska dåliga i sängen. Trots det blir elixiret en succé, som dessvärre leder samhället rakt in i misären -- för när det inte längre finns några underbetalda städare eller kioskägare kvar, hur ska då Sverige fungera? Med ett manus skrivet tillsammans med författaren Alejandro Leiva Wenger har Babak Najafi lyckats med att förpacka elegant samhällssatir kring Sverige och nysvenskarna på ett smartare sätt än vad som gjort på mycket länge. Najafi är helt enkelt en av de klarast lysande stjärnorna i nästa generation svenska filmare. [B]Du gjorde en tv-film som sen hamnade på bio -- hur gick det till? [/B] -- Det var Peter Possne på Sonet som bestämde sig för det efter att filmen redan gått på tv. Först trodde jag att det var ett skämt, faktiskt. Men det är kul, oftast har en kortfilm ett så kort liv så varje gång man får chansen att visa den för en ny publik så är det ju jättekul. [B]Blir du inte ihjälkramad av kulturetablissemanget nu när du har gjort en film om invandrarproblematik? [/B] -- Ambitionen var inte att det skulle handla om invandrare, utan istället om fördomar som alla har. En del har blivit väldigt upprörda av filmen. I Göteborg på filmfestivalen var det en kille som gick på mig på gatan och tyckte att filmen var rasistisk mot svenskar. Först blev jag rädd eftersom han var mycket större än jag, men sen blev jag glad att jag hade nått fram till honom utan effektsökeri. [B]Vad jobbar du med nu? [/B] -- Jag håller på att göra klart ett långfilmsmanus, det har jag hållit på med i ett år nu, och så har jag tjuvstartat lite med castingen till den. [B]Årets stora filmupplevelse då? [/B] -- [I]Guds stad[/I]. Jag missade den när den gick på bio, men såg den på dvd i år. Jag går inte så mycket på bio faktiskt. [B]Vinnare:[/B] [B]This is our Music[/B] @7info:Johan Jacobsson, Andres Lokko, Lisa Milberg, Marcus Törnkrantz Mitt i det hyperkommersiella musikflödet på MTV har det i år funnits en osannolik men påtaglig motkraft -- [I]This is Our Music[/I]. Några av Sveriges bästa musikjournalister har fått resa runt hela världen för att fånga de band och skivbolag som är en del av den globala DIY/indierevolutionen som pågår i det tysta. Artister som U.N.P.O.C., Khonnor och Maher Shalal Hash Baz blir nästan surrealistiska inslag i den hårdprogrammerade MTV-korvstoppningen. I en tid när musikjournalistik värderas lågt, och nöjesbilagor fövandlas till paparazzibilagor blir [I]This is Our Music[/I] inget mindre än ett fenomen. [B]Lisa Milberg, hur lyckas man övertala MTV att satsa på [I]två[/I] säsonger av tv om sjukt smala band som inte säljer särskilt mycket skivor? [/B] -- Det skrytiga svaret är att det är första gången som svenska MTV lyckats göra något som de kunnat exportera, serien har visats i 40 länder. Den krassa anledningen är att det är det enda programmet som genererar press för MTV i Sverige. Och det positiva svaret är att det väl finns någon på MTV som gillar serien. [B]Men hur känns det att trängas i tablåerna med Ashlee Simpson, [I]Newlyweds[/I] och Carmen Electras bröllopsförberedelser? [/B] -- Som en dröm. Kulturkrocken är nästan min största perversa behållning av det här projektet. Först kommer en konstig Britney Spears-video och sen vår trailer med en tyst japan som åker tunnelbana. På det sättet är jag glad att vi gjorde den här serien för MTV. [B]Vad är din största tv-upplevelse i år? [/B] -- 2-2 mellan Sverige och Danmark (eftersom Italien åkte ut), South Park-avsnittet [I]The Passion of the Jew[/I], Morrissey hos Jonathan Ross och BBC:s dokumentär om Robert Wyatt, fast jag hatar att de hann före mig. KROG [B]Vinnare:[/B] [B]PerLei[/B] Några futtiga kvadratmeter på Östermalm förvandlades till ett palats när Jodi Cohen flyttade in med tryffel, anklever och ambitioner ännu högre än den vackra lokalens ståtliga takhöjd. Den bästa italienska maten i stan bärs fram av personal som är så trevlig att man frestas att fira jul med dem. Och vi släpper inte vårt krampaktiga tag om gaffeln förrän klockan klämtar stängningsdags. Den lilla, men lyxiga italienaren PerLei drivs av Magnus Björk och Jodi Cohen. Jodi är kanske mest känd för att tillsammans med bland annat Nicola Ingrosso ha startat Divino. Ursprungligen är hon från Kanada, men har bott i italien en stor del av sitt liv. -- Innan jag åkte till Italien var jag lång och blond, nu ser jag ut så här, säger hon. [B]Vilken krydda skulle du inte klara dig utan? [/B] -- Vitlök. Den förhöjer alla smaker och är dessutom bra för hälsan. Vitlök är en viktig krydda för det italienska köket. [B]Vad är du mest nöjd med på menyn? [/B] -- Raviolin som är fylld med spenat, hasselnötter och anklever. Den serveras med en 25-årig balsamvinäger. [B]Vilket vin kommer att vara populärast 2005? [/B] -- Det är svårt att säga, men jag tror att amarone kommer att fortsätta sin stora boom. [B]På vilken annan Stockholmskrog äter du om du är ledig? [/B] -- Pontus in the Greenhouse! Det är en av mina favoriter [B]Vilket är världens sämsta kök? [/B] -- Jag är inte så intresserad av israelisk mat även om min bakgrund är judisk. Jag gillar inte indisk eller turkisk mat heller, men det har med min personliga smak att göra. Jag tror inte att det finns något land som bara gör dålig mat. [B]Göteborg[/B] Det skojfriska namnet till trots är stämningen på Göteborg långt ifrån putslustig. Såväl service som mat tas på högsta allvar, men bäst av allt är det gnistrande läget, som är värt vilken våghalsig taxiresa som helst, vare sig det är sommarens solstrålar eller vinterns snöflingor som glimmar ovanför Sicklakanalens vatten. Familjen Ahlbom öppnade i år tillsammans med Magnus Wennerberg ytterligare en krog i vad som idag framstår som ett litet imperium. På en brygga i Sicklakanalen startade de sin sommarkrog Göteborg, som blev så lyckad att den helt enkelt lät bli att stänga när sommaren dött ut. Nu planerar man dessutom att glasa in en bit av verandan, så att man kan hänga vid vattnet i vilket väder som helst. [B]Jesper, hur känns det så här i efterhand att ni döpte krogen till Göteborg? [/B] -- Jag var lite orolig för namnvalet till en början, men jag tycker det känns jäkligt bra nu. Vi har fått bra respons. Till och med mina kompisar i Göteborg har hört talas om vår krog vilket de aldrig hade gjort om vi hetat något annat. Det är bra att det snackats om oss. [B]Om man ringer nummerupplysningen och frågar efter en krog som heter Göteborg och ligger i Stockholm så fattar de ingenting eftersom ni har ett 031-nummer, vad tänker ni göra åt det? [/B] -- Ingenting. Jag tycker inte att det är ett så stort problem. De som väl kommer hit har fått kämpa lite. [B]Verkligen. Vad vill du säga till stans alla taxichaufförer som inte hittar till er? [/B] -- Top Cab hittar, de flesta Taxi Stockholm-chaffisar hittar. Undvik Taxi Kurir om ni vill komma till Göteborg. [B]Vem var årets bästa gäst? [/B] -- Vi är glada över att vi fick några gäster över huvud taget när vi öppnade en krog såhär i förorten. [B]Saline[/B] Årets mest omtalade råbiff må ha dragit mer folk till Saline än stollarna i Chemical Brothers drog folk till Tranan under sina besök under det glada 90-talet. Ändå är det kanske mest av allt alla fantastiska nätter av barhäng, med Jens Lundqvist i centrum, som vi kommer att minnas med allra störst glädje från 2004. Sedan Saline öppnade på Tulegatan, i vad som en gång i tiden var bland annat Ericssons gamla styrelserum, har vi knappt kunnat släppa ett nummer av Nöjesguiden, utan att tjata om deras smarriga råbiff. Men bäst av allt med Saline är Stockholms största barlegend Jens Lundqvist, som gav oss några av våra festligaste nätter i år. [B]Kommer ni att fortsätta att utveckla råbiffen nästa år? [/B] Coye: Det kommer vi att göra. Jag kommer att göra en ännu lite mer förfranskad. [B]Vad sålde ni mest av i år? [/B] Coye: Vi har sålt många hamburgare, mycket entrecote och surf & turf, men allra mest populär har vår moules marinière varit. [B]Vilken var årets bästa beställning? [/B] Jens: Alla beställningar jag fått av mina allra bästa gäster Mats och Sami. De beställer bara bra drinkar och litar alltid på mig. Dessutom avslutar de alltid med en blendad Bloody Mary, för de säger att de inte blir bakfulla då. De har bland annat köpt en flaska rom för 12 000 här. [B]Vad kommer vi att dricka 2005? [/B] Jens: Granatäpple. Man har det i drinken. Och så kommer folk att fortsätta att beställa Dark & Stormy, som är rom, ginger beer (Bermudas nationaldriyck, som ginger ale, fast mycket mer ingefära och lite syrligare) och lime. [B]Vilken var din bästa kväll på Saline i år? [/B] -- Dagen innan min födelsedag. Alla mina vänner var där och jag hade precis fått min lägenhet. KONST [B]Vinnare:[/B] [B]CHARLOTTE GYLLENHAMMAR[/B] Det var knappast trevligt att se Charlotte Gyllenhammars [I]Privat idiot[/I] på Kulturhuset. I det som var hennes största utställning hittills vävdes en rad teman som hin arbetat med under åren samman: sårbarhet, hot, terrorism och mitt i alltsammans också den egna identiteten. Resultatet blev en bitvis skrämmande helhet utan politiska pekpinnar att hålla fast i, en klarvaken mardröm som fortfarande dröjer sig kvar. [B]Vilken är den mest minnesvärda reaktion du har hört på [I]Privat idiot[/I]? [/B] -- Det var en som sade ganska nyligen att han kände sig ensam i hela rummet. Han var inte säker på att han var det, men det kändes så. Han väntade på att nånting skulle inträffa, så han var på sin vakt. Han väntade sig ett starkt ljud eller nåt. [B]Ulrike Meinhof eller Gudrun Ensslin? [/B] -- Det är ett givet svar på den frågan. Den som jag minns sedan jag var liten är Ulrike Meinhof. Delvis för att Baader-Meinhofligan hade hennes namn. Och jag minns hennes ansikte. Sedan läste jag om henne som vuxen. Ulrike är den som verkligen har ett moraliskt dillemma. Ensslin var nog mer okomplicerad medan Ulrike gick från pacifist till terrorist. Det var slitningarna inom henne, hon var mer komplex som person. [B]Är du avundsjuk på Ann-Sofi Sidén som fick ställa ut på Moderna? [/B] -- Nej, det är jag inte. Moderna gör vad de ska göra. [B]U-N-I-O-N[/B] Vi har aldrig sett en konsttidskrift som på samma gång är så chosefri, självklar och egensinnig som U-N-I-O-N. Genom att konsekvent låta bli att snegla åt något håll, och genom att ge upp den absoluta aktualitetsprägeln, skapas ett helt personligt tilltal i varje text, oavsett om det handlar om en recension eller en betraktelse över poesiuppläsningars dramaturgi. Och tillägnad allt obetalt arbete i världen som den är, är det omöjligt att inte älska U-N-I-O-N. Kim West [B]Årets bästa plattform? [/B] -- Immanuel Kant, [I]Kritik av omdömeskraften[/I]. [B]Art Forum eller Flash Art? [/B] -- October och The Grey Room. [B]Berlin eller London? [/B] -- Peking. [B]Årets fackförening? [/B] -- KRO. [B]Om du måste välja -- text eller bild? [/B] -- Se Jean-Luc Nancy, [I]Distinkt oscillation[/I] och Jacques Rancière, [I]Meningen, bilden, historien[/I], båda i OEI nr 18, 19, 20 och 21, 2004. [B]MAGASIN 3 PROJEKT DJURGÅRDSBRUNN[/B] 2004 var året då Magasin 3:s projektrum på Djurgården blev till ett beroende. Från starten för två år sedan har man gått från klarhet till klarhet och med årets grundliga John Bock-presentation och Matali Crassets intelligenta kaféinredning blev det gamla värdshuset till den enda plattform för konst vi behöver -- utan att ens använda p-ordet. Samt det enda alternativet för den behöver en fläkt av biennalstämning på hemmaplan. Magnus Ericson [B]Vilket är ditt bästa minne från Projekt Djurgårdsbrunns 2004. [/B] -- Åh... Samarbetena med våra konstnärer och designers. Det finns så mycket. Men något som var väldigt rörande och som inte kan beskrivas i detalj var Matali Crassets enorma generosistet när hon var här. [B]P-ordet. Är ni en plattform? [/B] -- Ja, det är vi ju. För att vi vill experimentera med innehåll och form inom samtidskultur. [B]Men vad är samtidskultur? [/B] -- Det där är ju så svårt på en enmeningars... Man kan ju bara säga att det är sådant händer och sker idag och som är skapat av människor. Vi är intresserade av samtida uttrycksformer inom till exempel konst, design arkitektur och mode. Men utan etiketter. [B]Årets djurgårdenspelare? [/B] -- Ingen aning. TEATER [B]Hilda Lundgren[/B] Hilda Lundgren har något man känner igen även om man aldrig sett henne förut. En absolut och obehagssjuk skådespelarkvalitet, en ärlig ansiktspantomim, hela tiden på gränsen till något -- äckel, fasa, finurlighet, betagenhet -- samt en känsla för återhållen komik som kommer inifrån kroppen. Hurra för Hilda, vår nya teateramour. Hilda Lundgrens "särskilda färdigheter" låter som ett enmanspopband: sång, blockflöjt, lite gitarr och göteborgska. Och hon kommer visserligen från Göteborg men har bott i Stockholm i tio år. I år har hon spelat bibliotekarie på gränsen till pyromaniskt sammanbrott i [I]Jag är en gammelgädda i landsflykt[/I], skriven och regisserad av Martina Montelius på Teater Galeasen, samt framfört Allan Edwalls monolog [I]Huset[/I], egentligen skriven för en äldre man, också den i regi av Montelius på Teater Brunnsgatan Fyra. [B]Vad har egentligen du och Martina Montelius ihop? [/B] -- Ett extremt förtroende. Jag älskar att jobba med henne, hon har en förmåga att öppna min hjärna. [B]Jobbar du mycket med andning och mimik? [/B] -- Ja det gör jag ju. Andningen har lite med clown att göra, det finns någon clownregel att man ska ta ett andetag och sedan göra en paus ... så där. Men jag har absolut ingen mimbakgrund, skolkade från gympan, har aldrig dansat, utan levt livet från halsen och upp tills jag var 28. Det kom som en chock att jag är en fysisk skådespelare. [B]Vad håller du på med nu? [/B] -- Utforskar sjöhästens rörelsemönster inför en barnpjäs i Växjö. [B]Vinnare:[/B] [B]Tjechovträdgården[/B] Svärmiskt och ömsint tog Birgitta Egerbladh och alla inblandade i [I]Tjechovträdgården[/I] fasta på det rörliga i Tjechovs karaktärer och på sambandet mellan språk och kropp. Uppsättningens saliga sammelsurium av stämningar och textfragment ur Tjechovpjäser, framtrollade av skådespelande dansare och dansande skådespelare, skapade en stor magisk födelsedagstårta av dansteaterrus. Nitton goda och blandade scenpersonligheter framförde på Stadsteaterns Klarascen i våras ett böljande dansteaterverk av fem sammanflätade och omplanterade Tjechovpjäser: [I]Ivanov[/I], [I]Måsen[/I], [I]Onkel Vanja[/I], [I]Tre systrar[/I] och [I]Körsbärsträdgården[/I]. Regissören och koreografen Birgitta Egerbladh, dramaturgen Marie Persson Hedenius, scenografen Peter Lundquist, kostymören Maria Geber samt skådespelarna och dansarna byggde sig med kollektiv kreativitet "en boning av Tjechovpjäser" och bestämde sig för att "dansa genom rummen". Vi frågade Birgitta Egerbladh hur det gick till. -- Det är en idé jag burit på i tio år. Jag har längtat efter att göra dansteater av Tjechovs texter. Så när jag blev inbjuden till Stadsteatern samlade jag ett tjugotal skådespelare, dansare, musiker, olika kön, olika åldrar -- en riktig Tjechovensemble! [B]Hur arbetade ni? [/B] -- Vi hade inget manus från början, inga roller eller färdig koreografi, utan började med att improvisera och skapa ett gemensamt förhållningssätt, ett dansteaterspråk som utgår ifrån det mänskliga kroppsspråket. Sedan plockade vi in texter och teman. Alla fick vara med och välja, hitta sitt eget "Tjechov-jag". [B]Moment: teater [/B] Med sin fasta övertygelse om att det aldrig får bli lätt, fint eller hemtamt på scenen eller i salongen har Moment: teater fortsatt hamra på kulturkonventionerna, omfamnat det fula och bisarra, och med skrik och grin, slafs och skratt försökt väcka oss ur finteatersömnigheten. För att göra det bra krävs inte bara oförtruten talang och enträgen skicklighet utan även outtröttligt hjältemod. Femtiotalsbiografen City vid Gubbängstorget intogs av Moment: teater för fyra år sedan med Andreas Boonstra och Pontus Stenshäll som konstnärliga ledare. I år satte Boonstra upp sin egen hjärtat-på-ett-fat-pjäs [I]En sorts Odysséen[/I], och Strindbergs [I]Till Damaskus[/I], med underrubriken [I]med spöktåget[/I] och halloweenplastrekvisita som vapen i kampen mot konsensus. [B]Teatervägrare kallas ni. Är du det? [/B] -- Jag går inte med på vissa överenskommelser inom teatern. Det låter ju lite paradoxalt för vi gör ju teater. Men jag inspireras inte av teater utan av andra saker, som musik. [B]Vadå för musik? [/B] -- Ja, det är ju rock liksom. Jag är inte så komplicerad. [B]Är form lika viktigt som innehåll? [/B] -- Jag tycker att form är innehåll. Att använda ett spöktåg i [I]Till Damaskus[/I], det är inget grepp för att det är coolt -- det står ju "följ spåret" i pjäsen. Eller [I]Woyzeck[/I] på en finlandsbåt. Det är så världen ser ut. [B]Ska er teater göra lite ont? [/B] -- Vi vill göra teater som vill mer än att "spela teater". Man gör teater för att man vill berätta något. Och visst, då är jag gärna den som berättar om jobbiga grejer. KAFÉ [B]Bar Rosso[/B] Maria Gruber, som tidigare gjorde succé med Il Bar Dell Angelo har åter skänkt Stockholmarna ett högklassigt italienskt kafé. Enkelt, men gediget, och det var precis vad som behövdes på Stockholms kaféscen. Och i Marias närvaro blir den enklaste lasagne till en fest. Maria Gruber har jobbat i 20 år med ekonomi, men när hennes barn blev stora började hon med det hon egentligen vill göra, nämligen "laga mat och umgås med folk". Först öppnade hon succén Il Bar Dell Angelo, som hon sedermera sålde, men i år gjorde hon comeback med Bar Rosso. [B]När är det som svårast att vara trevlig mot en gäst? [/B] -- Aldrig. Om jag hade tänkt så hade jag inte stått här. Är gästen otrevlig blir bemötandet en desto större utmaning och då är jag ännu trevligare. [B]Hur känns det när någon beställer en caffe americano? [/B] -- Helt ärligt? Jag vill säga åt personen att ta en riktig espresso istället, men eftersom jag inte har bryggkaffe och en del gäster frågar efter det så erbjuder vi café americano till dem. [B]När kommer caffe latten att dö? [/B] -- Aldrig. Det är mest caffe latte jag säljer. [B]Hur stort hot mot kaffekulturen är 7Eleven? [/B] -- Jag tror att 7Eleven skapar en annan kultur och att de kan utgöra ett ekonomiskt hot mot oss. Men själv dricker jag inte kaffe på 7Eleven. Jag dricker över huvud taget inte kaffe i pappersmugg. På 7Eleven köper jag lussekatter. [B]Vilket är den bästa bryggkaffe-sorten? [/B] -- Jag dricker aldrig bryggkaffe så jag kan inte uttala mig. [B]Vinnare:[/B] [B]Caffé Nero[/B] Även om Nero profilerar sig som ett kafé känns det som att besöka en finare liten italiensk restaurang. Här har vi inte bara slagits med likasinnade om en plats på den lilla uteserveringen för att slösa bort sommarens soligaste dagar på alldeles för mycket kaffe och godsaker, utan även ätit några av höstens bästa bruncher såväl som luncher. Sasha Smederevac hade tidigare Ciao Ciao-restaurangerna och Fredrik Pfeiff var anställd hos honom. Han öppnade även W i Västermalmsgallerian, som dock är i annan regi nu. När Sasha öppnade Caffé Nero tyckte han emellertid att det var dags att ge ynglingen en chans att visa sig på styva linan. [B]Fredrik, vad är det bästa med att ha en bardisk i betong? [/B] -- Det är lätt att hålla rent. Det är ett fundament, det representerar något fast och genuint, någonting äkta, som liksom flyter upp ur golvet. [B]Vad skiljer er egentligen från en restaurang? [/B] -- Vi vill behålla den snabba espresson, att man ska kunna matcha allas behov. Vill man ha en snabb kaffe på språng ska man kunna ta det, vill man jäsfika med vänninor eller en god lunch så går det också bra. [B]Blir det fler platser på uteserveringen nästa sommar? [/B] -- Det blir nog svårt eftersom det finns lagar och regler om hur många platser man får ha. Däremot kommer vi att byta ut de rangliga möblerna till nya som inte ramlar omkull när man sätter sig. [B]Hur mycket kaffe kan man dricka innan man blir spritt språngande galen? [/B] -- Jag dricker väl utan att blinka sju-åtta koppar kaffe om dagen, men det beror ju på vad man vänjer kroppen med. En vanlig person kan nog lätt hälla i sig fem-sex koppar i alla fall. [B]Copacabana[/B] Väldigt konkreta saker har fått oss att vallfärda till Copacabana -- den grillade mackan med jordnötssmör, banan, björnbär och hallon, det utmärkta kaffet, mangosmoothien från himlen. Men främst är det atmosfären av trivsammast möjliga aktivism som lockat oss. Copacabana är för tillfället stängt på grund av ett brandattentat. När det soliga queerinriktade kafét öppnar igen kommer vi att vara där för att stödja kampen med många långa fikapauser. Susanne Mobacker, Copacabana [B]När öppnar ni igen? [/B] -- Just nu är vi på semester eftersom vi inte haft någon på två år. Förhoppningsvis i slutet på januari men det kan ta lite längre tid. [B]Hur ska ni hålla vandalerna borta från er? [/B] -- Ja, jag vet inte. Det främsta är väl plåtjalusiet som det hölls en stödgala för att samla in pengar till. Det får vara vår hund mot natten. Men vi snackar om ett kafé här. Jag förstår inte vad det är som är så provocerande med att koka latte. Men det som är positivt med såna här saker är att man får flera anledningar att ha fest. Invigningsfest och så. [B]Hur politisk kan en fika bli egentligen? [/B] -- Efter det som har hänt oss verkar det som att en caffe latte kan vara hur politisk som helst. The sky is the limit. Men, vi ska inte sticka under stol med att vi har varit jävligt matta den här sista gången, "vi drar från landet" tänkte vi först. Men självklart kommer vi att fortsätta. [B]Vad har Copacabana för roll i förvandlingen från knivsöder till smörknivssöder? [/B] -- Ingen, hoppas jag. MODE [B]Vinnare:[/B] [B]Nakkna[/B] En fest blir inte snyggare än gästerna, och i år var året då ett partys status mättes i antalet burna kreationer från Nakkna. Talangerna bakom klädmärket har inte bara gjort fabulöst fina plagg, utan Stockholms nattliv till en mer attraktiv plats att vistas på. Och om Stockholms julbord var mindre besökta i år än annars, beror det på en aldrig döende längtan att komma i Nakknas stiliga stuprörsjeans. [B]Fulsnyggt eller snyggsnyggt? [/B] -- Fulsnygg brukar bli snyggsnygg. [B]Vem är egentligen snyggast i den här stan? [/B] -- Menar ni fulsnygg eller snyggsnygg? [B]Vilken hundras matchar bäst era plagg? [/B] -- Vi kan inga hundraser, men en stor svart, blank. [B]Vilken utländsk designer kommer att vara hetast 2005? [/B] -- Det blir Lorem & Ipsum. [B]Är det okej att stjäla frukt, exempelvis äpplen? [/B] -- Ja, allt ätbart får man stjäla. [B]Carin Wester[/B] Har du missat Carin Wester i år läser du förmodligen blindskrifts-upplagan av Nöjesguiden. Hennes närmast lättsinniga, men alltid snyggsnygga design har gjort varje seende människa alldeles till sig i trasorna, men det kanske tydligaste tecknet på att 2004 är Carin Westers år är paradoxalt nog att det redan nu talas med exalterade röster om Bo, nästa sommars hetaste klänning. [B]Vad var den sämsta trenden i år? [/B] -- Paris Hilton lookalikes. [B]Hur hoppas du att modet utvecklas 2005? [/B] -- Much is more, less is boring. [B]Hur förhåller du dig till begreppet fräscht? [/B] -- Brukar inte använda det ordet. [B]Hur ska man lukta i dina plagg? [/B] -- Som våt asfalt i en Hype Williams video. [B]Hur kommer det sig att du uppkallat just en klänning efter Bo Madestrand? [/B] -- Den är uppkallad efter Bo Derek och ingen annan. [B]Finns det en smurf i oss alla? [/B] -- Konstig fråga. Såklart det finns det! [B]Nathalie Schuterman[/B] Tack vare Nathalie Schuterman kommer 2004 att gå till historien som året då Stocckholms män blev levande urklipp från Vogue Homme. Hennes butik är till bredden fylld av oemotståndliga herrkläder från bland annat Balenciaga, Bottega Veneta och Marc Jacobs [B]Vem är Sveriges bästa designer? [/B] -- Filippa K. [B]När dör sneakern och det sneakerinspirerade skomodet ut för gott? [/B] -- Aldrig. Jag tycker att det är schyst, helt okej. Sneakern är en bra sko, men man ska inte bära dem jämt. [B]Vad jobbar den typiske manliga kunden i er butik med? [/B] -- Antingen arkitekt eller designer, alltså ett yrke där man är lite modemedveten. Eller advokat. Men kanske inte så mycket läkare. [B]Vad blir 2005:s motsvarighet till årets kashmirfetischism? [/B] -- Den trenden går inte ur. Har man handlat en kashmirtröja för 15 000 vill man inte sluta använda den. Det som var stort den här säsongen är Prada-hängena -- nyckelringar i form av robotar, hjärtan och raketer som man hänger på väskorna. [B]Torktumlar du någonsin någonting i din egen garderob? [/B] -- Ja, allt som inte är kashmir och siden. [B]Vad släpper du aldrig någonsin in i din butik? [/B] -- Mickey Mouse-märken och kopior. Det som inte har en Rolex-känsla. Jag vill bara ha starka varumärken. Däremot kan jag inte säga någon form av design som jag inte skulle ta in. Även om man avskyr axelvaddar nu så gör kanske Marc Jacobs något med axelvaddar till vårkollektionen 2006 och då tycker man plötsligt att det är jätteläckert. Man ska aldrig sälja aldrig, då måste man sluta som inköpare. NÖJESFÖRBÄTTRARE [B]Vinnare:[/B] [B]Allmäna Galleriet 925[/B] Allmänna Galleriet 925 var mytomspunnet som det hetaste stället i stan från första sekund de slog upp portarna. Joe Black äger krogen som han driver tillsammans med Alexander och Kristoffer Horn. [B]Är det en medveten strategi att flera av er bara pratar engelska? [/B] -- Nej. Jag är halvengelsk och min tjej är engelsktalande. Kristoffers fru är från USA. Vi har helt enkelt varit utomlands mycket och träffat våra tjejer där. Nu pratas det en hel del engelska, men det kommer att övergå till bruten svenska med tiden. [B]Hur ofta händer det att någon gäst hamnar i porrbutiken dörren bredvid er? [/B] -- Det har hänt cirka 10-15 gånger. Då har de blivit hänvisade hit av butiksägaren. Han har kommit upp hit för att kolla vad alla som gick fel var ute efter. Kanske har vi ökat hans business lite. [B]Och hur ofta händer det att någon porrkonsument råkar gå in på AG istället för i porrbutiken? [/B] -- Svårt att säga. Jag vet inte vad han har för gäster. [B]Är det sant att ni låtit patinera era golv för att få ruff stämning? [/B] -- Nej, vi slipade ner dem för att de var gröna och gula och vi tyckte de var fula. När vi tyckte att det blev snyggt så slutade vi slipa. Golven blev såhär av en slump och lite tur. [B]Hur ska ni göra för att behålla er status i framtiden? [/B] -- Vi har aldrig satt ut en annons ens än. Vi har ju faktist inte rullat igång mer än en tredjedel av vår verksamhet. I framtiden har vi planer på galleriverksamhet, design, mode och film. Vi blev tagna på bar gärning av den enorma tillströmningen av gäster, vi hade ingen aning om att det skulle bli en sådan stormstart. Men vi är hungriga på att fortsatta. [B]Finns det något annat bra med Kungsholmen förutom ni? [/B] -- Jag vet inte så mycket om stadsdelen. Jag hinner inte göra så mycket annat än att jobba. Men det är rörigt på Kungsholmen, det gillar jag. Och jag gillar vattnet, bron, att det är mycket trafik och kebabstånd, klädbutiker, skivbutiker. [B]Hur lång väntetid är det för att få bord på AG? [/B] -- Större sällskap bör boka två veckor i förväg. Men efter jul kommer vi att ha en dropin-sektion som man inte kan reservera. [B]Pet Sounds[/B] Under 25 år har minst fyra Stockholmsgenerationer fått sin musikuppfostran av Stefan Jacobson och hans Pet Sounds. Med ett unikt sortiment -- enbart pärlorna från alla genres -- har Pet Sounds ensamt hindrat nätbutikernas maktövertagande, och i år har butiken blivit dubbelt så stor och dubbelt så bra, med fester, konserter och filmvisningar. Vi får ännu bättre koll, ännu bättre musiksmak och ännu tunnare plånbok. Stefan Jacobson [B]Ser du dig som kulturarbetare eller som småföretagare? [/B] -- Ingetdera. Jag ser bara till att det finns mat på bordet hemma hos min familj, precis som Tony Soprano. [B]Pet Sounds börjar få ett internationellt rykte. Nöjesguiden hörde till och med att något litet surfband i Kalifornien döpt sin skiva efter er butik? [/B] -- Det låter spännande, hoppas de lever upp till namnet. [B]Från minibutik på Norrmalm via Vasastan till jättebutik på Söder, vart bär det av härnäst? [/B] -- Vi ska öppna en bar, Pet Sounds Bar, på Skånegatan. Sedan vet vi inte. Vi kanske startar ett eget flygbolag, Pet Sounds Air? [B]Micke Karis[/B] Berns salonger har i år lagt vantarna på Micke Karis -- en av stans allra bästa sommelierer. I vinbaren har han under året serverat Sancerrer och finskumpa till en nattklubbspublik som helt plötsligt börjat tänka på vad de dricker och det är till mångt och mycket Micke Karis förtjänst. Berns vinbar har med honom bakom den, blivit ett tillhåll för fler än de största druvkonnässörerna. Micke Karis [B]Vad har varit roligast med att jobba mot en nattklubbspublik? [/B] -- Den omedelbara responsen från gästerna om de tycker om det du levererar. Den publiken jag arbetat med har varit målmedveten i sin ambition att ha ett bra party. De har följaktligen, oftast, varit på ett strålande partyhumör, druckit mycket champagne och blivit ännu gladare och snällare. Kan man bidra till att den publiken får en bra partykväll är det kul att jobba. [B]Årets vin? [/B] -- Champagne ospecificerat. Den ultimata partydrycken. Passar före, till och efter maten -- långt efter... [B]Kan du rekommendera en bra Riesling till Göteborgs Rapé? [/B] -- En kraftfull, mineralrik Riesling Smaragd från Wachau i Österrike eller en mogen Alsace typ Frédéric Emile 1988 från Trimbach borde kunna funka.