Han var där

Året är 1967. Det står en folksamling utanför Falsterbohus. På bilden ser vi George Harrison. anm) på väg in i en bil, och runt om bilen står en massa folk som samlats för att se de stora. - Paul McCartney var redan inne i bilen, säger Torgny Sjöö. De var på någon yoga- och meditationshistoria hos en guru. Och där står jag, fem meter ifrån. Det var stort! Jag var tretton år. Sedan dess har Torgny Sjöö fortsatt att vara med där det händer i Malmö. Han var där när Dan Hylander, Mikael Wiehe och andra musiker i Sydsverige bildade skivbolaget Amalthea 1977, han var med och ordnade Folkfesterna, han var med när Amalthea gick ihop med MNW i början av 90-talet, han ville inte längre vara med när MNW omorganiserade i slutet av 90-talet. Han fick däremot med sig de flesta av sina kontakter från MNW-tiden till sitt nya bolag Playground Music. Nu fyller han snart femtio och är kanske mer med än någonsin, som VD för ett av Skandinaviens största lilla skivbolag med 43 anställda i fem länder, som ger dig både Depeche Mode och Advance Patrol och en hel del annat däremellan. - Även om mycket har förändrats, så finns det en röd tråd: jag är rotad i en lokal miljö och en lokal kultur. Sen har man breddat perspektivet. Från ett litet Amalthea kulturförening i slutet på 70-talet har det blivit ett ganska stort företag, ett Malmöbaserat bolag som faktiskt har världsartister här i Skandinavien! Parallellt med att vi fortfarande har lokala artister. Det tycker jag är lite kul. Är alla fortfarande kompisar? - På 80-talet var vi mer ett kamratgäng som jobbade, väldigt mycket ideellt. Det är det i och för sig fortfarande, folk ställer upp, jobbar över och sliter, men under mer reglerade former. På den tiden visste man inte om man skulle få lön nästa månad. Men jag tror att själva engagemanget är det samma. Från början var Amalthea väldigt sådär kollektivt. Men sen blev det mera vanligt skivbolag. Den proggiga imagen stämde inte så bra med 80-talet? - Det gjorde den inte, men vi var nog några som rätt länge höll fast vid den imagen. Även om den successivt förändrades. Dan Hylander klippte håret, men inte så mycket. - Nej, precis! Han flyttade till Stockholm sen, men fortsatte att spela in sina skivor på Amalthea. Men du valde att inte flytta till Stockholm. - Jag har inte känt att det är nödvändigt att bo i Stockholm för att göra det jag gör. Det har gått att kombinera. Med dagens teknik, och med bron, går det ännu bättre. Stockholm är fortfarande huvudstad, men Malmö har blivit ett ganska intressant nytt centrum i Skandinavien. Jag täcker två länder, både Sverige genom att bo i Malmö, och Danmark. Jag kommer lika snabbt till Oslo som till Stockholm. Malmö är hur bra som helst att jobba från. Just i övergången mellan MNW och Playground var det väl en del roliga händelser? - Det var ju lite bråkigt. Det var en turbulent tid. Det var ägar- och ledarbyte inom MNW. Jag slutade mitt i det här, och bildade Playground en liten tid efteråt. MNW försökte med något slags skrämseltaktik och polisanmälde oss för att använda oss av mina kontakter från MNW-tiden för att skaffa samarbetspartners för Playground. Men eftersom det inte fanns någon grund för polisanmälan lades den ner så småningom. Det var lite hätska känslor ett tag. Spelar du själv fortfarande? - Kanske på fester någon gång, privat, men inte annars. Inte sen ditt gamla band Sieben Slips. Om ett band som hette Sieben Slips skulle signats av Playground, skulle de blivit tvungna att byta namn då? - Kanske. Fast det finns ju artistisk frihet... om man inte heter något väldigt anstötligt så går man inte som skivbolag in och ändrar. Man kanske hade rått dem att fundera på alternativ? - Men det fungerade! Det är ju ofta så med namn att man vänjer sig vid dem, hur illa de än låter.