Joy är bättre än någonsin

Efter hundattacken är Joy tillbaka, och på engelska. Bättre än någonsin.  

Det har endast gått några dagar av det nya året. Multikonstnären Joy M’batha sitter i vardagsrummet i lägenheten hon just nu hyr. På väggarna hänger skjortor, som både Mia Skäringer och Linnea Henriksson äger ett exemplar av, och på det långa bordet ligger travar av penslar och papper. 
– 2017 var sämst, 2018 gjorde jag förändringar och kom till en massa insikter och under 2019 är det dags att ta tag i dem, säger Joy medan hon sträcker sig efter en vindruva. Jag är så in i helvete taggad på 2019, fortsätter hon.

Bland penslarna och målarfärgen har hon dukat upp med kaffe och kakor. Att göra en hemma hos-intervju är speciellt. Jag får se en helt ny, lugnare sida av Joy som jag inte fått ta del av tidigare. 
– Det blev för mycket i Stockholm - det goda livet kom ikapp mig och jag mådde inte alls bra. Jag flyttade ner till Skåne igen och in i en stuga mitt på landet, och fick ro. 

Det var i stugan på landet hon återfick inspirationen, där konsten fick ta en större plats i det kreativa arbetet. 
– Konsten är det som betalar min hyra, jag hade självklart vela göra det mer spontant men just nu känns det mer som ett måste, förklarar hon.

Att säga att Joy tog det lugnt förra året är en rejäl underdrift. Hon hade sin första vernissage och började arbeta på EP:n Thirsty men turnerandet uteblev. Efter en lång paus från scenen, Joy kan inte själv komma ihåg senast hon stod på en, är det i januari återigen dags för henne att inta några av Sveriges mest omtalade klubbar.
– Jag är så taggad på att stå på scen igen, det är där jag har som roligast. Dessutom ska det bli kul att se hur mina nya låtar fungerar live - det är så jävla skoj att rappa på engelska, va! 

Första stoppet blir hemstaden Malmö och Inkonst, därefter blir det både Göteborgs epicentrum för livemusik -  Pustervik och Slakthusområdets egna kyrka i Stockholm. 
– Göteborg kommer bli extra kul att köra i, då det är dagen innan P3 Guld.

Hon menar på att 2019 ska bli året hon bara ska kötta och arbeta så mycket som möjligt. 
– Jag ska vara orädd, men jag måste samtidigt vara försiktig, säger hon och pekar på sin läpp. 

Det är få som har missat att Joy i mitten av september blev biten av en kamphund i ansiktet, närmare bestämt halva underläppen bets av. 
– Jag ville inte ens se mig själv, utan bad några kompisar ta bild på mig. De skickade den till mig när jag var tillbaka i Sverige - jag blev helt förskräckt. 

Trots tillståndet, med en halv underläpp, hindrade det henne inte från att spela in sin tredje EP, och den första på engelska, Thirsty. 
– Det är så mycket lättare att rappa på engelska. På svenska tar lyssnarna in mycket mer, på engelska blir det bara ord, förklarar hon, och fortsätter leende:
– Det är ett under att jag fick rappa “Fuck you, din jävla slyna!” i Kattliv. 

Mycket av Joys persona ligger i hennes breda skånska. Kommer hennes personlighet fortfarande finnas kvar när hon går över till engelska? Hon rycker på axlarna och svarar.
– Ja, jag tror ändå att jag får fram mycket av min personlighet trots att det inte är på skånska.