Jaquline Ronneklew rensar ur hjärtat

12:59 1 Mar 2014

Flera år till sjöss på ett kryssningsfartyg och knutor på stämbanden. Jaquline Ronneklews resa från uppväxten i Västerbotten till att släppa en första EP med Titiyo som gästande på singeln Falling kan förefalla vara krokig. Men lyssnar man lagom noga låter den ljuvligt hesa rösten en förstå att det var så här det skulle bli. Jaquline är en färdig artist, klart och tydligt. Här berättar hon om surströmmingsmiddagar, sjöbrillor, stulna gitarrer och att sjunga för riktigt gamla människor - och vi är nyfikna.

Hur länge har du vetat att det faktiskt skulle bli så här, med en EP (Wild at Heart) och hyllningar från kritiker?

– EP:n har jag ju vetat om eftersom jag burit på den ett tag, men mottagandet så som det har blivit hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat ana. Är väldigt rörd och tacksam över det eftersom låtarna är skrivna rätt ut från mitt hjärta. Hela processen med att äntligen få släppa det ifrån sig var väldigt förlösande. Att de har fått sitt eget liv nu på nåt vis!

Hur (i helvete) fick du till Titiyo-samarbetet?

– Haha, ja du, ödet? Vi var bjudna på samma surströmmingsmiddag hos gemensamma vänner och klickade väldigt bra. Jag hade ett litet drömscenario i huvudet där utfallet skulle vara att jobba ihop på något sätt och ville impa på henne eftersom hon länge varit en av mina absoluta favoritsångerskor, och det lyckades jag tydligen med även fast jag var asnervös. Spelade en låt senare på kvällen och på den vägen var det, vi sågs några veckor senare och fikade och då visade jag henne skissen till Falling. Hon tyckte den var underbar och kom och lade sång i studion. Hon är helt jävla fantastisk.

Hur går det till när du skriver och vad tänker du på?

– Skrivandet är väldigt lustfyllt och viktigt för mig eftersom det också fungerar som terapi. Jag vill att texterna ska vara så universella som möjligt och att sångerna ska gå att applicera på vilken typ av vänskaps/syskon/kärleks-relation en vill även om jag kanske har en specifik i åtanke som jag skriver runt. Dels är det uppgörelser med relationer jag har och har haft till mig själv och andra, samt ett sätt att göra livet lite vackrare än vad det ibland är, och för att rensa ur hjärtat.

Är det norrländska en viktig del i din identitet?

– Jomenvist! Haha, nä men det innebar mycket frihet i att växa upp på landet. Att flyga av hästar och sätta sig på dom igen byggde nog ett rätt bra grundsjälvförtroende som barn. En fin sak med min hemby Vindeln är att den accepterar människor väldigt mycket för hur de är. Inte så mycket jante med andra ord, tack och lov. Men den krympte lite med åldern och jag, min mamma och syrra gillar att röra på oss så vi flyttade söderut när jag var tonåring. Att se sig själv i nya miljöer och situationer tror jag är viktigt för att utvecklas och just nu trivs jag väldigt bra i storstäder, där båten har funkat som en skön kontrast och ett mini-Norrland.

Är du en naturromantiker?

– Ja, så in i helvete. Vem är inte det? På instagram, till exempel? 

Håret i din video ligger slickat, blött mot huvudet när du står där i skogen. Vad tänkte du med det?

– Inte alls. Det bara blev så. Var min första video, så jag lärde mig mycket av det!

Hur kändes det att underhålla, under kryssningsformer?

– Jag har ju varit städerska och servitris där i alla år och det är väldigt strukturerat, lite som lumpen. Isoleringen, festförbudet och närheten till naturen under så pass lång tid (3 veckor i sträck) triggade igång min kreativitet jättemycket så har ägnat den största delen av min lediga tid där åt att skriva låtar. Ofta klottrade jag texter på spypåsar på min städvagn när jag rullade den på femte däcket på dagarna. Är ju även eskapist och älskar att bara få lämna Stockholm ibland och få reflektera över mitt liv här utan att någon egentligen vet vad man gör. Ibland sjöng jag såklart för gästerna men de är så gamla och hör inte så bra, de brukade ge mig beröm för mina vackra "samiska folksånger". Men personalen uppskattade det väldigt mycklet i alla fall!

Vilka sjömansklyschor stämmer faktiskt?

– Bra fråga! Många. Den roligaste är att vi brukar säga att en får "sjöbrillor" efter en viss tid ombord. Många gäster är ju väldigt gamla och inte direkt några man går igång på, så kommer det någon ombord när man varit på i några veckor som ser liiiite bättre ut än de andra blir den typ Ryan Gosling-het i jämförelse. Fast man kanske inte skulle ha lagt ögonen på den om man var på land! Mitt finaste minne från alla år är i alla fall när vi fick se späckhuggare utanför Trondheim förra april! Grät som ett barn.

Längtar du till studion eller trivs du bättre på scen?

– Både och men trivs allra, allra bäst på scen med andra musiker och publik såklart!

Har du blivit ihopblandad med bandet Wild At Heart?

– Inte vad jag vet! Snyggt namn!

Ni kanske borde göra ett samarbete?

– Ja, alla vildisar borde hålla ihop!

Vad vill du göra nu?

– Hångla.

Vill du alltid ha med dig din gitarr?

– Ja, har knockat några och och provocerat några när jag haft den på ryggen på krogen ibland. Skulle helst sova med den men någon jävla idiot stal den för ett tag sen. Den är en så fin nylonsträngad, halvakustisk med bambi-klistermärke och vackert band och allt. Har inte gråtit så mycket sen jag blev dumpad sist. Om du tjyven läser det här: fuck you.

Vem vill du helst av allt jobba med?

– Dels de ultrafina producenterna och musikerna jag redan har fått äran att jobba med på förra EP:n men även Sophia Somajo, Fredrik Okazaki, Robyn, Lykke Li, med flera! Och Beyoncè såklart!
Håller på att spela in min nya EP For The Lovelorn nu och på den har ett av dessa drömsamarbeten har slagit in! Så lycklig!

Var vill du vara om ett år?

– Hoppas att det rullar på i samma takt som det gjort nu och att jag har många fina spelningar i bagaget då, drömmer även om att få komma utomlands och spela samt vara mycket i studion och om att få göra fler underbara samarbeten! Vill vara så produktiv som möjligt nu.

Jaquline Ronneklews andra EP släpps i april. 

Stad: 
Kategori: