[B]Att varken myndighete[/B]r eller verk slagit larm är förvånansvärt.
Att ansvarig minister Leif Pagrotsky inte gripit in är en skandal.
Alla har bara stått och tittat på.
Tittat på medan fem unga män offentligt skymfas och hängs ut.
Har någon meddelat deras föräldrar?
Jag har ensamt fått bevittna en hel journalistkår, vulgärt och missklädsamt, uttrycka sig nedlåtande om vår tids vackraste pojkband. Jag talar naturligtvis om The Strokes och deras tre minuter och femton sekunder långa Juicebox.
Musikskribenter säger att den nya singeln Juicebox blivit "rockigare".
I min värld är det som att kalla någon för "neger" eller "hora".
Det musikjournalistiska drevet mot The Strokes har gått så långt att små barn runtom i landet springer runt på skolgårdarna och kallar varandra "rock".
Jag förväntar mig att The Strokes föräldrar ringer på hos svenska skribenter och stilla undrar "Var det du som pratade illa om min son? Du kanske skulle ge dig på någon i din egen ålder?"
Sedan får gärna någon våldsam handling utspela sig där amerikanska överklass-miljoner gör obeskrivliga saker med svenska skribent-kinder.
Jag har tillverkat en kortlek med alla svenska The Strokes-fiender.
Det finns nämligen en latent vilja att göra The Strokes illa. Sedan uppföljaren till den subtilt vackra Is this it?, Room on fire, har musikkritiker väntat på att få sätta kniven i The Strokes. Och nu har det hänt igen. I förspelet till The Strokes nästkommande album First impressions of earth har angreppen inte låtit vänta på sig. Men så är Strokes också unga, vackra, vita miljonärssöner, vilket är en väldigt utsatt samhällsgrupp utan möjlighet att skydda sig. Man ska vara rädd om unga, vackra, vita miljonärssöner.
Men alla påhopp på The Strokes är naturligtvis bara elakt förtal. Kommande skivan är fantastisk.
Jag träffade The Strokes gentleman Fabrizio Moretti på Nobu i New York.
Nobu är en japansk restaurang där människor äter sashimi som drivna av voodoo. Nobu är en restaurang du kan lämna bordet fem minuter för att gå på toaletten för att återkomma till en sidenservett vikt som en hund och en skål jordgubbar doppade i choklad.
Fabrizio Moretti satt artigt och åt söt, svart torsk marinerad i miso tillsammans med sin flickvän Drew Barrymore. Mellan oss satt Samuel L Jackson med familj och en inglasad limegrön sköldpadda.
Jag lämnade min plats, inte för att gå på toaletten, utan med två mål: att komma ifrån den limegröna sköldpaddan och röka en cigarett.
Utanför stod Fabrizio och rökte.
[B]Fabrizio, vi träffades på en fest i Monaco för något år sedan.[/B]
- Ja hur skulle jag kunna glömma dig Carl, hur är det?
[B]Tack utmärkt, och ni?[/B]
- Bra tack.
[B]Du, ni har väl inte spelat in ett rockalbum?[/B]
- Nej.
Jag vet, dum fråga naturligtvis.
Jag älskar Strokes. The Strokes är en dröm som kommit till liv. Fem vackra pojkar som jag skyddar med mitt liv om det skulle bli nödvändigt. Jag är väldigt defensiv vad gäller The Strokes. Nästan högljudd. Det är med ett bultande modershjärta jag har följt The Strokes små stapplande steg in i popvärlden.
Så, vad än du läser om bandet i fortsättningen, råder jag dig att gå ut och skaffa dig ett ex av deras skiva. Skälet är väl självklart? Skälen ska det vara. De är många. Above all: Själen.Stad:
Kategori:
