Klubbbförhoppning

[B]Anders Gunnarsson, Stockholm[/B] Anders Gunnarsson startade för tre år sen tillsammans med Peter Hedlund en av Stockholms idag största klubbsucéer: Metropolis i Gamla Stan. Metropolis brukar ses som en fortsättning på fenomenet "blandklubb", som går ut på att man blandar massor av genrer för att få Sveriges stadigt gigantiska skara av indiekids att dansa. [B]Fest jag minns[/B] -- När jag flyttade från Arvidsjaur till Stockholm fick jag en klubbuppenbarelse i och med Fritz Corner, som på den tiden låg i ett grottsystem som egentligen var en gammal squashhall. Det kändes som att man försvann från allt annat i världen och var ett med den här svettiga nerrökta rockhålan. [B]Vad är en klubb?[/B] -- Någonting återkommande, som håller något slags genre, kanske inte nödvändigtvis en musikalisk. Det kan vara en fotbollsklubb dit det kommer fotbollskillar. Men folk vet vilka som står bakom det och vilka som kommer komma dit. [B]Lars Olsson, Göteborg:[/B] Lars driver skivaffären och klubben Blenda i Göteborg sen -99 respektive 2002. Blenda spelar och säljer allt från hiphop och soul till electro och pop. [B]Fest jag minns:[/B] -- Jag kommer att tänka på en gång när vi körde en fest som hette Blenda Allnighter på Neffertiti. Vi bjöd dit Gubb, en rappare från Göteborg som på den tiden umgicks med lite speciella människor. Han kom tillsammans med tio zombies som var lite svåra att hålla reda på. Det slutade med att en av dem drack upp en dunk med rökmaskinsvätska som han trodde var GHB och vi fick ringa ambulansen. Det var jätteroligt annars. [B]Vad är en klubb?[/B] -- Något återkommande, som förmedlar en känsla till en speciell målgrupp. [B]Fredrik "Sweet Fred" Nilsson, Malmö/Lund[/B] :Har spelat skivor sedan åttiotalet. Började i och med acid jazz-vågen runt -94 arrangera klubbar i Malmö och Lund. Har jobbat med Fusion och Stereo och driver idag Grand Slam på Jeriko i Malmö (old school hiphop, reggae och disco) och en klubb som heter Good. [B]Fest jag minns:[/B] -- När Grand Central hade ett litet tält på första Fanclub-festivalen, solen gick upp över björkarna och de bara spelade låtar som [I]Everybody Loves The Sunshine[/I]. Eller när Dego från 4 Hero DJade spelade sånt vi idag kallar broken beat på samma festival. Det kändes så otroligt fresh då, alla i tältet hade känslan av att det är det här vi kommer att dansa till om fem år. [B]Vad är en klubb?[/B] -- För mig handlar det om två skivspelare, en mixer och en fet ljudanläggning. Om jag inte behöver ta hänsyn till något så skulle det bara vara världens ljud i en mörk lokal. --- [B]Idag pratar man ofta om att klubbkulturen måste räddas, men finns det verkligen någon klubbkultur att tala om i Sverige?[/B] [B]Anders:[/B] Jag tycker att det finns en ganska kraftig klubbkultur på det sättet att man identifierar sig med vissa klubbar, på samma sätt som att man klär sig på olika sätt. [B]Fredrik:[/B] Jag tror inte den diskussionen är lika stark i mindre städer, eftersom man inte har möjlighet att välja på samma sätt där. I en stad som Malmö finns det ju inte fyra, fem klubbar som är bra samma kväll. De flesta fungerande grejer finns bara en gång i månaden. Men vad det gäller traditionell klubbkultur så tycker jag nog inte att den är så närvarande i Sverige. Jag har å andra sidan känslan av att den inte finns någonstans. Frågar man Kerri Chandler om housescenen i New York så säger ju han att det inte finns någon, frågar man DJ Deep så säger han samma sak om Paris. Det är inte som i böckerna, att det finns en stor ungdomsgrupp som hänger på samma ställe under fem år. [B]Lars:[/B] Det finns ju klubbar i Sverige, men frågan är var själva kulturen finns. Om ordet "klubbkultur" innebär mångfald, att det finns många klubbar, så finns den ju ändå i storstäderna. Jag har jävligt mycket flyers på min affär i alla fall. Ett annat ord jag inte vet riktigt vad det betyder är "klubbdöden", men det ska tydligen innebära att ingen vill gå på klubb längre och istället bara går på ställen där man kan köpa öl för nitton kronor. Det känns ju konstigt, som att spärra sin tv på Kanal 5 eller nåt. Jag tror mest det är en myt, för det känns ändå som att det kommer fler och fler klubbar, tycker inte ni det? [B]Anders:[/B] Jag vet inte, jag tycker faktiskt att det står ganska still. Man får köa lika mycket nu som då. [B]Fredrik:[/B] Jag tycker absolut att det har hänt något de senaste fyra-fem åren. I mitten av nittiotalet var det ett otroligt uppsving för svart musik samtidigt som livescenen i princip dog ut i landet. Om man skiljer lite på klubb- och livekulturen så kan man ju säga att de turas om att vara bra i Sverige. Efter indievågen kom ju disckjockeykulturen och det växte upp möjligheter att göra fester. Det var egentligen bara att boka en halvkänd dj så var det garanterat att det kom folk. Idag är vi mer tillbaka i något som påminner om den gamla indiescenen, skillnaden är kanske att den inte är lika renlärig, utan mer ett blandkoncept som Bomben där man spelar hits inom alla genrer. Paradoxalt nog så tycker jag ändå man kan säga att det just nu är den bästa klubbscenen på femton år i Malmö, det är tre-fyra bra klubbar som konkurrerar om publiken. Medan dansmusikkulturen i Stockholm verkar vara rätt under isen. [B]Hur var det när ni startade Metropolis i Stockholm, Anders?[/B] [B]Anders:[/B] Det var nästan lite bortskämt lätt för oss. Vi satsade stenhårt de två första gångerna och sen gick det inte riktigt att stoppa, vi hade aldrig tänkt att det skulle vara i tre år. [B]Fredrik:[/B] Jag brukar säga till folk som har ställen att de ska satsa på indie och pop, för det är ju där de stora pengarna finns i svenskt musikliv. Hade jag bara varit lagd åt det hållet hade jag för längesen öppnat en indieklubb i Malmö. [B]Hur är det i Göteborg?[/B] [B]Lars:[/B] Just den där inriktningen med liveband och indie och sen någon som spelar lite hiphop och kanske lite house i ett rum, den mixen har funnits ganska länge i och med Gump, Lolita, Playground och en klubb som heter Service som håller på nu. [B]Jag har ett citat här som precis har fyllt tio år, det är från tiden när Expressen Fredag gillade klubbar. "Att gå på klubb är inte samma sak som att gå ut. Gå ut, det är att gå på diskotek och inte veta vad DJ-n heter. Gillar man klubbar gillar man att ha koll". Tycker ni att den här uppfattningen om att "gillar man klubbar gillar man att ha koll" gäller fortfarande?[/B] [B]Anders:[/B] Hos oss är det mycket så att våra standard-indiepopungdomar är väldigt intresserade av musiken och klubben i sig, såpass att om det kommer folk utifrån som inte lyssnar lika intensivt på musiken så kallas de ofta turister. [B]Fredrik:[/B] Jag tror väl att det där citatet stämmer in på min kärnpublik, men att realiteten är att man har en rätt blandad publik på de flesta ställen. [B]Lars:[/B] Kärnan finns ju, och sen drar den kärnan med sig kompisar och kompisars kompisar som kanske inte går dit för att DJ Confuze spelar den kvällen utan för att Mattias, Annika och Björn ska dit, och Mattias är lite sugen på Annika. [B]Fredrik:[/B] Det är lite konstigt med indiepubliken. Jag uppfattar det som att den är lite som northern soul-publiken i det avseendet att den känner sig så nischad och sammansluten. Samtidigt är ju musiken de spelar, om man bortser från ren radiorock, en av de mest kommersiella genrerna. Går man till en medelsvensson så har ju han skivor med de grupper som är mest populära på indieklubbarna, Hives eller Broder Daniel. Det är dubbelbottnat det där, eller en lite konstig verklighetsuppfattning kanske. [B]Anders:[/B] Men det är ändå bara högst hälften som är såpass inne på musiken. Vi kan ju ha 700 personer på en kväll och då räcker det inte till att fylla på med enbart indiefanatiker. Det där med nischar finns nog mest på mindre klubbar idag. [B]Vilken är den största förändringen i klubblivet i Sverige under den tid ni har hållit på?[/B] [B]Fredrik:[/B] För mig är det uppenbart klubbdöden. Att klubbscenen fått stå tillbaka för livescenen och ett allmänt sjunkande intresse för musik. Folk har blivit mindre identifikationsbenägna med musik. Idag finns det ganska många coola människor som inte har en aning om musik, så var ju inte direkt fallet för åtta år sen. [B]Anders:[/B] Jag får känslan av att det liksom är lite blaskigare nu, att saker blandas ut mer. Vi är ju också en blandklubb, och vi är lite blaskiga med genrer och sånt. Det med lite edge, i brist på bättre svenskt ord, har försvunnit. Även på de olika genreklubbarna i Stockholm är det idag lite av ett klubbgäng som går omkring på alla, på pop, house och soulkklubbar. Därför spelar det liksom ingen större roll om man försöker skilja sig från andra genom att ändra musikstilen, det blir ändå ungefär samma sak överallt. [B]Lars:[/B] Det är lite som i politiken, alla vill vara i mitten. Det är väl ett symtom på den här klubbdöden, att man känner att man måste blanda upp för att dra tillräckligt med folk för att gå runt och för att själva festen ska bli bra. Jag har inget emot blandning i och för sig, man kan ju också se det som att en av anledningarna till att klubbscenen började tappa var att folk tröttnade på att bara höra house en hel kväll. [B]Så är blandklubbarna ett symptom på klubbdöden eller bara det nya roliga?[/B] [B]Lars:[/B] Det är som Treo mot baksmälla. [B]Fredrik:[/B] Det är lite av en överlevnadsstrategi. [B]Lars:[/B] Som Anders sa innan så behöver man ju ett visst antal människor för att gå runt. Men vi har inte exakt samma bild i Göteborg, för här kommer det rätt många nischade klubbar underifrån. Sen kanske de också slutar med två olika dansgolv när de väl har blivit stora, när de bytt till ett större ställe och plötsligt måste tänka på ett annat sätt. [B]Fredrik:[/B] Jag har försökt få in den där lite mer lekfulla attityden från blandklubbsgrejen på mina klubbar också, att man ska kunna göra annat än att bara lyssna på musiken. Spela pingis eller fussball eller vad som helst. Jag vet att det är ganska nördiga grejer jag gör och att alla inte är så inne på musiken som jag. [B]Vad retar ni er mest på i svenskt klubbliv?[/B] [B]Anders:[/B] Får jag börja? Det här måste ju handla om lagar och tider. Allt är väldigt begränsat på alla sätt, och det är därför blir alla klubbar formade i samma mall. [B]Lars:[/B] Också att krogägare ofta verkligen suger ut folk som driver klubb. De suger ut den här stackars människan tills han är alldeles genomskinlig och två centimeter lång. [B]Fredrik:[/B] Det har ju blivit svårare ekonomiskt, men annars är det ju det här att man inte får ha jävligt mycket bas. Det tycker jag är den största kulturbristen i Sverige. [B]Lars:[/B] Ja, det är helt sjukt med de nya ljudnivåerna. [B]Fredrik:[/B] Myndigheterna i Malmö är helt tokiga nu, de jagar omkring överallt med idéer kring ljud som är mer eller mindre förankrade i verkligheten. Det innebär ju också att många arrangörer inte bryr sig om ljudet alls, vilket hjälper till i förytligandet av musiken och den utslätade danskulturen som just nu är mer hitorienterad än någonsin. [B]Vad tycker ni annars om statligt inflytande? Livemusik får ju av tradition rätt mycket ekonomiskt stöd, medan rena klubbar sällan får kulturbidrag. Skulle det vara bra eller dåligt för klubbscenen att få det?[/B] [B]Fredrik:[/B] Jag har spelat en del i Danmark, där betalas alltid en del av gaget av staten, för att man är del av deras kulturliv. Där skiljer de inte på diskjockeys och musiker som i Sverige. [B]Anders:[/B] Statligt stöd för att göra klubbar till något mer godkänt som ett kulturellt evenemang tycker jag är bra. Jag är egentligen inte ute efter pengarna här, utan mer att det skulle stödjas uppifrån. [B]Lars:[/B] Jag är lite kluven till det. Vem ska sitta och bestämma vad som ska få pengar och vem som är smal nog att behöva och vara värd att få pengar? Jag tror det skulle bli väldigt svårt rent praktiskt. [B]Här i Stockholm är ju annars klyschan att så fort tillstånds- och hälsomyndigheter blir hårdare så skriver vi skribenter något om att "jaaaaa, äntligen kommer svartklubbarna tillbaka, nu blir allt tufft igen".[/B] [B]Anders:[/B] Det är spännande med svartklubbar, det är ju helt klart. Folk kommer alltid att gilla att gå ner i en källare och vänta på att snuten ska komma. [B]Fredrik:[/B] Vi kanske kan ha lite statlig stöd och samtidigt några poliser anställda som kommer och gör en liten räd då och då? Det finns ju en slags dubbelhet där, man vill ju ha möjlighet att göra feta grejer och samtidigt måste det ju finnas någon slags möjlighet till kaos också. [B]Anders:[/B] Det jag har gillat mest har egentligen varit engångsfester, och de är ofta lite mer lösa. Samtidigt har jag haft väldigt kul på några klubbar som var på Kulturhusets Backstage för några år sen, för publiken som kom var liksom... kulturell. Det man lyssnade på där blev liksom lite viktigare, som konst. Det var som att gå på en utställning fast man har kul. [B]Är det framtiden -- klubbar som är sanktionerade av kulturetablissemanget?[/B] [B]Anders:[/B] Nja, de jag har haft kul på riktigt på är ändå de här engångsfesterna, där folk har mer möjligheter att göra vad de vill. Lite av min drömfest, som jag bara har hört talas om men ännu inte varit på, är en fest som har varit två gånger i Göteborg. Jag tror det mest är punkare och bikers, som träffas och ordnar wrestlingmatcher och punkspelningar. [B]Lars:[/B] Just det, Joel som jag har Blenda tillsammans med har varit där och han sa att det var helt lysande, folk satsade pengar och stämningen blev helt mordisk. Men nu ska det där också in i finsalongerna, Hot Service har bokat wrestlingen till Storan. [B]Vad behövs annars för att svenska klubbar ska bli bättre?[/B] [B]Anders:[/B] Jag tror på lagarna. [B]Lars:[/B] Det borde verkligen bli lättare för restauranger att få tillstånd. Svartfester är ju kul, men det fanns, och finns, många såna som är helt värdelösa också. [B]Fredrik:[/B] Det behövs också en generationsväxling på nöjes- och kultursidorna i det här landet. Om man försöker ta hit någon stor människa inom en smal genre så vet ju nästan aldrig någon vem det är, man får ju skriva långa brev. Det är ju lite märkligt att någon som jobbar som nöjesjournalist idag inte vet vem David Rodigan är. [B]Om man bortser från vad ni vill själva, vad tror ni kommer funka i framtiden? Kommer det att vara wrestling-grejen, att det händer massor av jippon och roliga saker, eller kommer mer nischade musikklubbar komma tillbaka?[/B] [B]Anders:[/B] Jag tror att många som går ut i mina kretsar just nu håller på att lära sig att gå på klubb, lite på samma sätt som när indie blev stort för tre år sen. Det som hände då var ju att svennarna lärde sig lyssna lite mer på Bad Cash Quartet, och på det kom indieklubbsvågen. På samma sätt tror jag att folk idag håller på att lära sig om klubbar och skaffa sig riktiga åsikter om dem. Förhoppningsvis slutar då fler på några av Fredriks mer avancerade musikkvällar. Sen tror jag att de mindre ställena kommer att bli mer nischade rent musikaliskt, medan att de stora klubbarna nog kommer att fortsätta vara ganska blandade. [B]Lars:[/B] Jag tror att det finns en framtid för de små nischade klubbarna, kanske i och med att de går ihop med varandra för att göra lite större fester. [B]Fredrik:[/B] Jag tror att både den här jiggygrejen inom r&b och hiphop och blandklubbsfenomenet kommer att falla tillbaka lite igen, till förmån för mer dansmusik. Problemet med att köra en blandklubb är att man måste maxa hitfaktorn i alla stilar. Om publiken inte är sådär superkunnig så är det bara kanske femton låtar inom varje genre som är hits för dem, och det tar ju slut efter ett tag. Det blir som att äta för mycket godis.