Gud är en dj som heter Hans?
Om jag skrev att alla var på öppningen av Music in Art på Milliken Gallery skulle jag ljuga. Alla var inte där. Alla som räknas var där.
Utanför dörrarna står två biffar med hörsnäcka och listor i händerna. ”Vaddå! Jag står inte på någon lista…”, tänker jag. När jag rör mig mot galleriets entré förbereder jag mitt bästa vet-du-inte-vem-jag-är-tal, men det behövs inte för vakterna säger ”välkommen” och ler vänligt.
Innanför dörren hör jag konsthouse på håll och runt mig dricker hipsters Absolut Svea-drinkar. Chanté – I stay! Jag kramar och hejar mig fram till det stora inre rummet, och där bland installationer, måleri och video står kvällens överstepräst och predikar i 180 bpm. Hans Berg är mest känd för att komponera musiken till Natalie Djurbergs filmer, men i kväll är det hans dansmusik som står i centrum.
Medan jag står och ser Moderna Museets chef, Daniel Birnbaum, mysa med Magasin 3:s ägare Robert Weil och hans posse, kommer en bekant fram och säger, ”Can I get an Amen in here!” Haha, hon har helt rätt! Svenska vernissager är oftast som fester i Svenska Kyrkan: prydligt, artigt och nystruket. Den här kvällen är mer väckelsemöte i amerikanska södern: folk dansar spontant, är genuint uppsluppna och skrattar. Det är bara en basgång ifrån tungomålstalande.
När jag går för att få en ny drink inser jag att det är en massa folk som bara kommit för nattvarden i baren och inte för högmässan längre in. Jag hamnar bredvid en curator som definitivt är mer Svenska kyrkan än väckelsemöte. Han är redan troende och berättar hänryckt hur bra han tycker att det hela är. Han har ingen drink i handen för det vore en synd, men man kan inte få allt…
Musiken slutar spela och det hörs applåder. Strax därefter tänds belysningen och det är dags att dra ut i försommarkvällen, med konst i sinnet och smaken av äppel- och ingefärsvodka på läpparna. Amen.
1
Klara Lidén
Moderna Museet, till och med den 9 oktober
Om det var en film skulle den mörka rösten i trailern säga ”When everything you know, no longer is true”, samtidigt som vi får se en hemlig trappnedgång, och där en dörr, och när den öppnas – en black out. Rösten säger ”This summer, only one woman can show you the way.” Och så Klara Lidéns namn på svart bakgrund. ”Don’t be afraid.”
2
Thielska Galleriet
Det är bråk i det gamla huset på Blockhusudden, med det avgående chefsparet i ena ringhörnan och stiftelsens styrelse i den andra. Man beskyller varandra för att vara inkompetenta idioter, omoderna, fascister, bråkmakare, gamla och till och med rökare (ja, det är sant). Oavsett hur det går, hoppas jag de följer stiftelsens tradition och utser en konstnär till ny chef.
3
Per Fhager
Stene Projects, Brunnsgatan 21B, den 9 juni–3 juli.
En gång i tiden broderade man visdomsord som ”Morgonstund har i guld i mund” på duk och hängde upp den hemma. Per Fhager har uppdaterat hemslöjden med färgglada vyer från tv-spel som Blazing Star och The Legend of Zelda. Det är inte bara nördarnas våta hemslöjdsdröm, utan även min.
4
KKH:s elevuställning
Konstakademien, till och med den 12 juni
Konstfack har tappat de senaste åren, medan Konsthögskolan gått från klarhet till klarhet. Vi får se om de är lika ambitiösa och bjuder in internationella storsamlare även i år. Inte helt överraskande dök de aldrig upp, men utställningen var finfin. Så även i år.
5
Detroit gallery
Roslagsgatan 21
Det finns de som säger att stadsdelen Sibiren är nästa stora grej. Det har de sagt i tio år. Sluta nu, det kommer inte att hända! Enda anledningen att ta sig dit är att den konstnärsdrivna plattformen Detroit öppnat igen, med ett späckat program. Det är det enda skälet. Men ett bra ett.
