Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
I morse hade jag en främlings fingrar i min röv för första gången i ett icke-sexuellt sammanhang. Premiären arrangerades av en av mina äldsta vänner: oron. Oron var i vanlig ordning övertygad om att jag led av en allvarlig sjukdom. Denna gång var det Crohns syndrom som gällde, en inflammatorisk tarmsjukdom som berikar bärarens liv med diarré, knölar, hudförändringar, oprovocerade viktras, trötthet och annat skoj.
Fingrarna tillhörde en allmänläkare på Gärdets vårdcentral. Trots att hon finkammade terrängen enligt konstens alla regler hittade hon inte någon av de invasiva arter oron snackat om. Men den oron jag känner är inte en sådan som lägger sig ner och dör bara för att något oförutsett händer. Vi hann knappt lämna vårdcentralen innan den började mala på om sin nya idé: ”Tänk om hon trodde att du visste att det inte var något fel på dig? Hon kan ju ha trott att du ville bli petad i röven för nöjets skull!”
Distraherad av teorin korsade jag vägen utan att se mig om, varpå en bilist ställde sig på tutan. TUUUUUT! TUUUUUT! TUUUUUUT! Först vågade jag inte titta. Jag skämdes och ville bara därifrån. Men idioten bakom ratten vägrade se mellan fingrarna på slarvet. TUUUUUUUT! TUUUUUUUUT! TUUUUUUUT!
Då kokade det över. Jag gick ju för fan på ett övergångsställe! Det är väl hans jobb att hålla uppsikt? På ren reflex vände jag mig hastigt för att markera att man inte kan bete sig hur som helst i trafiken. Bakom ratten satt ingen arg idiot, utan en glatt vinkande Fredrik Wikingsson.
Ja, vad ska man säga? Livet blir inte alltid så hemskt som man föreställt sig. Konstab:s fräckisar var en annan ljusglimt i mars. Konstnärskollektivet från Göteborg gav ut en dassbok med över 600 skämt om konst och kultur. Ett exempel:
– Vet du hur man svälter ihjäl en performancekonstnär?
– Man gömmer deras ansökningsblankett till konstnärsnämnden under deras arbetskläder.
Ett annat:
– Varför har trummisar alltid två trumpinnar i framrutan?
– För att kunna ställa sig på handikapplatsen.
I en kulturell era där tyrannerna streams och views härskar går det inte att låta bli att fälla en glädjens tår när konstnärer gör något av den enkla anledningen att de vill, eller för att det är roligt. Snarare än att först räkna ut hur en låt ska tilltala så många som möjligt och sedan snickra ihop låten utifrån detaljplanen. Som Tage Danielsson sa: ”Man ska inte ge publiken vad den vill ha, man ska få publiken att vilja ha det man allra helst vill ge”. Den som vill gräva i någon annans röv gör bättre nytta som läkare.
Läs även: Konstab: "Det finns viktigare saker än att må bra" och Döskalle & Mästerligt möter Joe Labero
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2025.
