"Jag vet att jag behövs, mina åsikter behöver höras"

Mikaela Dahlberg 10:39 17 Nov 2011

Programledare, dj och konstnär. Men framförallt feminist. Kakan Hermansson säger själv att hon saknar impulskontroll, men vi gillar hennes nyckfulla och rappa stil. Jag satte mig tillrätta i hennes soffa för att höra hennes tankar kring mediebranschen och tjejer som tar för mycket plats. 

Feminism är ett brukat och missbrukat begrepp. Vad innebär ordet feminism för dig?
– Feminism är hela min identitet. För mig är det en samhällsanalys som erkänner sexismen, och i och med det erkänner en massa andra förtryck, och att en sedan aktivt gör något åt det. Man kan inte gå halva vägen och enbart konstatera att kvinnor är förtryckta, man måste erkänna att det faktiskt finns ett kvinnohat. Det innebär att man måste motarbeta härliga ingredienser som att vara manstillvänd. 

Finns det inte en exkluderande jargong inom feminismen? Ibland får jag känslan av att sådana där ultrafeminister ser ned på mig, mitt sätt och mitt utseende. 
Jag känner inga feminister som skulle titta ned på  andra kvinnor. Det handlar ju om systerskap, där vi älskar varandra och där kärleken är grunden. Det är systerskapet som har format mitt självförtroende. En umgås med likasinnade för att palla med den här fula världen. Vet folk verkligen vad de menar när de säger elitfeminism eller extremfeminism? Jag tror att de flesta skulle ha svårt att förklara sig. Rasism, sexism och homofobi utgör ett större hot mot samhället än den så kallde elitfeminismen, som egentligen bara kanaliserar en vilja att frigöra folk från ett förtryck.
Men jag kan inte skaka av mig känslan. De ser visst ner på mig.
– Jag vet inte…när man är yngre så handlar det ju ofta om att skapa en identitet, det kan ju ha något med det att göra. Jag var skiträdd i början som nyutkommen lesbisk feminist, men rädslan underlättades av att vi såg likadana ut allihopa.
– Men om du dissekerar det där så finns det ju 10 000 killar som ser ned på dig, bara för att du är tjej. Tyvärr är kvinnohatet så pass utbrett att det glöms bort. 

Men folk blir alltid skrämda av ilska, måste man vara så radikal, är det rätt väg att gå för att folk ska ta feminismen på allvar?
– Rädslan handlar ofta om outvecklade samhällsanalyser, en köper konceptet att feminismen har gått för långt. Hur fan kan någon påstå att feminismen har gått för långt? Procenttalet av antal våldtäkter ökar stadigt vilket är en av många indikatorer på det jag vill poängtera - att kvinnor inte är värda ett skit. Till er som tycker att feminismen har gått för långt: news flash! Den har inte ens börjat baby.

Som tjej får man utstå en hel del skit när man inte följer normen. Det är lätt att börja ifrågasätta sig själv, tvivla på sig själv och känna sig malplacerad. Jag minns själv särskilt strax innan puberteten slog till, när man för första gången insåg på riktigt att man inte var som alla andra. Att man var fel. Hur har det här påverkat dig?
– Det var jävligt lustigt att infinna sig i en ung heterotjej-roll, det var ju så fel det kunde bli. Jag har alltid tagit sjukt mycket plats och någon vidare impulskontroll har jag aldrig haft heller. Ett typiskt exempel på hur dessa normer förstärktes var genom handbollen. En kan tänka sig att det borde ha blivit tvärtom, men nej - du skulle alltid vara kär i någon av killarna i de äldre handbollslagen och så där. Jargonen var väldigt heteronormativ.
Inte nog med att du tar plats, du är rolig också. Du är den perfekta måltavlan.
– Vi tjejer som har tagit mycket plats har alltid fått veta att det är osexigt. Killar säger att de gillar roliga tjejer, vilken bullshit. De gillar lagom roliga tjejer, men de får ju inte ta överhanden, då såras deras manliga ego. Det är väldigt avsexualiserande att vara rolig som  tjej.

Jag blir så jävla mätt på mig själv och min egen röst ibland, kan du känna igen dig i det?
– Jag bär på ett enormt självhat, så ja - jag kan bli mätt på mig själv. Men samtidigt så vet jag att jag behövs, att mina åsikter behöver höras.

Du är jävligt driven och pang-på, in your face, du måste ha fått utstå en hel del skit för det?
– Skoja inte. Det mesta drivet kommer nog från den bitterhet jag har inom mig, vilket lyckligtvis har verkat konstruktivt och inte hämmande. Jag växte upp under ganska fattiga förhållanden vilket skapade ett brinnande klasshat hos mig. Jag är som en bilolycka, folk tycker att jag är jävligt störig och äcklig. Det finns människor som peppar tjejer som inte passar in i den normativa rollen, men de är inte allt för vanligt förekommande. 

Du har sagt att du vägrar kompromissa, tror du inte att det kan uppfattas som hänsynslöst?
– Ska man leva ut sig själv så kan man inte hålla på och kompromissa, då kanske man uppfattas som lite väl intensiv. Eller hänsynslös. Folk kanske till och med hatar en. Men det är en risk jag är villig att ta.
Du gör det ju inte direkt lätt för dig själv? 
– Jag skulle inte kunna sova om jag inte var sann mot mig själv. De börjar med att man kompromissar med de stora sakerna, men det slutar med de små. Allt från manstillvändheten till vardagssexism handlar om att kompromissa. Frågan är varför jag skulle vilja ha credd från killar med status, som jag tycker är osofta?

Det har snackats mycket om Quetzala Blanco och Isabella "Blondinbella" Löwengrips dispyt här för några veckor sedan - har du någon kommentar?
– Jag tycker framförallt att det hela handlar om politik. Blondinbella förspråkar en väldigt liberal syn på samhället där inga offer får förekomma, om det finns offer så är det ett facit på att folk inte mår bra och att det är något fel. Här kommer Quetzala in i bilden och berättar, utan krusiduller, att det är något som är fel. Att ångest finns är ett faktum. Jag pratar själv inte om antidepressiva och lugnande medel men jag måste få prata om att må dåligt. 
Det är enkelt för media att porträttera två extremer. Vart fan är mellantinget mellan dessa två? De vanliga tjejerna, de som varken är är top of the line, blonderade och NK-chica eller käkar antidepressiva, bär solbrillor för att de inte kan kontrollera sitt grinande och dricker rödvin till frukost.
– Precis som Hanna Hellquist skrev så bra om i sin krönika, man målar upp en bild av de två arketyperna Spara & Slösa. Det gör det intressantare och mer lättillgängligt. Ofta pratar man om de här två typerna, men man pratar sällan om varför man har ett destruktivt leverne och mår dåligt. Om vi ska prata om varför de mår dåligt så måste vi erkänna ett sexistiskt samhälle, och media är alldeles för liberalt för det. På samma sätt är vi försiktiga med att belysa homofobi, rasism och klassfötryck, för om vi väljer att ta i det så måste vi göra någonting åt det. 
– Därför är det så skönt att Blondinbella satsar på sitt entreprenörskap i sann nyliberalistisk anda. Hon är ju inte helt beskonad från kvinnohatet själv, hon har ju dels lidit av ätstörningar och även blivit sexuellt utnyttjad. Jag undrar varför hon inte tar med dessa självupplevda exempel i sin samhällsanalys. 

Vad tycker du om hela debatten kring tjejer i DJ-branschen?
– Killarna bjuder in varandra, sen tycker de att de ska få credd när de bjuder in tjejer. Det handlar nog till stor del om självförtroende, tjejer är inte uppfostrade att ta för sig och ta den platsen på samma sätt. Som tjej blir du dessutom hårdare granskad och dömd. Jag är fortfarande nervös ibland trots att jag har spelat i elva år.

Vad är ditt syfte/mål med allt du gör, har du ett kall i livet som du följer?
Det är feminismen. Att göra bra konst innebär att göra konst om klass, homofobi eller rasism. Mitt syfte med det jag gör inom tv och radio är att det ska vara roligt men kvalitativt. Men huvudsaken är att allt är inbäddat i en feministisk analys, annars hade det varit skit samma.

Vad händer i ditt liv just nu?
– Jag leder min egna talkshow, Kaka på kaka. Vårt produktionsbolag ville göra en ny slags talkshow, en humortalkshow där vi pratar om saker och ting och inte bara bjuder in någon kändis som jag ska slicka röv på. Nu har vi humorn som utgångspunkt och det gör att min karaktär får spela ut. Gästas jag av en musiker som är aktuell med ny skiva så kan en ge sig fan på att de redan suttit i ett dussintal intervjuer om skivan turnén osv, då väljer vi andra ingångar. Generellt sett så är jag nog lite tuffare mot män än mot kvinnor också.


Foto
: Jonny von Wallström 

Kakans serie Kaka på kaka tillsammans med Julia Frej finns att hitta på SVT Play

Stad: 
Kategori: