“Jag går ut med mig själv ikväll”, skaldade spelevinken Mauro Scocco en gång i tiden. Hur kul låter det? Inte det minsta, säger vi. Nöjesguiden har länge varit din pålitliga guide i natten, men nu har vi...
“Jag går ut med mig själv ikväll”, skaldade spelevinken Mauro Scocco en gång i tiden. Hur kul låter det? Inte det minsta, säger vi. Nöjesguiden har länge varit din pålitliga guide i natten, men nu har vi tagit det ett steg längre – med ett riktigt mästerskap i svirande. Vi gick skallgång efter folk som vi hört sägas skulle vara lämpliga deltagare i en sådan turnering. Åtta individer sållades slutligen ut som sedan fick tävla i de fem grenarna Partytrick, Samtalsbarhet, Dryck, Pepp och Hur är de mot andra? Slutresultatet av Nöjesguidens Krogcup 2008 blev en dramatisk strid på kniven.
Kväll 1: Linda Rosing och Markus Fagervall
Text: Pelle Tamleht, foto: Johannes Helje
Kvart över elva på morgonen dagen efter ringer Markus Fagervall. ”Hej Pelle, har du Lindas nummer? Jag luktar lite champagne förresten, vet du varför?” Markus odör beror med största sannolikhet på att Nöjesguidens fotograf några timmar tidigare duschat honom i champagne både en och två gånger. Ett partytrick som utgjordes av att svepa ett glas bubbel utan att hålla i med händerna kan också ha tillfört en hel del.
Linda Rosing är kvinnan, politikern, sångerskan, faghagen och mamman som har en av Sveriges mest lästa bloggar på gaysiten hanky.se. Markus Fagervall är idolen som har flyttat till Stockholm från djupaste Torneåträsket och nu jobbar på sin nya skiva. Tillsammans utgör de den dynamiska duo som var och en ska försöka bräcka Kajsa Mellgrens och Stefans Malmqvists tidigare bravader på Imperiet och de övriga krogcupdeltagarnas förehavanden söderut i landet. Med oss som expertkommentator har vi även den sinnesjukt rutinerade krogräven Gustav Gelin.
Matmässigt blir det varsin fräsch räksallad till tävlarna medan juryn frossar i lammfärsbiffar med tzatsiki. Rutinerat av tävlingsdeltagarna får sägas då de varken luktar som vampyrskrämmor eller löper risk att hamna i köttkoman. Linda verkar lite besviken att Imperiet inte har ”grisslida” på menyn men den känslan försvinner rätt kvickt trots att den brässerade grissidan inte var lika lockande. Dryckesmässigt börjar Linda lite försiktigt med ett glas rosévin. När sedan champagnen trillar in släpper hon på tyglarna. Hon berättar om sin tonårstid då det inte alls var ovanligt med champagnebord på Caféet. Markus tar det också rätt lugnt i början och kör på med ett par Budweiser. När han lite senare får reda på att baren är fri beställer han rutinerat en gin och tonic och en Fernet mento i ett svep.
Med mat i munnen och bordet belamrat av öl, vin och konjak börjar munlädret gå varmt på såväl deltagare som expertkommentator. Lindas och Markus kärvänlighet smittar fort av sig också på oss som fortfarande får anses vara i tjänst och jag hör mig själv berätta kanske nästan för privata anekdoter. Linda har en lite jobbig hang-up som innebär att hon konstant kallar mig för Andreas. Hon har tidvis svårt att koncentrera sig då hon uppenbarligen tycker jag påminner starkt om Andreas Johnson. I övrigt flyter samtalet likt Donau på våren. Vi pratar utgång, civilstånd, barn och knark och med en avstängd diktafon kommer det upp saker som förmodligen skulle göra Daniel Nyhléns trosor dyngsura.
Stämningen stiger ikapp med alkoholintaget och när Robert Plasczyk som är Imperiets hus-dj för kvällen slänger på David Bowie börjar Markus humma med. Linda går direkt igång på detta och försöker få honom att sjunga en stump, en förfrågan han tydligen ofta får i krogsammanhang. Efter lite diskuterande hit och dit gör vi en deal att han kör vinnarlåten ur idol mot att jag tolkar Andreas Johnsons Glorious, ett förslag jag är tämligen säker på att Linda initierade. Markus går fram till dj-båset för att önska låtarna. Tack och lov har inte Robert någon av dessa, och inte heller Billy Jean som visar sig vara en gemensam favorit hos deltagarna. Men ett A for effort till Markus för låtönskandet.
Markus får även höga poäng i partytrickkategorin då han sveper ett glas champagne utan att hålla i med händerna. Linda har inget riktigt partytrick men kontrar med att dra ett par off the record-anekdoter och skriva fina autografer med personliga hälsningar såsom ”Döm aldrig någon förrän du gått en mil i deras mockasiner”. Expertkommentatorn föreslår att hon ska visa brösten. Det blir nej. Markus får anses som klar vinnare av detta moment. En guldstjärna i kanten också till både honom och Linda då ingen av dem låter sig påverkas av nedspillda kläder respektive mobiltelefon.
Ungefär samtidigt som den fjärde champagnehinken kommer in börjar peppen närma sig en superhög nivå. Varken Linda eller Markus verkar tänka på att det finns någon morgondag överhuvudtaget. Expertkommentatorn levererar rutinerat dryckjom och fylleanekdoter. Att fåfänga anses vara en dygd hos båda deltagarna råder det ingen tvekan om — Linda sminkar sig i tid och otid medan Markus frenetiskt pillar med rockfrisyren. Han skrattar gott och mycket men ibland nästan på ett litet obehagligt sätt, ungefär som häxan Ursula i Den lilla sjöjungfrun. Klädmässigt såklart en svartrockig stil hos Markus medan Linda satsat på jeans och en piffig topp.
Lindas får ett sms att hennes bästa vän i hela världen är på Fredsgatan 12 ikväll och när expertkommentatorn berättar att klubben Ficks är en gayklubb får hon eld i röven. Klart vi åker dit! Markus är inte sen att hänga på heller. Full pott i peppmomentet alltså. Linda börjar sittdansa redan i taxin och får vår grymma chaufför att testa vad bilstereon går för. Vårt kanske lite otippade gäng ramlar in på Fredsgatan någon gång strax efter ett, precis när kvällen där har börjat komma igång på riktigt. Det dansas, dricks rosévin, skakas hand och byts bekantskaper som kidsen bytte Pokémonkort för några år sen. Här börjar kvällen så småningom bli lite stökig och juryn känner sig färdiga att runda av - eller snarare sprids vi nog för vinden, precis sådär som man alltid gör under de bästa utekvällarna. Summan av kardemumman blev en nästintill fulländad arbetsinsats av de båda tävlingsdeltagarna. Ett stort tack till expertkommentatorn också för en oklanderlig prestation.
Partytrick
Markus sveper champagne utan att hålla i med händerna.
Poäng: 5
Lindas autografskrivande imponerar tyvärr inte särskilt.
Poäng: 2
Dryck
Markus startar lite segt men kommer inte bara ikapp värdarna, utan lyckas till och med varva dem.
Poäng: 4
Linda går ut lugnt med ett glas rosé men kommer precis som Markus både ikapp och seglar om värdarna.
Poäng: 4
Samtalsbarhet
Markus har något svårt att hålla jämna steg med Linda, men uppvisar vare sig censur eller gott omdöme, något som naturligtvis belönas i sammanhanget.
Poäng: 4
Linda pratar till och med mer än expertkommentatorn och bjuder på smaskiga anekdoter från nu och förr.
Poäng: 5
Pepp
Markus är inte sen att ta rygg då sällskapet drar vidare och uppvisar ett oklanderligt festhumör under hela kvällen. Han bjuder på sig själv, i synnerhet då han går med på att sjunga vinnarlåten ur Idol för sällskapet.
Poäng: 5
Linda tar själv initiativet till att fortsätta efter Imperiet där hennes vänner väntar.
Poäng: 5
Hur är de mot andra?
Markus är vansinnigt trevlig mot folk i periferin och har en mycket god social förmåga.
Poäng: 4
Linda är mycket inbjudande mot alla i närheten och presenterar dessutom hela sällskapet för sina vänner på krogen.
Poäng: 5
Totalpoäng
Markus 22 p Linda 21 p
Tack till restaurang Imperiet.
Kväll 2: Stefan Malmqvist och Kajsa Mellgren
Text: Tommie X och Eric Rosén, foto: Johannes Helje
Så snart vi alla är samlade på restaurang Imperiet och redan innan vi fått in första beställningen börjar ett samtal som ska komma att upphöra först när vi skiljs åt i en taxi fem och en halv timmar senare. Däri ligger tjusningen i att festa med Kajsa Mellgren och Stefan Malmqvist — de slutar aldrig att umgås och tar alltid ansvar för att det ska fortsätta vara trevligt.
De verkar kunna göra det bästa också av en så här uppstyltad situation men har en väldigt klar bild av vad som gör en perfekt utekväll. Vikten av obegränsad tillgång till alkohol, gångavstånd hem till ett ställe att landa tryggt på, trevligt sällskap och känslan av att vara snygg enas de snabbt om som grundläggande förutsättningar. Kajsa ser som vanligt ut som om hon inte har åldrats en dag sedan sin H&M-kampanj, och Stefan, ja, han har en vacker insida.
Stefan Malmqvist började gå ut 1974 och Kajsa Mellgren i slutet av åttiotalet. Sedan dess har de mer eller mindre konstant frekventerat ute- och klubblivet, och tillsammans minns de kvällar på Gino, Kool Kat och Trashbar -- ställen som undertecknade knappt kommer ihåg, än mindre besökte. En Imperiet-kväll med de båda partyproffsen innebär en uppsjö roliga berättelser från förr och nu, om svenska b-kändisar och inter-nationella rockstjärnor. Åsikterna om dagens nattliv saknas inte heller.
–Jag har kommit till den åldern när jag blir rätt trött på att ranta runt på de klubbar som ”gäller” just nu. Det jag saknar är riktiga svartklubbar med olika inriktningar utifrån preferens, säger Stefan.
Även om han nämner Spy Bar som ett favoritställe är det för- och efterfesterna han föredrar.
–I och med att alla ställen blivit mer hårdbevakade har efterfesten blivit den nya svartklubben. Partyproffsen drar på efterfest halv fyra, då är 30 procent av folket på femställena ändå sådana som bara är för fulla för att gå hem.
Kajsa Mellgren verkar ljusår ifrån sitt liv som klubbprinsessa när hon berättar att hon numera gärna går på Riche, hänger i Gubbrummet eller på Ljunggrens (”när Kim och Alvaro spelar”). Hon berättar om mer eller mindre bisarra barturnéer (Fotoförbud! Tuva Novotny! Swedish Match!) från nittiotalet och konstaterar att sådant kan vara kul, beroende på vilka som är med. Ibland kunde det dock vara ganska fruktansvärt. Kajsa minns det tidiga nittiotalet och sin karriär som sångerska i eurobandet Flexx:
–Jag åkte med Micke Brinkenstierna i ett helt år! Vi flög bara på standby-biljetter och blev så jävla blåsta. Han låtsades att han betalade vita löner, men så var det verkligen inte, visade det sig såklart.
Vi börjar vid det här laget alla bli rätt fulla och sitter och skickar ett och samma stora drinkglas sällskapet runt och de typiska roliga men substansfattiga fyllediskussionerna börjar ta mer och mer plats. Men det är också då man får höra de roligaste historierna.
Kajsa inleder:
–Jag, och Stefan faktiskt, var på middag med INXS i Spegelsalen på Grand Hotel. Det var 50 personer, bordsplacering och Michael Hutchences dåvarande fru Paula Yates var där med sina barn, berättar Kajsa. En tjej som satt bredvid mig ville så gärna ha uppmärksamhet från INXS gitarrist och gick fram till honom och sa ”Do you wanna watch me pee?”. Han blir förvånad men följer med in på toaletten och kollar på.
Stefan kompletterar:
–Medan hon kissar kniper hon tydligen av strålen med jämna mellanrum och säger ”look at these muscles”. När han kommer ut säger han att det var ”the weirdest fucking experience in my life”. Efteråt drog vi till dåvarande, gamla, Spy Bar där Michael Hutchence hamnade i bråk med Patrik Sjöberg som hade förolämpat en tjej i sällskapet. Hutchence ville döda honom men jag släpade ut honom till en taxi och så åkte vi hem till mig och hade efterfest.
Vad som hände Kajsa och Stefan sedan vi skilts åt förtäljer inte historien. Sannolikt var det både mer extravagant än Tommies kväll, som slutade med tidig hemgång till pojkvännen, och roligare än Erics och fotograf Johannes kväll som gick ut på att planlöst vingla runt i F12-trappan fram till stängningsdags.
Det är ett idogt jobb att stå på benen efter en kväll i tjänst när man festat med den rutinerade partyeliten, vilket vi blev ordenligt varse nästa dag, och sammanfattningsvis kan Nöjesguidens utsända säga att vi aldrig någonsin tackar nej till att hamna i krogsällskap med dessa två fantastiska individer igen.
PARTYTRICK
Kajsa sätter eld på Sambuca i munnen och låter den brinna i åtskilliga sekunder. Fantastiskt visuellt partytrick i dessa tricksfattiga dagar! Dessutom har hon lärt sig proceduren av Backyard Babies-Dregen och med framgång använt tricket för att ragga upp en snubbe som under en kort period blev hennes pojkvän.
Poäng: 5
Stefan kontrar inte, för efter Kajsas show tycks det lönlöst att försöka. Men för att skrapa ihop några poäng visar han i alla fall hur han behärskar att i princip svälja en fullstor matsked. Det ser obehagligt smärtsamt ut men Stefan är glad ändå.
Poäng: 3
DRYCK
Kajsa är ensidig till en början och dricker uteslutande rött vin men höjer betyget i och med dubbla sexor Sambuca och roliga, färgglada jordgubbsdrinkar.
Poäng: 3
Stefan inleder med en Dry Martini och fortsätter målmedvetet i sina beställningar. Hyfsat kultiverat sonderar han vin- och spritterrängen med seriositet och allvar och för initierade samtal med servitören. Han verkar dricka allt utom öl, kanske passar han på när det är gratis. Det skulle vi också ha gjort!
Poäng: 4
SAMTALSBARHET
Kajsa är vansinnigt lätt att umgås med – hon tycks väldigt van att vara social med nya människor, skvallrar gärna men snackar inte skit och är full av anekdoter. Diskussionsivern är det heller inget fel på.
Poäng: 4
Stefan har en hangup på allt som har med sex att göra och kommer gärna in på ämnet gång på gång, som en klassisk snuskgubbe. Det blir dock aldrig obehagligt, utan bara kul. Precis som Kajsa har han en stor social talang.
Poäng: 4
PEPP
Kajsa uppvisar glädje och entusiasm från första till sista stund, är snyggt klädd och går dessutom vidare till Spymlan när Imperiet stängt.
Poäng: 5
Stefan är pepp hela kvällen, och han går med Kajsa vidare till Spymlan efter stängning. Precis som konkurrenten har han lagt god omsorg vid klädval och framtoning.
Poäng: 5
HUR ÄR DE MOT ANDRA?
Kajsa presenterar snabbt en vän som gör anspråk på uppmärksamhet från sällskapet och han blir genast integrerad i samtalen. Här finns ingen exkludering, alla får vara med och leka!
Poäng: 3
Stefan välkomnar Kajsas vän in i gruppen och hamnar snabbt i samtal med denne. Ingenting tyder på att han skulle bete sig annorlunda om någon annan tagit kontakt med oss.
Poäng: 3
Totalpoäng
Kajsa 20 p Stefan 19 p
Tack till restaurang Imperiet.
Kväll 3: Ebba von Sydow och Marcus Dunberg
Text: Carl Reinholdtzon Belfrage, foto: Emma Andrea
Välkommen till Marstrand. Det här är inte Öland eller Gotland. Om dessa öar står för gasolkök, tält och Kenodragningar står Marstrand för Ralph Lauren, champagne och positionering. Ingen boende på Marstrand har vunnit sina pengar på Keno. Här äger man GP, Volvo eller ett rederi och man får The Economist ut till sommarhuset. Det finns inga tält eller trangiakök när du stiger av den lilla pråmen från fastlandet. Inga skottkärror eller människor med metspön. Kanske en och annan dagsturist i keps och shorts, men definitivt inga gasolkök. Det finns inte ens en liten luftmadrass.
Förutom ovan nämnda fakta älskar jag Marstrand av tre anledningar: Marcus Dunberg, Ebba von Sydow och Grand Hotells restaurang Tenan. Jag har aldrig förstått mig på båtar – för mig är de som husvagnar på vatten – men att få umgås med Marcus och Ebba, ett par gratinerade havskräftor och några Loire-viner på Grands terrass är en välsignelse.
Jag hämtar upp Marcus i hans gudföräldrars vackra hus, vi tar en gin och tonic och promenerar ner mot Grand. Marcus ser ett litet turistbarn och viskar i hans öra: ”Du, bara så du vet, dina föräldrar har klätt dig i shorts och kardborreskor”.
Uteserveringen på Grand är väldigt somrig, med soffor mot kortsidan och långbord längs med träräcket. Inramningen är perfekt för en kväll på ön. Vi möter Ebba och efter att ha pratat med kökschefen Johan om menyn bestämmer vi oss för en bricka med anklever, löjrom, lax och havskräftor till förrätt och bergtungsfilé med nyplockade kantareller till varmrätt. Till det plockar vi ut ett knippe viner.
Vi inleder med att skoja lite om Marcus musikkunskaper (han vet inte vad TTA står för). Marcus tycker musiken slutade vara intressant någon gång efter att Happy Mondays släppte sin sista Factorysingel Sunshine and Love, och han har till hälften rätt. Samtidigt stjäl jag Ebbas anklever. Ebba ska inte äta sådant tycker jag. Det skulle förstöra min bild av henne som vår enda förbindelse till Gud. Det är så jag ser på henne när jag sitter mittemot henne med huvudet på sned vilandes i min hand. Hon är så ren och oskuldsfull att det är som motion att umgås med henne. Mina lungor blir rosa då jag träffar Ebba.
Och Marcus. The last of the international playboys, något så unikt som en svensk dandy. Hans bordskick är lika klanderfritt som en gepardlunga. Den totala motsatsen till en attraktion på Liseberg alltså.
Vi diskuterar naturligtvis media. Hur märklig Charlotta Flinkenberg framstår i reklamen för nya tidningen Chic.
–Att försöka vara tidsenlig och “prata målgruppens språk” med en mobilfilm känns så krystat, och tyvärr är resultatet bara oglammigt, säger Ebba, vilket är ett snällt sätt att beskriva Flinkenbergs promotionförsök, som är som om Fredrik Reinfeldt skulle ta på sig en liten keps och åka ut till förorten och rappa.
Sedan går vi igenom västeuropas mediamänniskor och kommer fram till att sällskapet bara gillar AA Gill. Och Denise Rudberg.
Marcus berättar om den senaste gillismen han läst. ”Why do poor people have the most luggage?”, undrade Gill på flygplatsen i Addis Abeba. Och det är tydligen för att de köper med sig pösiga jeans och stolar från marknader i USA, berättar Marcus.
Vi fortsätter att diskutera Jan Myrdal, Coldplay, svampplockning, Kylie-feminismen, Mischa Barton, moralism, Andrea Casiraghi, Woody Allen, Brideshead Revisited, ekologiska viner, Öijers kommande diktsamling, Samantha Ronson, Mircea Cartarescus och min favoritbloggerska Mary von Sydow.
Ebbas pappa kommer förbi och tittar till oss innan vi avslutar middagen.
–Ah Nöjesguiden, den läser jag ofta. Den tar jag alltid på Burger King. Det är det märkligaste någon med röda byxor sagt till mig. Jag har varit med om en hel del underliga ögonblick under mina år på Nöjesguiden. Jag har jagats med paraply av en arg läsare och tvingats gömma mig under ett bord. Jag har skjutit ett rådjur i ansiktet utklädd till Frank Zappa. Och jag har bevittnat en Håkan Hellström-konsert. Men Oscars kommentar är ett nytt rekord. Jag lämnar Grand med ett Whopper Meal i tankarna.
Partytrick
Marcus vet inte vad partytrick är för något.
0 poäng
Ebba skulle aldrig syssla med något så vulgärt som partytrick.
0 poäng
Samtalsbarhet
Marcus gör varje samtal till en ren njutning. Som en lång verbal massage utförd av Oscar Wilde.
5 poäng
Ebba är den perfekta korsningen av en Dovetvål och Elisabeth Smart.
5 poäng
Dryck
Marcus börjar middagen med en Vodka Martini, sedan trevliga Loireviner, ett dessertvin och avslutar middagen med kaffe och calvados. Proffsigt och vant.
5 poäng
Ebba dricker ett glas champagne och vin till middagen och rör sig harmoniskt i alkohollandskapet.
5 poäng
Pepp
Marcus är på strålande semesterhumör. Ledig och avspänd från fördrink till stängningsdags i baren. Marcus och jag besöker efter middagen Grands bar, lyssnar på Dennis Wilson och dricker Gimlets tills sista bartendern går hem.
5 poäng
Ebba lyser under middagen och skulle kunna charma skalet av en havskräfta i den legendariska baren, men ska bila ner till Falsterbo dagen därpå och går hem efteråt.
4 poäng
Hur är de mot andra?
Marcus är något så sällsynt som en utstuderad social varelse. Han ger sig in
i allt från ingående diskussioner kring stektemperaturer med kocken till
semestrande i Afrika med vår fotograf Emma. Och det utan att ha varit i Afrika.
5 poäng
Ebba fungerar som en Jennifer Lopez-doftande kylskåpsmagnet. Människor dras till vårt bord. Familjer, vänner och bekanta minglar mellan borden, kommer fram och hälsar, pratar och diskuterar. Middagen förvandlas från middag för fyra till halva Marstrand.
5 poäng
Totalpoäng
Marcus 20 p Ebba 19 p
Tack till restaurang Tenan.
Kväll 4: Timo Räisänen och Martin Elisson (Hästpojken)
Text: Sebastian Lundfall, foto: John Boisen
För att sätta någon slags Göteborgsprägel på kvällen och en bra berusningsnivå innan vi går till restaurang Stearin har jag bjudit Timo och Martin till Skansen Kronan på fördrink bestående av Törley ur tandläkarmuggar. Båda anländer i tid. Timo ser sned och konstig ut i ansiktet och jag tänker att han måste snusa väldigt mycket, men det visar sig att han har blivit stucken av en geting när han försökt dammsuga upp ett getingbo. Timo säger att han borde ha bränt upp boet med startgas istället. Martin frågar vad startgas är och sedan pratar vi om olika sorters insekter ganska länge. Timo pratar mest, bland annat berättar han om jättestora svarta getingar som lever i Provence och som man dör om man blir stucken av. Han visar med handen hur de rör sig. Martin verkar ömsom fascinerad och ömsom helt frånvarande, men vi har trevligt och Törleyn går åt. Det enda som oroar mig är att Timo klagar över magont. Han frågar oavbrutet efter Pepcid, Losek och andra mediciner, fast när några asiatiska utbytesstudenter fångar hans intresse verkar han glömma bort det och inleder istället ett förvirrat och ganska obekvämt samtal på engelska med dem. Eftersom han visar prov på god social förmåga och Martin har trasiga byxor säger jag att Timo har ledningen av de två just nu när Martin frågar hur det går i tävlingen. Han verkar lite besviken.
På Stearin får Timo en Fernet för sin mage och vi andra drinkar mot vår nykterhet. Martin säger att han redan är ganska full och att vi snart inte kommer förstå vad han säger, något som förvånar mig lite eftersom jag trodde att han var en sådan som tålde mycket. Martin säger att han aldrig har haft ett särskilt bra ölsinne men att bubbel är bra eftersom det gör honom pigg.
Timo berättar när vi får in en fantastisk carpaccio och en flaska vitt vin att han har ett stort matintresse och ofta brukar äta ute. Martin ser glad ut. Vid Skansen Kronan sa han att om man går runt och ler hela tiden blir man glad till slut, någonting som verkar funka att döma av hur han och Timo redan börjat kompisbrottas vid bordet. Stearin-Kalle kommer med mer mat och vin, den här gången ett rött. Timo kör ner näsan i glaset och säger att det är ett väldigt bra vin. Sedan berättar han för oss om vin i allmänhet och om sitt vinintresse i synnerhet. Hans kunskaper inom många och varierade fält imponerar.
–Du har så många intressen Timo, jag har inga, säger Martin.
–Men du är ju intresserad av musik? säger Timo.
–Nja. Det vet jag inte, säger Martin.
Sedan pratar vi lite om träning. Martin har börjat lyfta hantlar. Timo och Martin jämför sina magar. Vi dricker lite mer. Martin börjar se lite trött ut men han är fortfarande glad och pratsam. Någonstans under samtalet råkar jag antyda att Martin är mer känd än Timo. Timo säger att det definitivt är tvärtom eftersom Hästpojken har bara släppt en skiva och Timo har släppt tre skivor. Sedan frågar han runt lite på restaurangen och två pop-pojkar som är ute och äter med sin far får avgöra saken.
–Känner ni igen mig? frågar Timo.
–Kanske? säger en av pojkarna. Men han i hörnet är väl han i Hästpojken?
–Men vet ni vem jag är? frågar Timo.
Jag känner att jag måste rädda situationen och säger ”det är väl klart att de vet, Timo”
–Ja--du är ju Timo Räisänen, säger pop-killen. Jag är nöjd med hur jag räddade situationen men Timo verkar lite störd av det hela.
Några bekanta kommer förbi och det pratas om vidare utgång. Vi har just fått in nya öl men Timo kräver att vi går genast. På den punkten är han orubblig och ger prov på en envis och oresonlig sida.
Martin insisterar på att vi ska gå till en tjejs lägenhet på efterfest istället för till min föreslagna karaokebar. Väl där brottas Martin i köket tills han blir trött och lägger sig på sängen. Timo spelar LP-skivor och video-googlar sig själv. Martin lovar mig att inte somna och jag går och köper öl och kexchoklad. När jag kommer tillbaka sover han ändå. Jag drar honom i fötterna men det hjälper inte. Jag inser att jag tappat Martin men eftersom Timo fortfarande är på humör lämnar vi lägenheten och sedan hotar han mig för tredje gången med spö om jag skriver någonting om honom som kvällstidningarna kan skapa skandalrubriker av. Jag lovar att inte göra det. Därefter går Timo hem till sin familj och jag tänker att lite knark eller slagsmål kanske skulle behövas för att ge Nöjesguidens läsare vad de vill ha. Klockan är halv två. Jag ringer Martin — inget svar. Jag funderar på om det är för sent att ringa någon i Hardcore Superstar och pitcha Krogcupen för dem.
Partytrick
Timo är en mästare på partytrick. Han visar flera av hög klass. Han får cigaretter att röra sig över bordet (genom att blåsa på dem inser jag långt senare) och han trollar in cigarett-aska i min hand. Jag är mållös.
Poäng: 5
Martin har ett partytrick är en konstig arm. Han kavlar upp skjortan och visar armen. Den är lite sned. Att han själv är jättestolt och entusiastisk över tricket hjälper upp det något. Dessutom är lyteskomik roligt.
Poäng: 3
Samtalsbarhet
Timo är vansinnigt bra på att samtala. Han är allmänbildad och rör sig problemfritt mellan olika områden. Har vissa besserwissertend-enser men inte utan täckning. Snöar in på vissa saker (magmedicin, fotboll, insekter, LOK-sångaren Martin Westerstrand osv.).
Poäng: 4
Martin är eftertänksam och kommer med bra inlägg. Han skrattar och brottas en hel del.
Poäng: 3,5
Dryck
Timo ligger lite efter i drickandet. När han är på toaletten dricker vår fotograf upp hans champagne som har blivit stående alldeles för länge. Vid ett tillfälle har Timo tre otömda glas, men han håller sig också vaken och visar på uthållighet (och stor vinkunskap).
Poäng: 3,5
Martin tar egna initiativ och kommer med drinkförslag (Jack-o-cola). Han blir tidigt salongsberusad och jobbar sig sedan målmedvetet fram till den punkt då han somnar. Roligt full men dålig uthållighet.
poäng: 4
Pepp
Timo varnar i förväg för att han är tråkig men visar sig vara på bra festhumör. Vad gäller vidaregång är han ganska envis och vill inte gå på de ställen som jag föreslår. Men han har flera lager kläder på sig och bjuder på mer visuell variation än Martin.
Poäng: 4
Martin har trasiga byxor (vilket jag också påtalar). Hans försvar är att han har en Hästpojken-T-shirt på sig. Trots att han inte verkar ha förberett sig så mycket inför middagen visar han stor entusiasm och skulle säkert ha festat vidare om han inte somnat. Dagen efter får jag veta att han var tvungen att åka till Stockholm tidigt. Att han inte ens nämnt detta under kvällen imponerar.
Poäng: 4
Hur är de mot andra?
Timo är väldigt kontaktsökande. Han gör high five med förbipasserande (med olika bra respons) och kramar kocken. Han försvinner inte iväg med andra vänner. Inte ett enda telefonsamtal under hela kvällen!
Poäng: 4
Martin är koncentrerad på oss och fixar dessutom efterfest (med tjejer). Väl där tappar han dock fokus på sällskapet något.
Poäng: 3,5
Totalpoäng
Timo 20,5 p Martin 18 p
Tack till restaurang Stearin.
...Och priset går till Markus Fagervall!
Juryns motivering: “Utan en tanke på morgondagen tog han hem segern, driven av champagne som intagits på de mest kreativa sätt. En aldrig sinande pepp, välgenomtänkt konceptuell och under kvällen noga underhållen framtoning i kombination med stor social talang leder Markus Fagervall till segern i Nöjesguidens Krogcup 2008.”
Grattis Markus, hur känns det?
–Oj, vann jag? Kul, fantastiskt kul! Vilken överraskning!
Vad tänkte du på under tävlingen?
–Jag tänkte ingenting alls, jag visste ju inte så mycket. Jag fick bara höra att vi skulle ut och partaja, och det tänkte jag skulle vara kul. Då far vi ut och partajar liksom.
Så du hade ingen speciell strategi?
–Nej, jag tänkte bara att vi skulle ha roligt. Jag tänkte inte så mycket, jag tänkte bara ”festa”.
Hur mycket minns du överhuvudtaget från kvällen?
–Jag kommer ihåg allt. Så blött blev det inte. Hela kvällen har jag kvar. Det var väldigt kul, alltså.
Som festmästare — kan du ge oss tre partytips?
–Gå ut med öppet sinne, spontanitet är det bästa. Tokuppstyrda grejer tycker jag inte är så bra — gå bara ut och käka något, inte alltför tungt, och drick till maten. Sedan beror det helt på vad man får för feeling under middagen — Stockholm är ändå så bra att gå ut i, så man kollar bara med sällskapet man är med, och så ”nu jävlar”, så går man all in.
Hur ska du kunna följa upp det här nu?
–De gångerna jag festar ska jag väl festa som man ska. Jag skulle givetvis vilja tacka mitt sällskap — det är ju inte jag som är festen, utan vi hade jävligt kul allihopa. Alla var hur sköna som helst, det handlar mycket om det. Hade de varit jävligt svåra och tråkiga hade det ju blivit trist. Det är sällskapet pokalen tillhör.
Topplistan
Markus Fagervall
22 p
Linda Rosing
21 p
Timo Räisänen
20,5 P
Kajsa Mellgren
20 p
Marcus Dunberg
20 p
Ebba von Sydow
19 p
Stefan Malmqvist
19 p
Hästpojken-Martin
18 p
