Det hände inte mycket i Gävle 1984: den tjugoettåriga huvudpersonen i Charlotta Cederlöfs roman [I]Hello Love[/I] heter Helena Olsson. Hon hade ett tråkigt, meningslöst jobb på en fabrik. Hon satt i timtal med sina kompisar på ett rökigt kafé. Ibland gick de på krogen och drack sig fulla. Vaknade hemma hos olika killar, lite slumpartat.
Så Helena flyttade till London. Hon bosatte sig på ett "ungdomshotell", blonderade sitt svartfärgade hår och skaffade sig ett jobb som servitris. Ibland gick hon på krogen med sina bekanta, drack sig full och - vaknade med olika killar, lite slumpartat...
Så sakteliga inser hon att hon saknar sin bästa killkompis, Mange. Och så, en dag, kommer Mange över på besök och de båda inser att de är som skapta för varandra. Så hittar man hem. Eller hittade hem - år 1984.
Det händer inte så mycket i Charlotta Cederlöfs roman [I]Hello Love. [/I]Det är en högst traditionell, för att inte säga förutsägbar, kärleks- och utvecklingsroman. Men den har sina poänger också: på ett par ställen skrattar jag högt åt vad dessa människor hittar på, i fyllan och villan eller i sina desperata försök att komma ur tristessens järngrepp. Berättelsen balanserar ibland farligt nära gränsen till ungdomsroman, men det finns ett slags saklighet i skildringen av den här tiden och dess miljöer som räddar projektet: allting var ju på det här viset; det hände faktiskt inte så mycket år 1984.
Stad:
