Insekternas sång utspelar sig under ett par sommarveckor på ett ridläger bland flickor som snart ska bli tonåringar eller just blivit det. Hit kommer Linn som trots stor ridvana framstår som en ängslig och sluten person. Hon utför en balansgång mellan att försöka vara sedd och osedd samtidigt. Och hon dras mellan den farliga och lockande gemenskapen med två av de äldre flickorna, där hon har låg status, och den tryggare gemenskapen med en yngre flicka där förhållandet är omvänt.
Ridlägrets ytterst stränga mönster för umgänge ter sig snart som ett fängelse. Vid minsta tecken på avvikelse kan bekräftelse vändas till fientlighet. Och precis som de flesta lyckas Linn avläsa reglerna: kan man vända den negativa uppmärksamheten mot någon annan slipper man själv utsättas för hån.
Insekternas sång är Kristina Sandbergs andra roman. Hon debuterade för tre år sedan med boken I vattnet flyter man, som även den på ett djupgående sätt beskrev flickors och unga kvinnors villkor. Hennes stil är saklig och nedtonat realistisk. Prosan är rak och egentligen utan några språkliga finesser.
In i berättelsen om ridlägret sprängs ibland kursiverade texter som tyvärr tenderar att bara kännas kryptiska i förhållande till romanen i övrigt. Det finns även en sidohistoria om en familjetragedi som aldrig riktigt blir verksam för läsaren.
I stället är det i teckningarna av hästflickorna och deras aggressiva umgängesvillkor som berättelsen har sin drivkraft och farlighet. Och det är snudd på genialiskt att denna hänsynslösa gemenskap samtidigt upplevs som fullt normal!
Alexandra Coelho-Ahndoril
Stad:
