–Ja, musik har blivit något väldigt oattraktivt, totalt omöjligt att bygga någon identitet, något värdefullt eller unikt på.
Jag diskuterar mat med osttillverkaren och Blur-basisten Alex James.
– Yes, fortsätter Alex. När jag växte upp beundrade jag franska flickor, inte för att de var vackra, musikkunniga eller världsvana, vilket de naturligtvis var, men jag var förtjust i dem för att de hade kunskap om mat och ost. Jag har alltid älskat restauranger och mat.
Medan musik, film och knyppling flyttat tillbaka sina positioner på grund av fildelning, MySpace och YouTube har mat och dryck flyttat fram sina positioner. Det säger ingenting, betyder ingenting om du hittat ett nytt indieband från Cardiff 2008. Berättar du däremot att du upptäckt en ny vinproducent i Bourgogne eller testat vaktelägg på rökt hö på Noma släpper människor sina kaffekoppar, stänger av mobiltelefonen och börjar intressera sig för dig. Mat och vin är hippare än Gud just nu.
Jag har skrivit om mat, vin och restauranger i åtta år, men aldrig har gemene man intresserat sig, och provocerats för den delen, för mat och dryck som nu.
Jag fascinerades av restaurangmiljön redan som liten. Att sitta med sina föräldrar och få maten serverad av servitörer bland andra uppklädda sällskap var en magisk ritual. Någonting som bröt vardagens stilla och normala blodflöde.
Senare, när man kunde besöka restauranger själv och utan att beställa från barnmenyn, få en glasspinne och ett nyp i kinden av ägaren, växte upplevelsen än mer. En oas, frizon, man kunde lämna precis när man ville, ingen kände en nödvändigtvis och man kunde andas anonymt. Samtidigt fullt av all mänsklig honung: anklever, korvar, humrar, ostar, likörer, viner, havskräftor, kaviar, sallader, örter, vinäger och ostron.
Men att för ett par år sedan besöka en restaurang, inta en sjurätters måltid för att sedan se Belle and Sebastian var ”udda”. Då skulle man sitta i en ring på ett golv och dricka folköl och Gredos ur plastmuggar. Denna sysselsättning är numera hopp-löst ute tack och lov.
Numera har mat slagit igenom som en spännande och viktig populärkulturell markör. Kockar är tv-stjärnor. Michelin-guiden är mer läst än Bibeln. Ekologisk och närodlad mat är ett debatt-ämne man pratar om på cocktailpartyn. Det går till och med att tjäna goda pengar som bonde. På dryckessidan finns det inget hippare än att dricka fransk ljummen vodka. Man frågar inte längre efter vodka, man ber om Grey Goose eller Karlssons färskpotatisvodka om man är riktig vodkakonnässör. Bourgogne- och Loirevinerna har, via nya vågade producenter, fått en nyrenässans. I England är den mest beryktade och elaka journalisten en krog-recensent. Han heter AA Gill och jag är totalt fallen ur hans kappa.
I Sverige märks matens intåg och har så gjort under de senaste åren, men vi har en bit kvar till Alex James och AA Gills England. Men om ett par år kommer en bouillabaisse och en Wallenbergare att leda Allsång på Skansen. Du tror att jag skojar. Det gör jag inte. Jag är helt allvarlig. Vilket inte är roligt alls.
Stad:
Kategori:
