[I]Herbarium[/I] - en samling av torkade växter - är namnet på poeten Pia Paulina Nykänens debut, där växter och människor tycks dela identitet.
Mellan ett trettiotal tunna dikter finner vi samplingsaktiga citat, bland annat från en polisanmälan, floran [I]Svenska växter[/I] och Rousseaus [I]Brev om blommorna. [/I]Nykänens dikter fungerar här på ett mystiskt vis som ett slags skuggor som omtolkar och levandegör de strikta citaten. Det rör sig om grafiskt gles poesi, vägd på silvervåg och placerad i hermetisk symmetri - utan egentligt utrymme för misstag, passion eller övertramp. Denna avskalade form kan ofta bli en fälla, en alltför säker tillflykt, men Pia Paulina Nykänen lyckas lämna öppningar, ofta just genom citaten, för att läsningen ska beröra och bli intressant.
En grymhet, ett outtalat brott begås - men vi befinner oss mitt i växternas känsliga och mångtydiga tystnad, skyddade som harsyran i sömnställning.
Hon bär mig
genom skogen
Jag är
som en
som sover
under marken
och bevarar
I [I]Herbarium[/I] är den sovande nästan lika oskyld för saklig betraktan som den döde.
Stad:
