Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Hemma hos Edward Blom

11:03 26 Apr 2021

I ett nästan 100 år gammalt hus i Stuvsta tillbringar Sveriges kändaste konnässör sina dagar och bidar sin tid inför vaccinationen. Edward Blom har suttit i karantän i drygt ett år vid det här laget.

Enligt lagen om alltings jävlighet var det fredagen den 13 mars 2020 som blev brytdatum från omvärlden. Sedan dess har Edward Blom hållit sig i det gamla postmästarhuset i Stuvsta dit han flyttade med familj för ett par år sedan, och det är just familjen som har hjälpt honom att hålla humöret uppe. 

Man upplever ju dig som en väldigt social person i vanliga fall, hur har du hanterat den här perioden på ett socialt plan?  
– Både jag och min fru Gunilla är egentligen väldigt sociala personer. Jag har märkligt nog inte känt någon större saknad efter mitt vanliga liv med gäster på middagsbjudningar varje vecka, stora fester, restaurangbesök, tv-inspelningar och scenframträdanden. Jag har saknat vissa nära vänner och ibland längtat lite efter det där speciella tillståndet man hamnar i vid utrikesresor, men i övrigt har jag faktiskt haft det väldigt bra med min fru och mina tre små barn. Fast utan dem hade jag nog inte klarat en vecka, jag har alltid mått dåligt psykiskt om jag tvingats tillbringa många dagar i sträck mol allena.

Hur hårt har du hållit på restriktionerna, har du besökt krogen överhuvudtaget? 
– Nej, tyvärr inga krogbesök, vilket står i bjärt kontrast till mitt tidigare liv. Jag har beställt hem mat några gånger från diverse krogar och Cypern på Valhallavägen, en av våra verkliga stamrestauranger då vi bodde i stan, var så snälla att de kom med en stor grekisk middag till oss en dag i somras, det var fantastiskt. 

Har du kunnat gå i kyrkan? 
– Nej, det är faktiskt det som varit mest plågsamt. Jag är van att gå till kommunionen, det protestanter kallar nattvarden, varje söndag. Fader Thomas Idergard har dock kommit två gånger till oss så att jag kunnat bikta mig och delta i mässfirandet. Han har antikroppar efter att ha haft covid inte mindre än två gånger, och åker dessutom förbi en klinik och coronatestar sig strax innan han ska komma för att vi ska vara på den säkra sidan. I övrigt har jag följt streamade mässor om söndagarna, från olika katolska kyrkor runt om i Sverige och världen.

Vilka har du träffat under den här perioden? 
– Svärmor och mina föräldrar kommer regelbundet, och ibland en och annan vän, men då träffas vi på 4,5 meters avstånd utomhus. Fram till i höstas trodde vi det var säkert bara folk hade antikroppar, så då hade vi en god väns tonårsdotter som kom och lekte med barnen en gång i veckan och enstaka vänner med antikroppar som kom på middagar. 

 

"De senaste månaderna har jag nog lett nästan lika många dryckesprovningar som under hela mitt tidigare yrkesliv"

 

Hur har det påverkat ditt arbete, har du fått ställa om och isåfall på vilket sätt? 
– Först var det en katastrof då alla jobb jag brukar utföra upphörde över en dag, Föredrag, ölprovningar, tv-inspelningar, mässor, företagsfester, reklamfilmer ... allt ställdes in. Som tur var gick min försäljning av öl- och shotsglas dock upp, och för ett tag sedan vände det rejält, när det började strömma in beställningar på ölprovningar över nätet. De senaste månaderna har jag nog lett nästan lika många dryckesprovningar som under hela mitt tidigare yrkesliv. Det är en av de få roliga saker företagen kan göra när alla anställda eller kunder sitter hemma var och en för sig. Märkligt nog blir det faktiskt lika trevligt att prova öl eller vin digitalt som fysiskt – förutsatt att deltagarna alltså beställt flaskorna från systemet så att de ändå har fysisk dryck i munnen, annars skulle det inte vara så lyckat. 

Vad har du gjort för att förgylla tillvaron? 
– Med tre barn i åldrarna två till fem år och ett eget företag att driva finns det ingen extratid som behöver slås ihjäl. För egen del har jag inte hunnit göra någonting, det är inte tal om att se ”vuxen-tv”, som barnen kallar allt som inte är barnprogram här hemma, eller sätta sig ner och läsa en roman. Men vi har verkligen försökt att göra så att detta ska bli ett positivt år för våra barn, med privat hemmaförskola på dagarna, väldigt mycket utelek, högläsning, spel, matlagning, bakning, bollspel och så vidare.

Edward berättar att såväl han som övriga familjen är väldigt förtjust i traditioner och högtider, och detta år har de passat på att fira dessa ännu mer än vanligt då de inte har kunnat träffa några andra. 
– Väldigt mycket halloween- , jul- och påskpyssel har det blivit. Vi har firat Valborg med alla delar som i Uppsala, smyckat vår egen midsommarstång och lekt sommarlekar som säckhoppning, ätit Mårten gås-middag, både tänt ljus för våra avlidna anhöriga och klätt ut oss till monster på allhelgona, firat advent och jul med alla rätter och bakverk, dansat runt granen vid julgransplundringen, gömt massa påskägg barnen fått leta efter i trädgården, uppmärksammat barnens alla tolv namnsdagar. Vi har även förgyllt tillvaron genom att lägga pengar som annars kulle ha gott till restaurangbesök eller resande på extra god mat – och något dyrare drycker än vanligt.  

 

"Kanske har jag mognat en aning – även om det ännu återstår mycket på den fronten"

 

Finns det något positivt som du kommer att ta med dig från den här tiden? 
– Det kan ibland låta lite cyniskt när folk försöker få det att låta som om pandemin egentligen var något bra – för miljön, eller för att folk blir mer andliga eller vad det nu är. Pandemin har lett till så mycket lidanden: dödsfall, kronisk sjukdom, att butiker och restauranger går i konkurs, inrepeterade teaterföreställningar som aldrig sätts upp, gymnasister som inte får fira studenten, unga som förlorar halva sin studenttid vilken kanske skulle ha varit den lyckligaste perioden av deras liv. Men när det är sagt kan man naturligtvis alltid hitta små positiva saker även i en stor negativ sak. För mig har det varit fantastiskt att få vara tillsammans med mina barn dygnet runt under ett drygt år. Ansträngande förvisso, men fantastiskt. Man brukar ju säga att en sak man aldrig ångrar när man ligger på dödsbädden är att man tillbringat mycket tid med sina barn och skulle coronan ta mig nu skulle jag således se tillbaka på ett, för min personliga del, ytterst lyckat år. Barnen har dessutom fått väldigt bra sammanhållning som syskon. Och kanske har jag mognat en aning – även om det ännu återstår mycket på den fronten.  

Ni bodde tidigare inne i centrala Stockholm. Det måste ha varit skönt mitt upp i alltihop att ni hade hunnit flytta till villa innan allt detta drog igång? 
– Ja, det var för väl! Vi skulle ha blivit tokiga om vi hade gått runt i en trerummare utan balkong alla fem. Nu har vi en stor villa i tre plan. och en tomt med alla vår- och sommarblommor och fruktträd; en massa fåglar, rådjur, ekorrar, harar, katter, stora myrstackar. Vi har backar man kan springa i, träd som kan klättras i och hängmattor där man kan ta en tupplur. 

Postmästarhuset där Edward Blom bor med familj uppfördes av postdirektören Johannes Enger 1922-23. <br> Foto&#58; Huddinge kommuns bildarkiv.

Huset har nästan 100 år på nacken, det måste finnas en hel del historia i det?  
– Ja, det har en rik historia. Gunilla har kollat i arkiv och tidningslägg så mycket hon hunnit, och även kontaktat tidigare ägare. Hon har upptäckt att huset ritades av en arkitekt vid namn Victor Bodin, som även ritade Stockholms första ”skyskrapare” 1900 och radhus som var bland Sveriges tidigaste, i Enskede 1908–09. Beställaren var en sympatisk postsparbankschef som hette Johannes Enger, och han bodde kvar från att det stod klart 1923 ända till 1969. 

Vad gjorde att valet föll just på denna villa? 
– Den var så oförstörd även interiört, inga väggar hade flyttats, kallskafferi och serveringsgång var original, liksom vävspända tak, köksskåp och till och med den platssvetsade diskbänken. Det är skickligt hantverk och man känner att man är del i en historia. Dessutom kändes allting så rätt och mysigt så fort vi steg in genom dörren. 

Edward beskriver sin inredningsstil som eklektisk. Han gillar  allting som är förmodernistiskt och Gunilla gillar både gammalt och modernt.
– Hon har dessutom samlat väldigt många artefakter, som hatitiska voodooflaggor, solglasögon från Grönland och bärselar från Borneo, från sina resor som utrikeskorrespondent. ”Much is more” är något av en devis, man kan inte ha för många böcker till exempel. För mig betyder det mycket om något är ärvt, det skänker en speciell närhet till förfäderna. Vad gäller tapeter är vi väldigt förtjusta i William Morris mönster. 

Vem är det som bestämmer över inredningen hemma hos er, eller är det en demokrati? 
– När det kommer till så viktiga saker som inredning så måste man vara eniga, eller om något är väldigt viktigt för den ena går den andra med på det som en kärlekshandling. Lyckligtvis har vi ändå ganska liknande smak. Jag gillar även Gunillas moderna fotokonst, och får stå ut med en och annan väl modern lampa. Gunilla gillar mina möbler och får acceptera när jag ropat in en oljemålning i guldram på nätauktion, med fromma munkar som njuter av att dricka öl. Just den är för övrigt underbar.  

Har du någon favoritplats i hemmet? 
– Biblioteket kanske, det är för tillfället lite av en fristad jag bara besöker ibland när jag för ovanlighets skull får en stund för mig själv. Men på den gamla goda tiden när när vi kunde ta emot gäster inomhus var det där vi hamnade efter middagen om gästerna ville stanna lite längre. Det var här vi skålade, lyssnade på 78-varvare och drog anekdoter. 

Finns det någon favorit bland inredningsdetaljerna? 
– Jag har ett Stockholmstillverkat jugendpiano efter min mormor. Det är så vackert, särskilt när man tänder de fyra levande ljusen. Tyvärr spelar vi inte själva, men när någon gäst sätter sig där spontant är det fantastiskt! 

Kontoret hade Edward och Gunilla hemma redan innan pandemin.  
– Sedan jag slutade på Centrum för Näringslivshistoria och Gunilla och jag startade ett gemensamt bolag för ett tiotal år sedan så har vi kontoret hemma.  

Kommer ni att fortsätta att jobba hemma även efter att vaccinet har landat i våra kroppar? 
– Ja, vi har inga planer på att hyra något externt kontor. Jag jobbar även mycket med recept och matlagning, så vi behöver tillgång till ett kökoch det är praktiskt att inte behöva jobba över bara för att en stek ska gå klar eller något måste svalna innan det ställs in i kylskåpet. Och när man spelar in videor och tar matfoton måste man ha tillgång till ett vardagsrum eller annan lite tjusigare miljö än bara ett kontor. Vid intervjuer vill journalisterna ofta ta bilder i hemmiljö. Så bolaget utnyttjar fräckt hela vårt hus, även om det officiellt bara hyr ett arbetsrum och lite lager i källaren.

Förutom att föreläsa och synas på såväl scen som i tv har du släppt bland annat böcker, ölglas och inte minst drickbara produkter med ditt namn på. Vad ligger i pipelinen härnäst? 
– För tillfället har jag ölglas och shotsglas med mina citat och bilder av mig på, näst på tur här står whiskyglas. Vad gäller mat har jag tagit fram smörgåstårtor och räkmackor som finns i livsmedelsbutiker, men här har jag ett par andra saker på gång också – det är dock hemligt fortfarande. På dryckesfronten har tyvärr vinimportören sagt upp samarbetet, så jag kan inte längre dricka min egen Riesling Trocken som jag tyckte så mycket om. Snapsen och glöggen som jag har komponerat fortsätter dock som förr, för dem har jag med en annan partner. Att ta fram fler drycker vore egentligen otroligt roligt, men det är en väldigt konstig bransch där allt bygger på att tillverka det Systembolaget efterfrågar så man kommer in på hyllorna, inte det som konsumenterna efterfrågar. Om jag bodde i ett land där man fick sälja alkohol i vanliga affärer skulle vi nog försöka ha det som huvuddelen av vårt arbete, för att det vore så roligt att komponera olika flytande smaker – men i Sverige får vi nöja oss med att ha det som en liten hobby. Någon ny bok blir det inte i år, men däremot längre fram. 

Vad ser du mest fram emot när restriktionerna lättas? 
– För min del är det inte bara restriktionerna som begränsar mitt liv. Jag tillhör ju coronariskgrupp med mitt höga bmi, så för mig är det framförallt vaccinet som hägrar. Jag hade fått en tid för första sprutan den 15 februari, och vi hade redan börjat planera att barnen skulle få träffa sina släktingar och vänner och återgå till förskolan i mars. Sedan blev vaccinet försenat en månad – och därefter hade Region Stockholm plötsligt bytt policy, från att anse att jag var ett fall som ”föll mellan stolarna” och som därför borde prioriteras av min lokala vårdcentral, vilket den också gjorde, gällde nu plötsligt vaccinering i strikt åldersordning. Så jag väntar ännu.
Sedan ser jag naturligtvis fram emot att åter kunna gå i kyrkan, träffa släktingar och vänner, besöka restauranger och resa. Vet att min hustru även längtar efter att strosa runt på loppisar och i småbutiker. Men jag hoppas verkligen att smittspridningen snart går ner så att restaurangrestriktionerna kan lättas. Det finns så många hårt kämpande krogar som jag vill ska överleva – det vore fruktansvärt om pandemin tar knäcken på Stockholms fantastiska restaurangkultur och kulturhistoria.

Läs även: Edward Blom lanserar räkmackor och smörgåstårtor.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2021.

0 Kommentera