Förra sommaren blev Mando Diao fyra timmar sena till en festivalspelning i Bosnien på grund av ett åskoväder. Klockan var tre på natten när de slängde upp gitarrerna på scen inför en ivrigt väntande publik.
— Vi hade blivit av med alla våra kläder men inte instrumenten, så vi var tvungna att få tag på t-shirtar och kallingar. Det är den första och förmodligen enda gången jag har haft stringtanga, berättar Carl-Johan Fogelklou.
Björn Dixgård minns.
— På flighten hem dagen efter såg vi ut som Samuel L. Jackson och John Travolta i Pulp Fiction.
Då utgjordes Mando Diao av samma konstellation som idag: Björn Dixgård på sång och gitarr, Carl-Johan “CJ” Fogelklou på bas, Jens Siverstedt på gitarr, Patrik "Patso" Heikinpieti på trummor och Daniel Haglund på keyboard. Det är också den konstellationen som står som upphovsmän bakom bandets kommande skiva Good Times.
— Jag pratade med en kompis om hela processen igår. Det är så jäkla coolt att vi har gjort den helt själva utan någon producent, säger Jens som gör sin första skiva med Mando Diao.
Han vänder sig till bandet.
— Det har ni väl inte gjort innan?
"Vi bröt roller i och med att Gustaf slutade."
Det har de inte. För första gången sedan debuten står Mando Diao utan en producent vid sin sida. Enligt bandet har produktionen bestått av ett 100-procentigt samarbete där samtliga medlemmar har haft med sig låtar till skivan.
— Alla har varit med hela tiden och sagt “ja”, “nej”, “testa det här”. Mando har blivit en femhörning, säger CJ.
— Vi bröt roller i och med att Gustaf slutade. Vi bröt ett otroligt starkt låtskrivarpar som var svårt att slå sig in i. Det var typ bestämt att jag och Gustaf skulle göra alla låtar, fyller Björn i.
Sedan Gustaf Noréns avgång har tidningsrubriker presenterat ett Mando Diao som har hittat tillbaka till sitt ursprung. Recensioner ger bilden av ett band som återfunnit sina “råare och rockigare rötter”. Björn Dixgård håller själv inte med.
— Om man tänker på vår första skiva så låter den här som mil ifrån den. Det är min subjektiva uppfattning.
Han får medhåll av Jens.
— Du låter jävligt annorlunda i rösten.
— Jag kan inte ens sjunga så längre. Ibland har vi nästan överbeskrivit våra skivor. Vi har tagit i från tårna med beskrivningarna och det behöver man inte. Men det kommer alltid gulliga små saker från ens skivbolag också, säger Björn.
— “They’re back!”, utbrister Patrik och väcker skratt.
— …men man har väl lärt sig att det kommer att vara så.
Mando Diao har inte varit rädda för att experimentera under sina 15 år i branschen. De har tagit sig från rock till tonsatta dikter och vid ett tillfälle landat i synthpop. På bandets kommande, åttonde, studioalbum finns spår av dessa element fortfarande kvar. Detsamma gäller de klassiska relationsfrågorna.
— Det har ju varit genomgående för oss, skrattar Björn.
Den här gången ackompanjeras Björns distinkta röst av en hel del discoinfluenser. Inspelningsprocessen har styrts mer av känslor än koncept, och ett alldeles särskilt mantra, berättar Jens.
— Ibland kunde Björn knacka på min axel och fråga “Låter det tillräckligt mycket dödsdisco?”. Gjorde det inte det fick man ta några steg tillbaka och dista sönder basen eller något.
"Det ligger många kickar i luften nu"
Bandet vittnar även om en process av frihet och skaparglädje. Alla normer och oskrivna regler har lämnats utanför inspelningsstudions dörrar.
— Vi är gamla nog att våga gå mot det vi tyckte var töntigt eller fånigt förut, sånt som man som 25-åring tycker ska vara på ett visst sätt. På så sätt tycker jag att det hörs att vi har haft jävligt kul, säger Patrik.
Jens vänder sig till Björn.
— Din kompis sa ju att det var de fetaste trummorna.
— Ja, och han är jävligt picky.
— Det värmer mitt lilla hjärta, eller våra hjärtan. Det är som för en restaurang att få en stjärna i Michelinguiden, skrattar Jens.
I sommar kommer Mando Diao att ge sig ut på Europaturné. Men det blir även en och annan Sverigespelning. Björn berättar att den nya konstellation har fört med sig en ny dynamik på scen.
— Eftersom att jag delade mikrofon med Gustaf förut så blir det ju annorlunda. Men det är egentligen bara så det känns, det är annorlunda.
— Det ligger många kickar i luften nu, vi hoppas att publiken vill ha fullt ös. Men för oss känns det jävligt bra att spela tillsammans, säger CJ.
— Den dagen det känns dåligt att spela, då gör vi inte det. Det är ganska enkelt. Jag hoppas att den aldrig kommer, avslutar Björn.
Good Times släpps den 17 maj och Mando Diao spelar bland annat på Bråvallafestivalen i sommar.
Läs även: Mando Diao släpper sin första skiva utan Gustaf Norén.
Glöm inte att följa Nöjesguiden på Facebook.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2017.