Jaha, nu har jag läst Linn Ullmanns debutroman. Tvåhundranittiosju sidor.
Vad kan jag säga om den?
Den bär titeln [I]Innan du somnar och handlar om en familj; om systrarna, mamman, pappan och de äldre. Och om livet - deras liv - alltifrån New York på trettiotalet till Oslo i nutid. Man gifter och skiljer sig, barn föds och andra dör. Det hela följer naturens regler, kunde man säga.
I centrum av berättelsen står Karin, den yngre av två systrar. Det är hon som berättar alltihop för sin sjuårige systerson, innan han somnar. Och alltmedan hon berättar släktens historia berättar hon också sin egen, som den okonventionella dottern i denna något excentriska familj. Hon ljuger och förför, men klarar sig ändå genom det hela utan att lida någon större skada. Och inte minst berättar hon denna historia, inte bara för sin systerson, utan i ett större perspektiv även för läsaren.
Detta är en habilt skriven roman i den lite standardmässiga genre som skulle kunna kallas "det borgerliga familjeporträttet". Ville man vara elak kunde man säga att detta är en mycket duktig bok. Trevlig och duktig. Jag läste boken på en eftermiddag och imponerades motvilligt av dess nästintill perfekta uppbyggnad. Ullmann tar inga risker och ger sig aldrig in i någonting hon inte kan hantera. Mitt intryck är att hon är väl medveten om vad hon håller på med och om vad en bokläsande publik kan tänkas tycka om.
Här ligger romanens styrka. Och svaghet.
Stad:
