I diskussionen om håret under armarna verkar håret ha en symbolisk innebörd, både för de som är emot och de som är ”för”. Intimrakning däremot skapar reella problem för många kvinnor.
Jag lyssnar på Vetenskapsradion i P1. Temat är hår. En anställd på en hårborttagningssalong i Stockholm berättar att man inte ska behöva skämmas när man går till dem. Vad det är man inte ska behöva skämmas för? Hår? Nej då. Att ta bort hår. Att gå till en salong och sanera dina intima delar från allt vad kroppsbehåring heter.
Men unga kvinnor som inte rakar sig idag är så få att de riskerar att få glada tillrop och guldstjärna hos gynekologen. De flesta verkar intimraka sig på ett eller annat sätt. Hår anses ofräscht och ohygieniskt.
Jag minns ett blogginlägg som Katrin Zytomieriska skrev för några år sedan. Hon förfasade sig över alla orakade kvinnokön på badhuset och att kvinnor inte vet att ta hand om sig själva. Det har etsat sig fast hos mig. Just för att det är så bakvänt. Intimrakning är nämligen inte oproblematiskt ur hälsosynpunkt. Förutom att det kan leda till rodnad, utslag och inåtväxta hårsäckar på själva huden som rakas, är riskerna för irritation, infektioner och i förlängningen minskad sexlust och samlagssmärtor större. Det är förstås inte alla som råkar ut för den sortens biverkningar. Men jag gissar att det är rätt få som aldrig haft några problem relaterade till intimrakning. Så det är tveksamt om det kan kallas att ”ta hand om sig själv”.
Att vilja vara attraktiv är inget konstigt. Hår anses oattraktivt. Ergo: många kvinnor och vissa män rakar sig. Det är inte konstigt. Men jag förvånas över hur hela retoriken ser ut. Att vara fräsch. Ta hand om sig själv. Rakning som en sorts hygien. Att gå till salong och vaxa sig är ett sätt att skämma bort sig själv! Vaxningssalongerna och rakhyveltillverkarna sjunger i kör: du förtjänar det! Och pojkvännerna sedan: du är äcklig annars!
Hur rakningen praktiskt påverkar kvinnor och deras sexliv, är upp till var och en att hantera. I tystnad. Till och med RFSU säljer rakprodukter idag. Parfymerade.
Ibland kan jag känna en längtan efter ett samhälle där fräschhet handlar om att må bra. Om att ha en kropp som fungerar. Som man kan göra saker med. Som inte bara ser snygg ut. Men jag vet. Det är en sjuk utopi.
