Foto: Johannes Helje
Varför älskar alla Rebecca & Fiona? Tja, somliga gör det för deras kändispappor, att döma av pressklipp. Andra gör det för deras bloggar, dels den populära musik- och livsstilsbloggen och dels den tillfälliga socialistiska valbloggen på Nyheter24. Ytterligare andra gör det för duons extrema dj-set, svettigare och glammigare än några andras under det senaste året. Nöjesguiden älskar dem för allt det där, men allra mest för deras självsäkra DIY-attityd och framför allt för Luminary Ones, som lär vara många svenskars soundtrack till sommaren 2010.
–Vi sket i det där att man först ska göra tio låtar för att sedan välja ut Luminary Ones som den bästa. Fuck it, vi bestämde oss för att satsa på den låten och göra den riktigt bra istället.
Fiona FitzPatrick kommer sent till vårt möte och har lika bråttom iväg igen, eftersom flyget till kvällens dj-set i Malmö lyfter om en timme. Men precis som kollegan och bästa vännen Rebecca Scheja vet hon precis vad hon vill. För att inte tala om vad de inte vill.
–Vi vill inte vara en produkt. Vi fick inblick i det där när vi började, när en massa folk ville använda våra röster i grejer som inte var våra. Det var till och med en snubbe som var öppen med att han ville använda enbart våra ansikten, inte ens våra röster. Som om vi vore några jävla kvinnliga David Guetta.
–En snubbe i branschen vägrade fatta när vi förklarade, berättar Rebecca irriterat. ”Vi har gjort en singel”. ”Jaha, så ni har lagt sång på en låt?” ”Nej, vi har spelat in en egen låt, vi har producerat”. Han fortsatte vägra förstå.
–Det som skiljer oss från andra tjejer i musikbranschen är att bakom dem finns killar som inte bara skriver, spelar och producerar utan också bestämmer allt, fortsätter Rebecca. Vi vill kuppa, vi vill revoltera mot allt det. Ett sätt är att producera åt andra, och från början var det vår idé. Men alla sa att de tyckte att det var dumt, att vi skulle göra det åt oss själva istället, och det var sant. I förlängningen kan det mycket väl bli så att vi producerar åt andra, när vi har lärt oss mer. Bra producenter behärskar många olika genrer, och så långt har inte vi hunnit ännu. Men vi ska. Vi tänker fan inte bli dj:ande tanter i någon bar. Rebecca & Fiona ska bli de första kvinnliga demonproducenterna.
Inte så att Rebecca & Fiona vägrar ta emot hjälp. Tvärtom.
–Men det måste vara på våra villkor, förklarar Rebecca. Vi tar hjälp med det som vi själva tycker behöver göras, inte vad någon annan tycker. Och vi väljer vem vi tar hjälp av. Visst händer det att vi till exempel spelar in en melodislinga och tycker att den känns för plastig, och att vi ber någon vi känner om hjälp för att göra den mer distad.
–Men vi skiter i vad som är rätt eller fel om vi gillar hur det låter, resonerar Fiona. Vi testar olika grejer så länge vi kan, det finns inga regler för vår musik. Jag menar att man kan utvecklas genom att vara okunnig och pröva sådant som kunniga aldrig skulle göra.
Det är en inställning som Rebecca & Fiona har lånat från punken. Och punk är ett ord med positiva konnotationer i deras värld.
–Punkhouse tycker jag är en bra beskrivning av hur vi låter, ler Rebecca. House, men med ett mycket smutsigare sound. Och utan en massa ointressanta kärlekstexter. En cool melodi är sjukt viktig, men texterna är ärligt talat inte alls lika viktiga. Coola udda ord är viktiga, sådant som inte är uttjatat, och om man nu måste skriva en kärlekstext behöver den ett inskjutet ”fuckin” som bryter av någonstans för att funka. Det får inte rimma, har vi bestämt, och det får vara precis hur konstigt som helst, bara vi själva fattar.
–Jag kan tänka mig att vi kommer att dra i många olika musikaliska riktningar i framtiden, fyller Fiona i. Det finns ingen genre vi vill hålla oss inom, det finns ingen röd tråd. Förutom att det ska vara punkigt, och att det ska gå att dj:a.
Den vakna etiketten Pope har option på en singel till, och Rebecca & Fiona har fyra eller fem låtar på gång. Men det kommer att stanna vid singlar och enstaka låtar.
–Jag tror inte på albumformatet, det är ur tiden, konstaterar Fiona. En låt att ladda ner, det är så det fungerar nu.
Och om den nedladdningen går via någon mindre laglig kanal är det inget Rebecca och Fiona deppar nämnvärt över.
–Alltså, det är ju trist om de inte får vår låt med bra kvalitet, flinar Fiona.
–Det vore väl att kasta sten i glashus att klaga på om någon snor låten. Sådant har man ju gjort själv, menar Rebecca. Idén om att tjäna pengar på att sälja inspelad musik till lyssnarna hör till historien, hursomhelst.
–Om illegala nedladdningar gör att det kommer folk när vi spelar är det värt det.
De ekonomiska aspekterna bekymrar Rebecca & Fiona föga, och den bild av partajande och dj:ande glamourmodeller som framför allt utländsk media vill lyfta fram har inget med verkligheten att göra. När Rebecca börjar resonera om fördelarna med att skapa musik i dataprogram som Logic blir det tydligt att de egentligen är två musikfanatiker och studionördar.
–Det skönaste är när man har gjort något så bra att man ryser. Som när man har suttit och jobbat med en grej på låg volym en halv dag, och sedan gått ifrån för en paus. När man sedan kommer tillbaka och prövar det man jobbade med på hög volym, och bara ryser, det är det skönaste. När man verkligen har hållit på att nöta, och sedan håller det som man har gjort. Det är den mäktigaste känslan som finns.
–Hypen runt oss är välförtjänt, vi har jobbat hårt för att lära oss det här och för att nå ut. ■
iTunes är bara ett av många ställen där Luminary Ones finns att hämta, mot betalning.