Fem kvinnor med en sak gemensamt: De har alla gått långt utanför sin trygghetszon i hopp om att göra världen bättre. Nu möts We Have A Dream-profilerna i ett samtal på Dramaten.
På internationella kvinnodagen den 8 mars kommer utställningen We Have A Dream till Dramaten för ett samtal mellan fem starka feministiska profiler. Margot Wallström inleder samtalet och får sedan sällskap av artisten Loreen, journalisten och aktivisten Afrah Nasser, aktivisten och Pussy Riot-medlemmen Maria Alyokhina och journalisten och aktivisten Inna Shevchenko. Alla fem finns uppmärksammade i projektet We Have A Dream som i över tio år jobbat med att samla historier från inspirerande människor runt om i världen.
Inna Shevchenko har blivit omskriven globalt som journalist och aktivist i den feministiska organisationen Femen, kända för att demonstrera topless med slagord skrivna över sina kroppar. I nio år har hon engagerat sig i aktivismen och med tiden tagit emot dödshot från flera håll. I We Have A Dream berättar Inna Shevchenko om hur hon och två andra aktivister blev kidnappade efter en protestaktion utanför KGB-högkvarteret i Vitryssland 2011. Under dygnet som följde torterades de av KGB-agenter för att slutligen lämnas nakna i en skog.
Efter att hon i en aktion sågade ner ett träkors på Självständighetstorget i Kiev tvingades Inna ett år senare fly sitt hemland Ukraina och har sen dess bott i Frankrike med politisk asyl. Hon har genom åren synts i press världen över och skrivit för bland annat The Guardian.
En vecka före utställningen på Dramaten ringer vi Inna Shevchenko för att prata om We Have A Dream och hennes liv inom Femen.
– Det är ju den 8 mars, på internationella kvinnodagen, och där jag kommer ifrån är den dagen en sexistisk och misogyn dag då man köper blommor och choklad till kvinnor. Men historiskt sett så är det dagen som över en miljon kvinnor demonstrerade år 1911. Så för mig handlar den dagen om att kvinnors röster ska bli hörda och deras historier berättade. Jag ser fram emot att få prata med de andra inspirerande kvinnorna.
Inna berättar att hon vill delta i samtalet på Dramaten för att dela med sig av historien om hur hon som ung kvinna beslutade sig för att utmana patriarkatet och hur farligt det kan vara att använda sin kropp och röst på ett sätt som går emot samhällets förväntningar. Eftersom konstprojektet We Have A Dream handlar om just drömmar pratar vi också om Innas framtid och ambitioner. Trots att många människor i västvärlden kan ta trygghet för givet och har levt hela sina liv i säkerhet är Inna Shevchenkos största dröm att kunna leva ett fritt liv på sina egna villkor. I dagsläget är hon svartlistad inte bara i Ukraina utan även Ryssland, Vitryssland och Turkiet och träffar sällan sin familj som bor kvar i hemlandet.
Har du ifrågasatt din aktivism efter kidnappningen 2011 och allt som hänt sen dess?
– Ja, det har jag verkligen. Och jag ifrågasätter fortfarande det beslutet varje dag. Om man inte ifrågasätter sina handlingar och argument kommer man aldrig utvecklas och bli starkare. Händelsen i Vitryssland påverkade mig och de andra tjejerna för livet. Jag var 21 år gammal och blev torterad för att jag hade demonstrerat utan tröja. Det går inte att lämnas oberörd av det.
Inna Shevschenko är inte den enda av de här personerna som riskerat sitt liv i kampen för kvinnors rättigheter. När We Have A Dream intervjuade Afrah Nasser som växte upp i Jemen med drömmar om att skriva sa hon: ”I det ögonblick jag blev journalist blev jag också en främling i mitt eget land.” Efter att ha bloggat kritiskt om den politiska situationen i Jemen utsattes Afrah för trakasserier och dödshot och beslöt sig under en kurs i Sverige för att inte återvända hem. Precis som Inna Shevchenko har hon lämnat tryggheten bakom sig för kampen.
Aktivister som de här, som stått upp mot politiska strukturer, har bäddat för förändring på många håll i världen. Inna berättar att hon är optimistisk inför framtiden och att hennes ambition är att alla kvinnor ska kunna känna sig trygga och säkra i sig själva. Att vi ska kunna använda våra kroppar och röster som vi själva vill. Hon ser den feministiska kampen som ett livsåtagande.
– Jag kan inte ge upp framför de människorna som torterat och dödshotat mig. Så jag kommer fortsätta bråka och kämpa. Jag vet att det vi gör kommer skapa förändring.
