Förra året drömde jag något om att Michael Mayer från det tyska technobolaget Kompakt skulle få producera Kylies nästa singel. Det var när hennes [I]Slow[/I] precis kommit ut, och jag var peppad mest för att produktionen kändes som en lite billigare variant av vad Kompakt släppte på sitt underbolag Kompakt Pop.
"Om bara de A&R:s som uppenbarligen gillar [I]Slow[/I] så mycket att de vill göra singel av den skulle höra några av låtarna från Kompakt Pop, kanske fortsätta med Mayers Fabric-mix, förstå hur hippt allt är, signa hela Köln, sätta Michael Mayer i en Motown-liknande fabrik där han bara fick skriva technopop-hits hela dagarna och göra honom till den minimala, glasögonprydda Köln-technons svar på Denniz Pop" skrev jag, och det roliga var att jag nästan trodde på det den dagen.
Det hände såklart inget, jag tror inte ens [I]Slow[/I] gick så bra. Men även om tysk techno inte har klättrat på listorna så har tanken om dansmusik som pop spridit sig på bredden de senaste åren, hos bolag som för bara några år sen aldrig skulle befatta sig med något som kunde kategoriseras som en melodi.
Kompakt är ett bra exempel. Från att i mitten av 90-talet vara marknadsledande microhouse-leverantörer (en av Kompakts grundare var rätt het med en serie tolvor som byggde på ett markeringssystem för arkitektur) är de idag mer kända för sitt sätt att blanda tysk schlager med djup techno och popmelodier. Även om det delvis är en fabrikation från media (de släpper fortfarande mycket som låter "klassisk" techno) så är det ändå popådran som har gjort Kompakt till något slags Mo' Wax för i år. 2004 kan vem som helst komma hem med en Rex The Dog-singel i väskan utan att riktigt kunna rekapitulera föregående händelseförlopp, och världen känns plötsligt som en lite, lite bättre plats.
Den första svenska reaktionen kommer i oktober, i och med att Andreas Tilliander (annars känd för att göra härligt knaster och brus som Mokira) släpper ett album proppat med poppiga technodängor på etiketten Pluxemburg. Blandningen mellan pop och dansmusik går (speciellt i Sverige) givetvis också åt andra hållet, med indiekids som börjar talla på dansmusik. Och även om jag nog föredrar Tillianders blytunga schaffelfeiber framför till exempel The Embassys fumlande med housebeats så är allt vackert i teorin. Här är fem löften om ett mycket roligare dansgolv i höst:
Andreas Tilliander
World Industries
kommande album, Pluxemburg
"Och vinnaren i kategorin Dans är.."
Ada
Blondie
kommande album, Areal/Kompakt
Kölns everything but the it-girl.
The Knife
Heartbeats (Rex The Dog remix)
singel, Rabid/Border
Snorbra, teoretiskt sett. Det finns en snutt här: www.theknife.net.
Matthew Dear
Backstroke
minalbum, Ghostly International/import
Ganska mörkt och djupt för att vara danspop, men han sjunger som en hel technoproducent från Michigan.
Richardo Villalobos vs. Jay Haze
Prefer Summer
från ep:n Prefer Summer, Contexterior/import
Om du hatar: Nöjesguidens pseudotrender, gillar: äta svamp i tolv minuter.
Stad:
Kategori:
