Intervju: bokaktuelle Malcolm Gladwell

11:30 20 Jan 2014


Foto: Malin Ingevald

I vissa kretsar är han en journalistisk ikon utan dess like.  I andra kritiseras han för att i sina böcker sparka in öppna dörrar och ta åt sig äran för andras arbete. Nu är han aktuell med sin nya bok David och Goliat: konsten att slåss mot jättar (engelsk titel: David and Goliath: Underdogs, Misfits and the Art of Battling Giants). Här är han, ätandes en bulle ("so this is Swedish fika?") och försynt fnissandes genom stora delar av intervjun – Malcolm Gladwell.

Har du tänkt tanken att det här kanske är exakt den rätta tidpunkten för att publicera en bok om underdogs och misfits, eftersom det känns som att det är lite ”coolt” att vara misfit nu, så länge det är lagom och lite klädsamt?

– Intressant. Är vår tid egentligen mer accepterande inför icke-konformitet? Ja och nej. Jag är i Brooklyn ibland – antagligen den mest kreativa delen av New York. Jag kan gå in på något hippt café och se att exakt alla där har en Apple-laptop och en iPhone. På vissa sätt är det här ju människor som gör väldigt intressanta, kreativa saker. På andra sätt är de lika konformistiska som vem som helst. I alla generationer finns det en intressant blandning av konformitet och icke-konformitet, och jag vet inte om blandningen i den här generationen är annorlunda än den var förr.
Det som är intressant med tiden vi lever i är att människor idag är mycket mer medvetna om ojämlikheter. En av anledningarna till att jag ville skriva den här boken är att vi idag är djupt medvetna om maktobalansen inom olika delar av det västerländska samhället.

Ser du på dig själv som en underdog eller misfit?
– Inte direkt. Jag är alldeles för tråkig för att vara en misfit. Jag är kanadensisk medelklass, det skriker inte precis underdog. Det finns inga underdogs i Kanada, vad jag vet.

Jag tänker bara högt nu, men det kan vara svårt att sätta sig in i något en aldrig själv varit med om.
– Ibland är sakerna som fascinerar en mest de som är utanför ens egen erfarenhet. Outliers är en bok om mina erfarenheter. Det här är en bok om saker jag ser som är annorlunda än mitt liv.

Varför tror du att dina böcker har så hög popkulturell status?
– Det föll mig aldrig in att mina böcker skulle bli populära, och jag förstår fortfarande inte varför de är det. Jag har alltid skrivit den sortens böcker som jag har velat skriva och velat läsa. Jag brukar säga att människor är rika på erfarenheter och fattiga på teori. Massor av saker händer oss hela tiden, men vi har inte verktygen för att förklara dem. Mina böcker handlar mycket om att ge folk den sortens förklaringar. I en modern värld kanske det är en viktig sak att göra.

Men tror du inte att en skribent som är bra nog, övertygande nog, kan bevisa vilken tes som helst?
– Nej! Mina böcker är inte radikalt okonventionella, mycket för att jag inte är radikalt okonventionell. De är alltid bara lite utanför ramarna. En bra skribent kan inte säga någonting! Särskilt utbildade läsare engagerar sig så mycket i det de läser. De kan reagera på många olika sätt, men de är aldrig passiva. Även om du är den bästa författaren i världen kan du inte säga vadsomhelst – de kommer avvisa dig. Det är det som är intressant med böcker om idéer, de läses på ett väldigt intressant, aktivt sätt.

Blir akademiker någonsin arga på dig för att du presenterar deras forskning på ett väldigt lättillgängligt sätt och på så vis får äran, eller i alla fall berömmelsen, för det?
– När jag beskriver någon annans idé är jag väldigt noga med att påpeka att den inte är min. Eftersom jag försöker översätta idéer för en bredare publik måste jag vara väldigt medveten om det. De flesta akademiker är väldigt positiva eftersom de förstår värdet i att ta en idé som kanske annars hade fått förhållandevis liten spridning, och ta den till en bredare publik. Ibland gör de det inte. Det är okej, det ligger i branschens natur. Gillar du Gudfadern-filmerna?

Jag har sett dem.
– Det finns en scen där en gangster vänder sig mot Michael Corleone och säger, ”this is the business we have chosen”. Och det här är branschen vi har valt. Journalism innehåller ofta den sortens byteshandel.

Vad är det bästa du skrivit?
– Jag brukade skriva roliga sånger till kompisar som fyllde år. Vissa av dem är jag väldigt stolt över. Som skribent är det ofta inte de sakerna som andra gillar som man själv gillar. Men det finns ett kapitel i min nya bok, som handlar om leukemiläkaren Emil Freireich – det tror jag är en så bra historia som jag är kapabel till att skriva. Men imorgon skulle jag antagligen säga något annat.

Och det bästa du läst?
– Wow. Det är en rätt lång lista. Men jag läste Patti Smiths bok Just Kids nyligen.

Nyligen?
– Jag vet, jag fattar inte att jag missade den när den kom.

Jag har en signerad kopia av den!
– Är det sant?! Jag tyckte att den var extraordinär, det ovanligaste kärleksbrev jag någonsin läst. Den är så extraordinärt rörande, utan att vara sentimental och kladdig. Den boken stannade hos mig.

Vad tror du kommer bli nästa sak som revolutionerar allt, på det sätt som internet eller datorn gjorde?
– Först och främst: om jag visste det skulle jag nog satsa på det istället för att skriva böcker. Blir du arg om svaret är tråkigt? Jag tror att vi är nära en samling teknologiska genombrott inom energi. Billigare, alternativa former av energi, som kommer förändra sättet världen fungerar på radikalt. Förändra allt vi kan göra.
Det konstiga med den frågan är att jag aldrig tycker det som sägs vara revolutionerande är särskilt revolutionerande. Jag tycker att mobiltelefonen är mycket mer revolutionerande än internet. Mobiltelefonen var otrolig.

Är du känd för det du vill vara känd för?
– Jag vill egentligen inte vara känd, så svaret är nej. Jag tycker om att folk läser mina böcker, men jag skulle vara lika glad om de inte visste att det var jag som skrivit dem.
Men givet att jag är känd, då, så antar jag att jag är glad att jag är känd för något jag är stolt över. Som författare går man ju inte in för att bli känd. Det är inte som att vara skådis, när det är ens mål att gå på gatan och bli igenkänd.

Har du aldrig funderat på att skriva under pseudonym?
–  Jo, det har jag faktiskt, för jag skulle vilja skriva skönlitteratur.

Oj! Jag ville fråga dig om det. Varför gör du det inte bara?
– Jag skulle gärna vilja, men jag misstänker att det inte kommer bli särskilt bra. Jag skulle verkligen göra det under pseudonym. Det skulle vara en deckare, inte något allvarligt. Jag läser bara deckare, jag tror jag har läst alla.

Varför?
– Jag älskar dem, bara. De är så bekanta nu, jag älskar formen, jag älskar att saker händer. Jag har inte så mycket tålamod. Men jag läste just Donna Tartts Steglitsan.

Jag läser den nu!
– Du och jag läser samma böcker!

Vad tyckte du?
– Den var fantastisk. Den är objektivt för lång, men whatever. Man känner varenda en av karaktärerna i slutet. Den är så gammaldags! Jag älskar att hon kan skriva en bästsäljare som påminner om en 1800-talsroman.

Vi pratade om kändisskap tidigare. Jag skulle nog säga att du i Sverige är mest känd för idéerna i Outliers, som 10 000-timmarsregeln, och kanske främst bland entreprenörer och föreläsare. Var det verkligen poängen med boken?
– Nej, nej, nej. Ärligt talat, den där regeln slängde jag bara in i förbigående. Jag ville bevisa något helt annat.

Hur känns det när du ser dina böcker på någon hylla på en flygplats?
– Hur det känns? Fantastiskt! Jag gillar särskilt idén om att det är en flygplats, för en flygresa är det perfekta tillfället att läsa en bok, visst? Ingen ringer, inga barn drar i tröjärmar, så man har en chans att faktiskt hinna läsa.
Det är också så att folk som skriver böcker inte främst tävlar med andra som skriver böcker, utan snarare med andra former av kultur. Jag tävlar med filmen på flyget, med musiken i iPoden, och så vidare. Jag tror att vi i bokvärlden är för passiva i vårt sätt att göra reklam för oss själva – för traditionella, för konservativa. Jag tycker att det borde finnas bokautomater. Oj, det korta svaret på din fråga är att det känns jättebra.

Vad kommer bli 2014 års stora trend?
– Jag har blivit väldigt intresserad av hur fort sociala medie-världen muterar. Är Snapchat stort i Sverige? Vi gick igenom en fas där alla använde en enda plattform – Facebook. Men nu håller det på att förändras, det börjar splittras, det kanske kommer finnas tjugo olika sorters riktigt stora plattformar snart. Vad folk vill ha ut av sociala medier kommer vara lika varierat och komplicerat som i andra delar av livet, vilket jag tycker är väldigt positivt. 2014 är året då det riktiga experimenterandet med sociala medier börjar. Jag känner på mig att det håller på att hända. Det kommer bli spännande att se.

Så om den stora trenden kommer bli att användandet av sociala medier splittras upp, vad kommer bli den stora skandalen under året?
– Tänk på hela NSA-spionage-grejen. När ska folk vakna och inse att en ännu värre variant av det händer varje dag i den privata sektorn? Google läser mina mail och tjänar sen pengar på att sälja annonser baserade på innehållet i mailen. NSA läser inte mina mail! Så jag tror att 2014 års stora skandal blir att folk inser att tekniksektorn har sålt oss alla. NSA är bara en del av det större sätt vi har blivit utnyttjade på. Google tjänar miljarder! Varför får inte jag en del av de pengarna? Allt jag får är en gratis e-mailadress. Tiden då folkets privata angelägenheter används för profit måste ta slut.

Men hur skulle det gå att lösa?
– Jag borde lösa det genom att sluta använda Gmail.

Malcolm Gladwells "David och Goliat: konsten att slåss mot jättar" bör finnas i din lokala bokhandel (eller på din lokala flygplats).

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!