Nöjesguiden @ Grammisgalan 2011

 

OBS! Alla tider är ungerfärliga.

 

11.30 – På förmiddagen hör jag rykten om att man tydligen ska ha 1700-talskläder på sig. Vad fan? Peruker, pudrade ansikten och sådant? Bestämmer mig för att komma som Kunta Kinte. Ingen kan säga att jag inte är 1700-tal.
 

15.00 – Överger min idé. Överger hela tanken på temat. Ingen kommer att följa det ändå.

16.30 – Det första som möter min blick när jag kliver ur taxin framför Kungliga operan är tre, fyra kvinnor i stora, vita klänningar. Och peruk. Magen vrids.

16.31 – Bredvid kvinnorna uppenbarar sig en gigantisk folksamling som alla ser väldigt 2011 ut. Andas ut.

16.50 – Efter att ha lyckats hitta en garderob som inte var full och misslyckats med att ta del av välkomstdrinken tar jag plats i salongen. Har aldrig varit här inne förut, det ser rätt spektakulärt ut.
 

17.00 – Lamporna släcks, speakern hälsar oss välkomna och avslutar med: ”Om det börjar brinna, rädda först dig själv och sedan… din producent”. Internskratt följer.
 

17.01 – Eva Dahlgren – ja, i 1700-talsmundering – uppenbarar sig på scen och pratar lite svepande om musik. Tror att det ska vara roligt.

17.04 – Malena Ernman bjuder på operasång, men blir plötsligt ackompanjerad av en housespelande dj. Intressant blandning! På ett bra sätt.

17.07 – Årets manliga artist-kategorin presenteras. Daniel Adams-Ray, Oskar Linnros, Salem al Fakir och The Tallest Man on Earth blir alla besegrade av Håkan Hellström som är asrolig på scen när han rättar till och drar ned benen på sina byxor över sina skor. ”Jag fick oproportionerligt stora kängor när jag satta mig ner.

17.09 – Hellström lugnar dem han glömmer att tacka med att påpeka att han är nominerad i fler kategorier och att man inte vet hur många gånger han kommer upp på scen under kvällen.

17.10 – Hårdrockskategorin nu. Ghost, Khoma, Pascal, Watain och Sabaton är nominerade. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag visste vilka någon av dem här är. Förlåt.

17.11 – Ebbot, som presenterar priset, drar ut på utannonseringen: ”Gud, vad nervösa ni är nu, jävlar”. Watain vinner, säger att det är ”konstig stämning” och att det ”har varit ett långt år trots att det bara är januari”. Småskratt.
 

17.13 – Robyn och Klas Åhlund vinner priset för årets kompositör och förstnämnda går i Maria Decida Wahlbergs briljanta Timbaland/platå/Buffalo-hybrid.

17.16 – Eva Dahlgren kommer tillbaka och pratar om hennes värdelösa artistnamn. Okej, hon är faktiskt jävligt kul.

17.18 – Nassim al Fakir spelar trummor på scen och presenterar nomineringarna för Årets dansband.

17.19 – Förvånansvärt stora applåder när nomineringarna läses upp. Trodde att håna dansbandsmusik var en öppen dörr men den har tydligen slagits igen. Herregud, folk lyssnar alltså på detta?
 

17.20 – Lasse Stefanz vinner och frontmannen har en leopardjacka över en vit sparkdräkt.
 

17.27 – Robyn vinner så klart årets kvinnliga artist, och när nästa kategori presenteras spelas helt plötsligt något smurfhitsaktigt i högtalarna. Förbereder mig på att gå ut i protest när jag inser att kategorin som behandlas är Årets barnalbum.
 

17.30 – Dahlgren återvänder och berättar om när hon tvingades spela en otämjd flöjt i ett halvår eftersom hennes mamma inte ansåg att man hörde skillnad på något som bara var en halv ton fel.
 

17.34 – Thorsten Flinck kliver upp på scenen, tyvärr inte i sällskap med denna. Tycker att någon borde lagstifta om att Flinck endast får göra entré i offentliga sammanhang om Big City Life spelas i bakgrunden.
 

17.35 – Flinck ska presentera Årets artist och läser upp en lång jävla dikt om dvärgar.  Jag kan glatt erkänna om det som pågår nu går ovanför mitt huvud.

17. 40 – Håkan Hellström vinner och meddelar att han identifierar sig med dvärgen i dikten.

17.46 – Måste erkänna att texterna som introducerar de kvinnliga prispresenterarna känns aningen unkna. ”Hon sägs ha nobbat Johnny Depp”. ”Hon har blivit kysst av Luciano Pavarotti”. ”Hon är en av de mäktigaste… på Stureplan”. Jag vet inte, gillar inte tonen.
 

17.51 – Nu uttalade speakern Timbuktus namn fel med flit. Jätteroligt. Verkligen. Det svenska finrummet kan verkligen inte hålla sig så fort något hiphoprelaterat kommer på tal. Ungefär som när Stephen Colbert bara var tvungen att använda ”hippt” hiphop-lingo för att han pratade med Jay-Z på Grammy-galan.
 

17.53 – RedOne vann välförtjänt årets producent. Tyvärr är han i Los Angeles, men dyker upp på storbildsskärmen och pratar victoriasilvstedtska.
 

17.58 – Oskar Linnros vinner pris för årets nykomling och meddelar att han var nervös att Thorsten Flinks dvärgtal var ”en prelude till att introducera mig”. Haha!

 

18.10 – Vilket tempo. Robyn vinner årets album och Peter LeMarc vinner årets specialutgåva. Plura, som erkände att han ”nickade till” när nomineringarna lästes upp, lovar att köra hem priset till LeMarc imorgon bitti. ”Eller… kanske lite senare”.

18.11 – Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet bjuder på städad svennejazz.

18.13 – Mot slutet av låten riktas strålkastarna mot människorna längst fram i publiken som visar sig vara Tensta Gospel Choire och inga vanliga gäster. Jasmin Kara gör dem sällskap och tillsammans krossar dem tidigare musikakter.

18.17 – Det är pause och utanför dörrarna möts jag av drinkglas.

18.17 – ”En per person”. Besvikelse.
 

18.18 – Gissa om jag svepte två?

18.30 – Tillbaka i lokalen introduceras Lykke Li som spelar grymma Sadness is a Blessing. Scenen är dramatisk, med dimma och ljus. Wow!

18.35 – Johnossi vinner årets grupp och Rebecca & Fiona presenterar årets låt. Knyter min näve när det ser ut som att de är i blackface, men blir lugn när jag inser att de bara har Oskar- och Daniel-fingerfärg i ansiktet. Fruktansvärt roligt.

 

18.36 – Just det, Robyn vann årets låt också.
 

18.45 – ZilliacusPerssonRaitinen vann årets klassiska och nu står vi inför galans löjligaste kategori – årets urban/dance.

18.46 – Kan inte släppa urban/dance. Vad fan är det ens?

18.46 – Okej. Så Petter och Swedish House Mafia tävlar i samma kategori? Vet grammismänniskorna vad hiphop är?

18.47 – Familjen vann. Aja, grattis.

18.50 – Nu kommer Hans-Erik Dyvik Husby upp på scen för att presentera årets folkmusik/visa, och svamlar något om minoriteter. Jag kan bara tänka ”don’t go there”.
 

18.51 – Blandade artister med Sonja Åkesson tolkad av… vinner och jag har svårt att hålla ögonen öppna. Inte för att det inte var en värdig vinnare, utan för att mängden priser och kategorier gör mig vingelkantig. Behöver luft snart.
 

19.01 – Donkeyboy vinner årets internationella breakthrough, RedOne vinner årets svenska internationella framgång och Iamamiwhoami vinner årets innovatör. Nu börjar det räcka.

19.05 – Daniel Adams-Ray är konstigt nog inte nominerad i årets textförfattare. Spelar kanske ingen roll för likt Oskar Linnros hade han också fått stryk av Håkan Hellström i den här kategorin. Trist.

19.06 – Vi är trötta och lyckligtvis har Hellström fattat vinken. Han skonar oss från ett långt tacktal. Tack!
 

19.07 – Dan Berglund vinner jazzkategorin och Dahlgren kommer tillbaka. Är detta må hända slutet?
 

19.08 – Hon bjuder på en rätt oklanderlig definition. Att syssla med musik är att inneha modet att vara en surkärring.

19.10 – The Ark, som snart läggs ned, presenteras, kör sin nya singel Breaking Up With God och återigen blir jag imponerad av scenen. Det ser ut som någon slags 3D-skog och jag behöver inte ens några osmickrande glasögon.

19.13 – Eva Dahlgren gör dem sällskap på scen. Kristofer Östergren likaså. Och även Tove Styrke och Håkan Hellström. Ett perfekt slutnummer.

03.12 – Hur efterfesten var? Svettig, alkoholindränkt och till hälften bestående av bra musik (när Tony Zoulias och Will-Rock körde). Höjdpunkter inkluderade en före detta Idol-domare som var ungefär en halv sekund från att däcka i urinoaren.

 

Text Amat Levin Foto Johannes Helje