Lotta Lundberg om Den första kvinnan

Var slutar kritiskt tänkande och var börjar landsförräderi? Hanna Bergström träffar författaren Lotta Lundberg som höjer ett varningens finger för realitetsrunk och manar till kritisk eftertanke.

Den första kvinnan är en roman som exploderar av referenser till vår politiskt komplicerade samtid. Lotta Lundberg skriver hänförande om den ryska folksjälen, förförelse, desinformation och kampen om sanningen. Om att vara styrd inifrån och stå fast vid sina beslut även när det stormar. Gehöret för samtidsströmningar tvingar läsaren att hela tiden reflektera över vem som är fienden, vad som är reella hot och vad som endast är fiktion. 

Vi ses på Hotell Esplanade på Strandvägen i Stockholm. I mitt block finns tusen frågor om huvudkaraktären Sara Lander och referenserna till vår verklighet. Lotta har skrivit på boken under flera år och det är svårt att veta var jag ska börja. Boken börjar på försvarets tolkutbildning som äntligen har öppnats för kvinnor. Tanken är att Sara ska bli den första. Så blir det inte. Istället tas hon in på psyket för utmattning och blir två decennier senare utrikeskorrespondent i Berlin.

Det är mycket som känns oerhört nära, så dystopiskt om den tid vi lever i. Hur är din relation till Sara - är hon helt fiktiv?
– Jag känner att hela mitt liv är en typ av research, men jag tycker att det är viktigt att kunna föreställa sig världen som den inte är – för mig är det själva konsten. Jag vet att det finns en stark trend kring att berätta om sig själv och den egna världen, hela den autofiktiva strömningen. Jag har aldrig ägnat mig åt den formen av konst. Jag tror att det kan bli farligt med den formen av realitetsrunk. 

Varför det? 
– Jag tänker att den som inte kan föreställa sig världen annan än den är inte heller kan förändra den. Givetvis finns det mycket av mig i Sara, men det där är ju inte mitt liv. Det jag vill göra är att ta referenser från vår samtid, och väva in dem i en fiktiv framtidsberättelse.

Sara är kritisk till Scandland – den gemenskap Sverige ingår i när EU bestämmer sig för att gå in i olika hastigheter och Skandinavien inte vill vara med. Jag frågar Lotta hur hon skulle beskriva Scandland, vad händer när EU faller isär?

– Scandland är ett samhälle som blir något av ett enfrågeland, där alla springer på samma fråga. Ändamålet helgar medlen. Ingen tänker själv. Människorna underordnar sig ett syfte och tror att de blir goda då. Istället blir hon bara tom. Bara det som kan räknas, det som syns och finns kan dokumenteras, för endast det kan vi profitera på. Sara vill inte vara med då. Hon vill inte leva i ett samhälle där det som inte syns inte finns, som skuld eller allvar exempelvis. Man har trollat bort sådant, och börjar ge diagnoser istället. Hon vill vara inifrån-styrd, ha en själ, och finner genom kärleken Aleksej svar i den ryska kulturen.

Sara lämnar Svenska Tidningen för ryska Megafon Rossii, en ytterligare förflyttning där berättelsen om Sverige blir en helt annan. En ny nivå av kritiskt tänkande som slutligen dömer Sara till utfrysning. Lotta förklarar att hon aldrig skriver om kvinnor som är offer. Sara är inte heller ett offer. Hon viker sig inte.
– Hon tar ansvar, och det gör ju boken till en tragedi på ett sätt. En tragedi är ju en berättelse där man redan från början anar att allt kommer att gå åt helvete, i det här fallet för hjältinnan. Utifrån den samtid hon lever i går det ju åt helvete. Hon blir en persona non grata som har lierat sig med fienden.

Vad är skillnaden på förförelse och manipulation? 
– Det är en gradskillnad. Vägen till tyranni är lång och stegen vi tar är omärkbara. Sara får frågan om hon vill jobba för den ryska mediekanalen, fördelarna är många men konsekvenserna förödande, hon blir ett redskap i trollfabrikerna. Det är de små myrstegen som får oss att gå vilse, precis på samma sätt fungerar alla destruktiva relationer. Alltid små steg. Om man inte längre förhåller sig till några inre värden och bara kollar på vad alla andra gör är det svårt att inte bli manipulerad. Inifrån-styrningen tynar bort, liksom jaget och själen. Det här är en roman om förförelse, men också om kvinnlig vänskap i manligt kodade miljöer.

Hur motstår vi förenklingen?
– Genom att vara kritiskt tänkande. Vi kan göra motstånd. Jag tror till exempel att världen hade blivit lite bättre om alla skrev dagbok varje dag, läste romaner och bad aftonbön.  

Den första kvinnan finns ute nu.