Med goda mått mätt

Mmm...måttsats. Kanske inte det mest glamorösa av vardagsting, eller ens någonting man uppfattar som formgivet. Glamouren är nog svår att uppnå men [B]Karolina Eckerdals[/B] keramiska mätinstrument för köket är formgivna med mycket eftertanke och stor kärlek till materialet. Ett material som hon upptäckte lite av en slump. Nyutflyttad från föräldrahemmet och med fullt studiemedel och för mycket pengar på fickan bestämde hon sig för att spendera en del av dem på olika kvällskurser. Bland annat en i just keramik och drejning. Första gången hon satte sig vid drejskivan var en stark upplevelse - För mig var det en ögonblicklig förälskelse. Jag gick hem och hela natten drömde jag om keramik. Följande dag skrev hon in sig på ännu en drejningskurs och på den vägen är det. Efter flera års utbildning på olika skolor är hon nu aktuell med sitt examensprojekt från Danmarks Designskola, som deltar i den stora utställningen Ung Svensk Form. - Ung Svensk Form ger mig tillfälle att visa upp mina verk för framtida arbetsgivare och det är roligt för att det är första gången jag ställer ut i Sverige. Svensk formgivning generellt är på uppåtgående, och jag tror människors längtan efter kvalitet och design gör att konsthantverkets framtid är tryggad. Hennes bidrag består av en tillbringare, ett antal mått och en bunke. Allt i den vackraste vita keramik. För att motivera att skapa något nytt i ett tidevarv så fullt av saker måste man ha en bra anledning. Vi talar om redskapens vikt för historieskrivningen, att det är genom just dessa som man i efterhand bedömer en kultur. Hur oerhört viktigt det är att ta sig tid att göra saker noggrannt. Längtan efter ro och att kunna förankra sig i nuet. Något Karolina hoppas hennes verk kan hjälpa till med. Ledorden för hennes formgivning och liv verkar vara precision, tydlighet och komplexitet. Det gör hennes dragning till mått väldigt naturlig, för vad kan vara mera precist än det? - Att noggrannt mäta upp sina ingredienser ger en känsla av tillfredsställelse. Att tillåta sig vara ineffektiv och ta sig tid ger ett fokus på nuet. En av anledningarna till att hon gjorde sin bunke rundbottnad var just det, att man måste hålla i den när man rör, man måste vara där med hela sin varelse. Det är en av svagheterna med keramik, men motsägelsefullt också en del av dess styrka att man måste ta hand om det. Man kan inte slänga det ifrån sig, man måste ge sig tid. - Genom att formge saker på rätt sätt kan man tala till människor på ett djupare plan, genom att involvera alla sinnen kommer man in i djupet av själen. Karolinas mått tilltalar flera sinnen, synen, hörseln men viktigast av allt känseln. Mycket tid har uppenbarligen lagts ner just på det området. Tyngden, lerans kyla och också en sådan sak som att hålet i handtagen är tillräckligt stora för att man ska kunna känna sin egen hud genom dem. Sammantaget gör detta att det blir en njutning i sig att använda redskapen. En sådan vacker tanke som att vilja få sina medmänniskor att hitta en inre närvaro måste ju vara den bästa utgångspunkten för bra formgivning. När jag träffar Karolina så ska hon gifta sig om fem dagar, hon håller på att skola in sin dotter på dagis och medan hon hastar iväg ler hon och säger: - Tanken är väl att kunna ge andra det lugn som jag själv saknar just nu...