"Jag skapar bara, utan någon tanke"

Ossian Theselius blandar politik, material och stilar i sin konst.

Högst upp i ett lägenhetshus ligger Ossian Theselius ateljé. På gatan utanför kommer han gående med en flera meter lång rulle över axeln. I händerna håller han en låda. Han sträcker fram lillfingret.
– Ossian, säger han medan han lirkar tillbaka fingret.
– Har du väntat länge? fortsätter han.
Nej svarar jag. Bara några minuter tidigare hade vi hörts via sms där vi båda förklarade att vi skulle bli lite sena till vår uttalade tid. Han förklarar att hans syster, med barn, är på besök och de har precis ätit en sen lunch. När vi kommer upp till ateljén slås jag av att vi fortfarande är i ett klassiskt lägenhetshus från 50-talet. Här hänger det konst på väggarna och i vindsvåningens olika rum känns det som om tiden stått stilla. I Ossians del av vinden är det vitt på väggarna med ett antal färgstänk varvat med färgglada konstverk. I rullen, han tidigare bar på axeln, tar han ut ett antal målningar.
– Jag tog chansen att hämta dem på Makeriet, galleriet, där jag hade utställning innan jul, säger han medan han rullar rosa sidentyg på golvet.

På det rosa tyget växer en fantasivärld fram. Om betraktaren låter ögat vila länge på de olika sammansättningarna av färg kan de skapa en egen drömvärld. På något vänster känns det som om vi, som observatörer, får ta del av en bit av Ossians värld.
– Jag skapar bara, utan någon tanke. Men det har flera gånger hänt att olika personer förklarar vad det är de ser och det är alltid skoj trots att min tanke inte har varit att just det ska framkallas, förklarar han.
Inspirationen till sidenmålningarna förklarar han att han har hämtat från klassiska Hermes-sjalar, de sidensjalar som kostar ett antal rödingar.
– Jag snöade in på deras sjalar och det var den känslan jag ville åstadkomma, förklarar han, och fortsätter:
– Även att använda olika material att måla på tycker jag är intressant. Anledningen till att det blev just siden är tanken av att materialet inte anses vara maskulint. Jag ville helt enkelt leka med könsstereotyperna.
Han förklarar att en politiskt grundtanke är något som genomsyrar alla hans målningar.
– Jag vill ha något politiskt i min konst men det kanske inte syns så tydligt i verken men tanken är att de ska inte följa den typiska normen som redan finns etablerad.

För Ossian verkar det som om bra konst är det samma som fri konst. Han drar en liknelse mellan den stilen har just nu gör och det han tidigare gjort.
– Innan var mina konstverk mer planerade, det låg mycket skissande bakom dem. Nu målar jag direkt från hjärtat och improviserar fram konsten.
Men hans konst har inte alltid varit, vad han själv ser som, fri. Med ena foten i graffitin har de markerade konturerna satt sin prägel på hans tidigare konstverk.
– Jag målar fortfarande graffiti, men då är det inte konst. Utan det är mer som en aktivitet likt tv-spel, säger han med ett leende.

Vart drar du linjen mellan konst och kravlöst skapande?
– Man känner att det är konst eller inte.

Hur känns konst då?
– Egentligen är det samma sak, men jag tror många konstnärer, även jag, vill dra en linje mellan graffiti och den konsten man lever på.

Vad har du tagit med dig från graffitin till din konst idag?
– Mycket. Men jag är rätt splittrad och mångsidig i mitt måleri, men något som går igenom allt är att jag alltid har målat rätt abstrakt. Även att jag använder mig av färger som poppar ut är något jag tror att jag tagit med mig från graffitin.