John Martin vill nå bredare än Sverige

John Martin. Foto: Andreas Lind

I Sverige känner vi honom framför allt som rösten på flera av Swedish House Mafias hits. Men John Martin har egna arenor att erövra. För Sara Berg berättar han om energier, musiken som förstaval och det självklara i att börja om från början.

Egentligen skulle John Martin åkt till USA, men resan ställdes in då han blev inbokad på en promotionturné genom Europa. Därför är han i Sverige några dagar till och har tid att ses på Universals Stockholmskontor. Han är lång, och med svart skinnjacka, jeans och bakåtkammat hår i axellängd ser han mer rock än EDM ut.

Det är också i rocken han har sin bakgrund, trots att betydligt fler människor har sett honom uppträda som rösten till Swedish House Mafias hitlåtar Don’t You Worry Child och Save the World än som sammantaget sett honom spela med något av sina gamla rockband.

– Jag var ganska blyg i skolan och jävligt obekväm i alla idrotts- sammanhang, jag var bollrädd och ogillade gruppsituationer, säger John. Det var först när jag började göra musik som jag hittade min identitet, jag tänkte att det här kan jag.

Han började starta band i 15-årsåldern, men inget av dem lyckades slå igenom. De spelade ute mycket och gjorde dealar med olika människor i branschen, men det blev aldrig något. Så träffade han Michel Zitron en sommarfyllenatt på Berns i Stockholm för några år sedan.

– Vi hade gemensamma vänner som introducerade oss för varandra och det var male bonding och bromance direkt, så vi bestämde att vi skulle ses igen och göra musik ihop. Jag spelar gitarr men är en teknisk idiot, medan Michel är duktig på datorer.

De skriver allting tillsammans, men eftersom Michel inte är så intresserad av att vara frontfigur uppstod det aldrig någon konflikt när Swedish House Mafia ville låna Johns röst och två av duons låtar. Planen var hela tiden att John och Michel skulle fortsätta att arbeta som ett team efteråt.

– Jag är medveten om att jag kommer att förknippas med Swedish House Mafia till en början, men det har jag ingenting emot. Deras låtar är bra och det var coolt vad de gjorde, men jag vet vart jag är på väg och vem jag är som artist. Här börjar min resa.

John har aldrig attraherats av arenasoundet, oavsett vilka genrer han rört sig inom. Nu influeras han mycket av nittiotalets eurodisco och samtida elektronisk dansmusik, men vill addera meningsfulla texter, sorgligare melodier och mer subtila nyanser till sina låtar. Det är generellt för mycket partytexter inom EDM, säger han.

Men din första singel Anywhere For You påminner ändå ganska mycket om Swedish House Mafia-soundet?

– Ja, om den hade låtit helt annorlunda hade folk inte fattat att det var jag, men resten av låtarna på min kommande skiva blir mer varierade. Man kan beskriva dem som dansmusik men med riktiga instrument. Några låtar är rena popballader, ungefär som de brittiska powerballaderna då de hade sin storhetstid. Jag vill ta tillbaka de vemodiga melodierna, men låta kompositionerna få en ännu större ljudbild.

John heter Lindström i efternamn, men han vet redan nu att hans marknad inte kommer att vara svensk i första hand, därför använder han sitt mellannamn som artistnamn. Han har sin lägenhet i Stockholm, men tillbringar nästan lika mycket tid i London och Los Angeles.

– Det hade varit en ära om min musik funkade även i Sverige, men jag har alltid velat nå ut bredare än så, att kunna kommunicera med folk i Kina, USA och Sydamerika känns häftigare. Jag är redan ute mycket och lever i princip i en kappsäck, så resandet är inget som stör mig. Jag sover bra på flygplan, det gör mig lugn.
Du har gått från att uppträda för tusentals människor till att börja om från scratch. Är du inte oroad över att du ska floppa?

– Nä, jag känner mig ganska trygg i mitt och Michels material. Nästan alla större skivbolag hörde av sig efter Swedish House Mafia-samarbetet, men jag visste att vi skulle kunna få en bättre deal om vi väntade. Det var en gamble, men jag visste vad vi hade i oss. Vi valde Island Records, som är en filial till Universal, för att de fattade grejen och ville signa oss för de låtar som ännu inte kommit ut, inte för dem som redan blivit stora.

Om du inte hittat musiken, vad hade du gjort då?

– Jag vet inte, jag har aldrig haft någon backup-plan. Musiken har alltid varit huvudfokus, jag är inte bra på något annat. Men jag har ett autistiskt årtals- och datumminne. Folk kan fråga mig när olika saker hände, och genom att sätta dem i relation till låtar och filmer som kom ut samtidigt, kan jag placera händelser ganska exakt i tiden. Jag är som ett populärkulturellt arkiv.

En annan av Johns förmågor är att han kan läsa av människor, om de har onda eller goda intentioner.

– Jag har precis avslutat ett sjok där jag bara läst biografier, men nu är jag mer inne på spirituella böcker, om andlig vägledning. Jag tror på olika energier, att känna av stämningar i rummet. Det är inte alla som kan läsa av sådant, men när jag träffar en ny människa brukar mina första impulser vara rätt. Det är en bra egenskap i den här branschen, där folk börjar söka sig till en när det går bra, när de har en agenda. Det är mycket fult spel inom musikbranschen och hade detta hänt mig när jag var 20 bast hade jag nog tappat bort mig helt och hållet. Nu har jag mer erfarenhet.
Vad har du lärt dig av samarbetet med Swedish House Mafia?

– Jag har fått förståelse för vilken typ av musik som connectar med folk, det hade jag inte fått om jag fortsatt spela här hemma. Nu har jag fått komma iväg och spela utomlands och vet vad som funkar där. Världen är större än Sverige.

Debutsingeln Anywhere For You släpptes i slutet på mars och John Martin jobbar just nu på sitt första album.